NomenNescio

Äldre 4 Jun 18:45

245 svar

Ni kvinnor som faktiskt inte tycker om barn - hur bemöts ni?

Anonym (Bara?) skrev 2017-06-02 15:14:36 följande:

Jovisst kan jag det. Men som omvänd fråga - varför skulle jag inte kunna få prata med mina vänner om det som är viktigt i mitt liv? Har flera vänner utan barn, och jag lyssnar gärna när de berättar om vad som händer i deras liv; fester de varit på, killar de dejtar, olycklig kärlek, osv. Jobb pratar vi sällan om. De är viktiga för mig och därför är det också viktigt för mig att finnas till hand för dem och lyssna. Allt det är ju viktigt för dem, och då blir det viktigt för mig, även om exempelvis fester i sig inte intresserar mig. Och då vill jag ju också få prata om mitt liv.

Sen pratar jag absolut inte om mitt barn i varenda mening, men vill inte behöva censurera mig.

Jag är.intresserad av mina vänner, men inte till absurdum. Jag bryr mig om dem, hjälper om jag kan och delar mycket med dem. Men jag vill inte veta de mest banala aspekter av deras liv.

Jag är inte intresserad av vad de åt till frukost, eller vilka kläder de valde mellan på.morgonen eller vartenda ord de sagt sedan jag sett dem sist.

Och likaledes är jag inte intresserad av alla de banala saker om deras barn heller. Jag vill inte veta allt som barnen har sagt eller gjort, eller vilka leksaker de har, eller favorit tv-program osv.

Väldigt få människor är intresserad av alla detaljer i omgivningens banala vardag, men ändå är det nästsn bara sånt som jag hör föräldrar prata om när det gäller deras barn.

Och för mig blir det typ i samma fack som specialhobbyn eller liknande. Bara de som är insatta kan finna det intressant, och sånt undviker man ju att prata om med andra människor, eftersom det inte är schysst. Det blir bara egenkärt, och i en ömsesidig relation är det för mig självklart att man håller det på en nivå som passar båda.

NomenNescio

Äldre 5 Jun 08:39

#153

Anonym (Durr) skrev 2017-06-05 07:18:58 följande:

Skulle vara intressant att se om martyrerna verkligen lever med planetens bästa i åtanke rent generellt eller om det är en praktisk sak att påstå när man egentligen bara inte gillar/klarar av barn.

Nja
Om man tar en titt på sin omgivning så ser åtminstone jag att det ofta och till och med oftast är de mer eftertänksamma och kloka personerna som väljer att avstå.
Och det stämmer väl in på forskningen. I nya kvalitativa studier visade det sig att de kvinnor som valde att inte skaffa barn hade varit mer eftertänksamma i sina beslut än de kvinnor som valde att skaffa barn.

Det som är tragiskt är i så fall att det är de som egentligen är bäst lämpade att sprida sina gener som avstår. Det är de kloka, eftertänksamma med långt perspektiv som alltså är störst chans att dö ut.
Vad har vi kvar då?

NomenNescio

Äldre 5 Jun 08:40

#154

Queennr1 skrev 2017-06-05 08:05:37 följande:

Ja social inkompetens brukar göra att folk drar öronen åt sig.

Om du menar de som med press, nedlåtande attityder och plattityder tjatar på de barnfria tills de barnfria får nog och ryter ifrån så håller jag med dig helt.

NomenNescio

Äldre 5 Jun 10:00

#159

Queennr1 skrev 2017-06-05 09:36:39 följande:

... Eller att man säger till en förälder att man finner barn motbjudande...

Om du ens har läst några av inläggen här så vet du vid det här laget att ingen av de barnfria har öppnat en konversation på det sättet.

Vad de har gjort är att till slut få ett stopp på frågor och tjat från barnföräldrar genom att rent ut sagt säga att de inte tycker om barn. De har varit ärliga när de har blivit pressade, och de har faktiskt hittat ett sätt att formulera sin barnfrihet på som gör att de sedan får vara ifred, även om föräldrarna kanske inte gillade det sättet.

Inga onödiga frågor = inget svar.

NomenNescio

Äldre 5 Jun 10:43

#164

Anonym (Durr) skrev 2017-06-05 10:10:37 följande:

Blir du lika aggressiv när folk frågar dig om andra stora saker i livet. Om jobb, relationer, drömmar? Varför så bräcklig just när det gäller frågor om barn? Och varför reagera med ilska och försvar? Det vore konstigt om inte vänner och släkt brydde dig om ens känslor och livsval.

Om man får tillräckligt många och tillräckligt närgående frågor om alla mina livsval, både från närstående och främlingar, så kommer jag att markera. Du kallar det för aggressivitet, men för mig är det normalt att som människa markera sin integritet och göra klart att nu har du gått för långt när det gäller närgående frågor kring personliga livsval. De har inte skrikit eller gapat, de har bara till slut gett den anledning som de faktiskt har i hjärtat, problemet är bara att frågeställaren inte klarade av ett ärligt svar på en dum fråga.
Och det är också precis vad de barnfria personerna här har gjort, och jag tycker att de har gjort rätt.
Fråga en gång kan man göra, men sen får man respektera andras gränser. Och framförallt bör man aldrig försöka pracka på andra sina egna preferenser, eller anta att andra människors liv vore mindre innehållsrika, givande eller värda om de inte gör exakt som du själv har tänkt dig att de ska göra.

Hur många gånger skulle du själv exempelvis tolerera närgående, oförskämda och nedlåtande kommentarer över ditt val att skaffa barn, och huruvida ditt liv ens kan ha något reellt värde sen du skaffade dina barn?
Är du en genomsnittlig människa tror jag att du skulle acceptera det ett tag, kanske ett tiotal gånger, men när det blir mer än så brukar folk tröttna lite. Och den hundrande gången är det inte omöjligt att du, och andra genomsnittliga personer, faktiskt markerar att nu får det vara nog.

Sen kanske inte andra tycker att det är roligt att få den markeringen, men de har ju trots allt initierat situationen HELT själva.

NomenNescio

Äldre 5 Jun 11:42

#167

Påven Johanna II skrev 2017-06-05 11:06:32 följande:

Det enskilt farligaste och största hotet mot mänskligheten är planeten själv. Den kan göra slut på oss precis när som helst och det kan den göra på en uppsjö olika sätt vid sidan av asteroider och annat som också mycket väl kan slå ut hela vår existens i ett enda slag.

Så kallad överpopulation ser vi med vissa mellanrum och vi ser också hur sådant reglerar sig självt. Människor behöver inte längre skaffa många barn eftersom dem de skaffar oftare klarar sig upp till vuxen ålder.

Trängsel som också ofta anges som ett stort hot och problem är i själva verket inte det. Länder som exempelvis Japan och Nederländerna har tvärtom betydligt mindre våld bland sina populationer än vad andra mer glest befolkade länder har.

Det är väl bra att leva sitt liv på ett hyggligt sätt gällande det mesta i tillvaron men att sitta och tycka illa om barn och om de människor som skaffar dem och samtidigt ge sig själv hjältestaus för att man inte reproducerar sig är tämligen fånigt och, i mitt tycke, dessutom pinsamt.

Visst kan planeten det.
Men det behöver ju inte betyda att det är en bra idé att dränera jorden på resurser snabbare än vad den klarar av att återhämta.
Trängsel är inte problemet. Vem har sagt det? Det är mat och vatten och andra resurser som vi behöver för att överleva som är problemet.

Som en person innan skrev tycker de flesta av de som av altruistiska skäl inte skaffar barn om barn. Naturligtvis gör de en uppoffring då. Det är bara att läsa alla de många desperata barnlöshetstrådar här för att se att det kan bli till en djup sorg för den enskilda personen att avstå från ett barn som de längtar efter, men vissa personer klarar av att avstå det med tanke på en bättre framtid för andra. Naturligtvis är det värt credd, även om det sticker i ögonen på andra. Och det som för mig verkar konstigast är att det är de som borde vara mest tacksamma - dvs. de som har barn som kommer att uppleva värre problem än vår generation kring utarmningen - som verkar argast och mest provocerade.

Sen är det naturligtvis upp till var enskild person huruvida de har svårt för egenskaper som är naturliga för barn eller ej. Till skillnad från många andra grupper kan man nämligen tala om specifika egenskaper som hör till barndomen, men som normalt sett inte hör till vuxenvärlden. Så länge de inte skadar barn - och det finns absolut ingen indikation till det what so ever att de gör de - så får det vara upp till dem.

NomenNescio

Äldre 5 Jun 13:20

#171

Sanaria skrev 2017-06-05 12:33:56 följande:

Jag tror inte ett dugg på att par med stark barnlängtan avstår helt från att skaffa barn med tanke på en bättre framtid för andra. Människan fungerar inte så. Om man har en barnlängtan och samtidigt vill rädda världen verkar det väl mycket bättre att skaffa barn och uppfostra dem till osjälviska, solidariska individer som senare själva hjälper till att rädda världen

Men det är ju resurserna det hänger på, först och främst.
Vare sig vi vill det eller ej är vi svenskar dyra i drift för planeten. Enligt WWF tillhör vi värstingtoppen, enligt rapporter från i höstas.
En uppfostrad och osjälvisk individ i Sverige äter fortfarande och bär fortfarande kläder. De handlar fortfarande och använder fortfarande olika material.
Bästa sättet för oss att rädda världen är att minska befolkningen på jorden tills vi är ca 10 % av dagens befolkning, enligt dessa undersökningar. Förstår du verkligen inte hur absurt det i så fall är att hävda att vi ska rädda jorden genom att föda fler personer?

Jösses alltså...

Jag har alltid gissat att de som avstår från barn faktiskt är de som tänker både mest och bäst, och därför vet vilka val de gör, samt varför.

Efter att ha läst inläggen här har den teorin blivit till en övertygelse...

Det enda som de som hävdar att altruism i fråga om barnlöshet inte finns har bara lyckats åstadkomma två slutsatser:

"JAG skulle aldrig kunna vara så osjälvisk, och alltså kan ingen annan vara det heller"
"Bästa sättet att hindra överbefolkning är att föda fler barn"

NomenNescio

Äldre 5 Jun 13:25

#172

Anonym (Durr) skrev 2017-06-05 12:35:57 följande:

Om jag eller någon annan förälder som först inte ville ha barn skulle ha blivit intervjuad och fortsatt vara barnlös så hade man säker fortsatt att "odla" på anledningarna.

Det enda du egentligen hela tiden har sagt är:

"JAG skulle aldrig kunna vara så osjälvisk, och alltså kan ingen annan vara det heller. Och därför vet jag bättre än alla undersökningar vad de svaranden EGENTLIGEN tyckte"

När man hör hur många människor resonerar och beter sig känner jag faktiskt ibland att fuck it, kanske är det bara bra att förstöra jorden och livsmöjligheterna för människan så fort som möjligt...

NomenNescio

Äldre 5 Jun 23:28

#177

Sanaria skrev 2017-06-05 19:08:20 följande:

Jag tror inte att du själv upplevt stark barnlängtan. Om du hade det skulle du veta att det är en väldigt stark längtan/drift som tar över hela ens väsen, och att jordens knappa resurser inte stoppar en från att skaffa barn om man känner så. Helt ärligt, känner du själv någon med stark barnlängtan som avstått på grund av jordens resurser?

Sen att det kan vara ett mer övertänkt beslut att inte skaffa barn än att skaffa barn, det håller jag med om. Om man verkligen verkligen vill ha barn, då håller man inte på och grubblar så mycket på för- och nackdelar.

Ja, faktiskt. Har de i mitt umgänge som kanaliserat sin barnlängtan genom att vara fosterföräldrar eller stödfamilj istället. Känner också ett par som just nu går igenom process för en andra adoption, trots att de inte har fertila problem. Och det är vad jag och min partner kommit överens om att göra också, hellre än skaffa biologiska. Just nu kanaliserar han genom att stå sina systerbarn väldigt nära, och han har även varit ledare för ungdomsrörelser.

Allt detta har varit medvetna val av honom, mig och de vänner som jag känner.

Kanske ligger det helt enkelt något i statistiken som säger att högutbildade i storstäder är mer benägna att leta alternativ för biologiska barn. Samhällsfrågor och kunskap om omvärlden är ju självklara ämnen där jag umgås, och där är det långt ifrån självklart att obetänksamt skaffa barn utan att se över andra alternativ.

Ert sätt att tänka är lika främmande för oss som vårt sätt att tänka är för er.

Skillnaden är bara att ni verkar ha begränsade förmågor att förstå att folk kan vara olika och förhålla sig till samma fråga på olika sätt, medan vi är smärtsamt medvetna om att biologiska barn ofta är en omedveten handling skapad av inget annat än ren instinkt hos väldigt många.

Kanske kommer du aldrig att förstå att de människor jag beskriver faktiskt är fler än bara inom min sfär. Tvärtom, det mesta tyder på att det ökar, och om bara någon generation kanske det är ett allmängiltigt sätt att fundera kring barnfrågan.

NomenNescio

Äldre 6 Jun 16:22

#185

Anonym (suck) skrev 2017-06-06 13:33:36 följande:

Ni som aldrig vill ha barn och tycker illa om dem etc.

Jag tror inte empatin är "högre" hos er då ni inte tycker om någon så försvarslöst som ett barn.

Funderar dock hur det kommer sig att ni kräver föståelse från de med barn. Ni visar ju inte det själva, alltså förståelse för att folk skaffar barn. Ni är inte en utsatt grupp, eller att det är synd om er. Så skärp er och sluta spela "offer" över ett val ni gjort själva!

Får vi nedlåtande kommentarer är vi offer för nedlåtande kommentarer, så enkelt är det, och då är det inte vårt fel.

I allmänhet tror jag att barnfria är väldigt nöjda med sina val, så vi ser oss knappast som offer annars.

Men du håller ju själv på med nedlåtande attityder. Det finns inget stöd i forskning what so ever att de som inte uppskattar barn skulle ha mindre empati, utan det är något du slänger ur dig ändå. Fullständigt onödigt. Och inte ens sant. Som barnfri har jag både mer lust, energi och tid att jobba ideellt, vilket jag också gör. Många med barn bryr sig om sina barn, men tappar å andra sidan mer av intresse för resten av omgivningen. De hamnar i en barnbubbla, typ.

Och återigen: idag finns ordentliga undersökningar kring vald barnfrihet, och inget (INGET) av de som många med barn påstår här har någon förankring i verkligheten.

NomenNescio

Äldre 6 Jun 20:42

#191

Anonym (suck) skrev 2017-06-06 19:22:17 följande:

Applåder för att du har "mer" lust med ideelt arbete! ;) plus har full koll på hur de med barn bryr sig om omgivning etc (speciellt när man inte vet hur livet med barn är). Siffror på det tack!

Klart ni ser er som offer, annars hade inte tråden funnits...

Låt folk med barn vara ifred, ni behöver inte slänga era åsikter på dem. Så får ni vara i fred, win/win.

Slutligen: ni kan inte kräva respekt.. det är någon ni i så fall måste förtjäna

Jag slår mig lite för pannan faktiskt.

Trådstarten handlade om att barnfria inte får vara ifred med sina val. Ts frågade andra barnfria ( inte ens riktat till dig) hur de blir bemötta, dvs om de inte heller får vara ifred.

Du och andra har med förtjänst visat att tråden är relevant. Nämligen att de med barn ska in och tjafsa och ifrågasätta, komma med påståenden och bara rent allmänt starta en onödig argumentation som de sedan blir sura över om de faktiskt till slut få svar på tal.

Låt bli barnfrias val så ska du se att du kommer få vara helt ifred. Googla på barnfrihet och hur de bemöts så ska du se att undersökningar tydligt visar de siffror som du frågar efter, och hur barnfria sällan missionerar, men ofta blir ofrivilligt utsatta för föräldras missionerande.

NomenNescio

Äldre 7 Jun 09:46

#198

Anonym (Ullaro) skrev 2017-06-07 09:31:14 följande:

Det finns en sak som barnlösa aldrig kommer förstå. Hur empatiska de än anser sig vara. Det är att till 100% sätta en annan person före sig själv. Den lärdomen och upplevelsen får man inte utan barn.
Det går sjävklart att överleva ändå Och man behöver inte gilla barn. Man behöver inte gilla gamlingar heller. Eller invandrare. Eller white trash. Eller handikappade. Hur tycker ni det låter?

Igen, vad är syftet med tråden? Det luktar pubertal uppmärksamhetsjagande typ "se vilken udda åsikt jag har är det inte häftigt?". Nä... det är inte häftigt. Eller kul. Bara barnsligt och töntigt. Om du inte gillar barn, varför måste du skrika ut det?

Av den anledning som såååå mååånga i denna tråd redan har sagt:
De är trötta på att få sitt livsval ifrågasatta konstant, och att hela tiden få höra om allt de går miste om och aldrig kommer att uppleva och aldrig kommer att förstå.
De får nog.
De säger ifrån.
De uttalar sig en gång för alla att de inte vill.

Empati och förståelse i all ära, men inte verkar många av de som har barn kunna sätta sig in i det faktum att många barnfria älskar sina liv och saknar ingenting, och att de bara vill få vara ifred med att njuta av just detta liv utan pekpinnar, nedlåtande kommentarer eller rent missionerande.
Inte heller verkar många med barn förstå att livet kan se olika ut för olika personer, och att olika personer värderar olika saker.
Inte heller verkar de kunniga nog att veta att det finns många som ångrar sina barn, och såg sitt liv som bättre innan de skaffade barn, och att det därför bara är bra att det blir synligt att många barnfria älskar sina liv, så att pressen att skaffa barn för de som är osäkra kan bli lite mindre.

Kan du förstå det så kan du också förstå tråden.

NomenNescio

Äldre 7 Jun 09:51

#200

www.vardfokus.se/tidningen/2014/nr-1-2014-1/barnfri-mots-av-fordomar/

NomenNescio

Äldre 7 Jun 11:05

#209

Jag tycker att en del saker är rätt intressant med diskussionen, speciellt i samhället (kanske lite mindre här). Men det verkar som om det finns ett par nämnare som är vanligare gemensamma än andra i frågan i att skaffa barn. Förutom analogier, avhandlingar som jag läst och artiklar (som typ denna www.fokus.se/2013/12/ifragasatt-frihet/) så ser jag även i mitt umgänge vilka det är som väljer vad.

Personer som anser sig ha rika liv är mer benägna att inte skaffa barn. Inte sällan är det personer som forskar/doktorerar, är kulturellt intresserad, reser för att upptäcka och inte för att sola, har många djupa intressen etc. Det är även ofta personer som är engagerade i miljö- och samhällsfrågor, och inte minst personer som ser empati och medmänsklighet som något större än bara empati för sin egen avkomma. Exempelvis:

"Han svarar att han bland annat åkt till Afghanistan för att försöka göra skillnad för någon annan än sig själv ? och han tänker ofta att han som barnfri kan verka i sammanhang som kommer andra till del. Han kan utsätta sig för saker som han antagligen inte skulle vilja om han hade ett barn väntande hemma. »Jag ser också en insats som hjälper en grupp utsatta människor som mer meningsfull än att föda upp ett privilegierat barn med hyfsat välordnat liv till min egen avbild«, skriver Fredrik Wass.

? De jag pratat med säger att den största anledningen att skaffa barn är att man kan skapa en avbild av sig själv. De talar om det som en positiv sak att göra. För mig låter det väldigt egocentriskt. Jag är inte alls intresserad av att skapa en person, forma en människa.

Argumentet att det är en god gärning för allmänhetens skull, fungerar om man betraktar det ur ett nationalekonomiskt perspektiv, alltså om man bara ser till det svenska samhället.

? Men inte om vi ser till hela världen. Jorden behöver inte fler människor"

Jag tror att det kanske är därför som de med barn inte anser att de utan har ett liv. De kanske inte hade särskilt djupa liv själva innan de skaffade barn. De kanske enbart kände empati först när de fick barn, och de kanske först då även ägnade sig åt något annat än sig själva. Jag får exempelvis ibland kommentaren att vadå, innan barn var man vara ute och rände och festade, och hur djupt är det?
Själv känner jag bara att vem fasen säger att det är vad barnfria gör? Om det är deras minnen av barnfria liv förstår jag att de upplever sitt liv som innehållslöst. Själv är jag engagerad i många organisationer och många frågor, och vill jag koppla av från det och göra något för min skull blir det ofta konserthuset, teater, museum och annat som ändå känns både kul och givande. Saker som öppnar förståelse och empati. Sådant som gör att jag kan vidga perspektiven från mig själv och eventuell spegelbild av mig själv.

NomenNescio

Äldre 7 Jun 21:56

#232

Wolfie13 skrev 2017-06-07 21:23:11 följande:

Jag tycker dock det blir väldigt tramsigt när barnlösa oftast vet exakt hur det är att ha barn. "Man kan inte göra någonting, fast i hemmet" och ditten och datten. Detta är ju bara något ni verkar hitta på för att må bättre i ert beslut, eftersom ni omöjligt kan veta? Ni dömer över andras liv utan en susning.

Alla är olika, vill man inte ha barn, skaffa inte barn, punkt. Vissa ångrar sig, andra gör det absolut inte! Alla är olika och har olika förutsättningar, är i olika stadier i livet mm. Som 20-åring hade det kanske blivit mitt livs sämsta beslut, som 35-åring blev det mitt livs bästa. Jag avskydde barn/barnprat ända fram till 30, hatade när kompisar pratade om det, stängde av.. Tänkte mig själv som barnlös for eeever.

Sen kom ändå en längtan iaf och strax innan 36 fick jag min son! Och ja, han är mitt allt, så är det bara. Går ej att jämföra med kärleken till sambon, som någon annan gjorde "lika med"-tecken till. Älskar sambon otroligt, men kärleken till min son är på ett helt annat EGET plan.

Det går inte en dag utan tacksamhet och glädje över att han är min, kärleken man får och ger är oslagbar, upplevelserna och att få följa hans liv och utveckling är helt otroligt. För mig!

Och jag och sambon kan fortfarnade göra saker som innan, vilket innebär att allt är som förr men med stor ingrediens som vi aldrig skulle kunna vara utan.

Påstått och påstått... Att du får mindre tid till annat är ju naturligt. Det finns ju bara 24 timmar per dygn. Det är säkert olika hur olika föräldrar väljer att prioritera, men ser jag till de jag känner som har barn är det väsentligt mindre tid som de har över till annat. Men INGEN barnfri här har skrivit något om att de vet allt om att ha barn. Var har du fått det ifrån?

Men att barn tar tid är väl självklart, om man planerar att vara en närvarande förälder. Det är ett val föräldrar gör, men ett val som många barnfria inte vill göra. De har annat i livet som ger dem eufori, mening och kärlek. Och till skillnad från dig, som inte riktigt visste vad du ville, så vet de flesta barnfri vad de vill, och är trygga i det beslutet.

NomenNescio

Äldre 7 Jun 22:27

#234

Anonym (B) skrev 2017-06-07 22:05:09 följande:

Intressant att du vet hur trygga de flesta barnfria är i sitt beslut. Hur kommer det sig att du känner att du kan och behöver påstå något sådant?

Därför att beslutet ofta blir ifrågasatt och att jag många gånger fått höra att jag kommer att ångra mig.

Därför försöker jag förekomma genom att säga direkt att jag (och enligt forskning de flesta i min situation) är trygga i beslutet. Ta och googla lite, finns rätt bra info idag om barnfrihet och de som väljer den vägen.

Tyvärr verkar det inte gardera mig mot de som ska ifrågasätta att jag använder ordet "trygg". Suck.... Det finns folk till allt

NomenNescio

Äldre 7 Jun 22:49

#238

Wolfie13 skrev 2017-06-07 22:33:11 följande:

Men mindre tid av en annan sak behöver ju inte heller vara negativt, som det nu låter. Jag tycker ju OM att vara med min son, mycket av den tiden vi spenderar ihop är ju den värdefullaste/roligaste. Om jag istället såg det som att jag missade massa annat så hade det ju inte varit ett lika bra beslut med barn förstås..

Sen beror det på så många andra faktorer också, hur livet blir. Jag och min sambo har varit tillsammans länge, har bra ekonomi, ett nära kontaktnät med mor och farföräldrar. Plus också ett ganska "lätt" barn får man väl säga, för alla barn är också olika och kräver olika mycket. Man kan iaf inte bara hävda att det blir si eller så.

Det finns många människor som inte alls passar för föräldrarollen men skaffar barn ändå (tyvärr).. Och har man ingen längtan så har man ju inte det. Fine för mig.

Men jag har inte själv upplevt några negativa aspekter som skulle ha någon betydelse alls för mitt barnbeslut, över huvudtaget.

Nu väntar vi nummer två liksom..

Absolut, och det är det som är grejen: man värderar olika saker i livet, och prioriterar tiden olika. Så länge man inte är missnöjd med sitt val torde det inte vara några problem.

NomenNescio

Äldre 7 Jun 22:51

#239

Anonym (B) skrev 2017-06-07 22:32:17 följande:

Vad menar du med att "det finns folk till allt"?

Du behöver inte gå i försvar och bli dum. Det får dig bara att verka mindre "trygg" i ditt beslut.

Se sista stycket i inlägg 237. Den personen förstod, så dum var inte hon åtminstone:)

Ni kvinnor som faktiskt inte tycker om barn - hur bemöts ni?

INNEHÅLL