Om du hellre vill så kanske du kan övertala dem att göra allt de kan för att förstöra världen, om du nu kritiserar dem för att de försöker skona den. Men jag begriper inte vad du tror att det ska göra något bättre.
Du borde snarare gå ned på knä och tacka dem för att de gör framtida generationer (inkl. Dina barn) en tjänst som du själv är för självisk att göra
Självgod är väl den som anser sina gener så förträffliga att de ska vara undantagna det som vi egentligen vet - att männskan förökar sig till klotets död.
Om vi som tänker innan vi skaffar barn dör ut finns det alltså bara kvar folk som föröksr sig i än snabbare takt. Då är det kört. Helt kört. Och snabbt kört.
Fast hjältar är de ju, på sätt och vis. Oavsett vad vi tycker om det så går det inte att förneka att barnfördande är det största hotet mot världen, och ironiskt nog alltså även mot mänskligheten.
Förr om åren var det en bedrift att skaffa barn. Det sågs positivt. Det ansågs bra.
Men saker ändras, och idag är det ju det sämsta man kan göra för jorden. Och vi kan inte försöka leva på gamla romantiska ideal, utan vi får lov att se sanningen i vitögat, dvs vi kan inte fortsätta som nu.
Så hjältar eller ej, de ser åtminstone till så att dina barn kan leva lite längre och lite bättre än vad de skulle ha kunnat göra ifall dessa människor också skaffat barn utan en tanke.
Jag tror definitivt att det finns en del idag som verkligen tänker på planetens bästa. Har själv mött sådana par. Altruism existerar, även om de som är altruistiska ofta möts av skepsis eller rent av hån från omgivningen.
Tycker mest att det är tragiskt att för så oerhört många är det så ofattbart att andra kan ha hjärta och hjärna nog att vilja göra det bästa för både folk och fä att man per automatik misstror dem och försöker att diskreditera dem.
Om du ens har läst några av inläggen här så vet du vid det här laget att ingen av de barnfria har öppnat en konversation på det sättet.
Vad de har gjort är att till slut få ett stopp på frågor och tjat från barnföräldrar genom att rent ut sagt säga att de inte tycker om barn. De har varit ärliga när de har blivit pressade, och de har faktiskt hittat ett sätt att formulera sin barnfrihet på som gör att de sedan får vara ifred, även om föräldrarna kanske inte gillade det sättet.
Inga onödiga frågor = inget svar.
Det är faktiskt en av de vanligaste orsakerna till barnfrihet. Och de undersökningar som har fastställt det har varit kvalitativa och inte kvantitativa, vilket ger större tillförlitlighet i frågor som dessa.
Men vet du hur kvalitativa undersökningar funkar? Det du beskrev var kvantitativt.
Men sen får man komma ihåg att den typiska barnfria personen tycker om barn, umgås med barn och har nära relationer med vissa barn i sin närhet.
Att vara barnfri av anledningen att man inte tycker om barn är en minoritet. Det är inte fel anledning, för den sakens skull, men du verkar utgå från att de som väljer att avstå barn rent generellt saknar känslor för barn? Det är i så fall inte sant.
Det är inte särskilt många ofrivilligt barnlösa som tar livet av sig heller, så det argumentet känns rätt märkligt.
Låter bra i stunden? Det är djuplodande intervjuer som fortlöpt under flera år.
Det är möjligt att du inte visste vad du tyckte eller ville innan du fick barn, och kanske en del i din närhet också. Men de flesta frivilligt barnfria vet mycket väl vad de vill, och är trygga i sitt beslut. Deras största problem är samhällets reaktion på deras beslut, och omgivningens ifrågasättande.
Det enda du egentligen hela tiden har sagt är:
"JAG skulle aldrig kunna vara så osjälvisk, och alltså kan ingen annan vara det heller. Och därför vet jag bättre än alla undersökningar vad de svaranden EGENTLIGEN tyckte"
När man hör hur många människor resonerar och beter sig känner jag faktiskt ibland att fuck it, kanske är det bara bra att förstöra jorden och livsmöjligheterna för människan så fort som möjligt...
Hade ingen skaffat barn hade inte jag funnits
Det är inte säkert att ditt barn kommer att ta hand om mig när jag är gammal.
Däremot vet jag att jag alltid har haft jobb, betalat skatt och väldigt sällan (något enstaka besök på vårdcentral) kostat något i skattepengar. Jag ligger ganska starkt på plus, och kommer nog att ha burit mina egna kostnader rätt väl när jag sedan är gammal och kräver mer vård.
Förutom det har jag jobbat ihop kombinerat med att spara ihop till min pension själv.
Om jag däremot hade valt att skaffa barn hade jag kostat samhället betydligt mer. Olika bidrag, föräldrapenningar, ledigheter, VAB och subventioner hade krävt en hel del skattepengar, och beroende på hur mycket jag jobbat samt tjänat kan jag ha kostat staten mer än vad jag tjänat in. Förutom det är det också vanligare att hemmamammor eller deltidsmammor kräver garantipension av staten som gammal.
Ja, kanske många tänker då, men mina barn är ju en ofantlig resurs för samhället, så det spelar ingen roll om jag eller de kostar en del. Kanske, men vi vet inte ens om ditt barn kommer att bli en produktiv medborgare, eller bara en belastning för samhället.
Och om ditt barn i sin tur skaffar barn kommer kanske hen också, att med alla bidrag och subventioner etc, att kosta mer än vad de tjänar in, och således finns det ingen investering att tala om. Kanske bara en dålig investering.
Det är inte säkert att ditt barn kommer att ta hand om mig när jag är gammal.
Däremot vet jag att jag alltid har haft jobb, betalat skatt och väldigt sällan (något enstaka besök på vårdcentral) kostat något i skattepengar. Jag ligger ganska starkt på plus, och kommer nog att ha burit mina egna kostnader rätt väl när jag sedan är gammal och kräver mer vård.
Förutom det har jag jobbat ihop kombinerat med att spara ihop till min pension själv.
Om jag däremot hade valt att skaffa barn hade jag kostat samhället betydligt mer. Olika bidrag, föräldrapenningar, ledigheter, VAB och subventioner hade krävt en hel del skattepengar, och beroende på hur mycket jag jobbat samt tjänat kan jag ha kostat staten mer än vad jag tjänat in. Förutom det är det också vanligare att hemmamammor eller deltidsmammor kräver garantipension av staten som gammal.
Ja, kanske många tänker då, men mina barn är ju en ofantlig resurs för samhället, så det spelar ingen roll om jag eller de kostar en del. Kanske, men vi vet inte ens om ditt barn kommer att bli en produktiv medborgare, eller bara en belastning för samhället.
Och om ditt barn i sin tur skaffar barn kommer kanske hen också, att med alla bidrag och subventioner etc, att kosta mer än vad de tjänar in, och således finns det ingen investering att tala om. Kanske bara en dålig investering.
Fast det håller jag nog inte med om, just när det gäller barn så är det många som har åsikter,
Ifrågasätter du folks val av boende, deras inkomst, bara sådär? Nej, jag misstänker det.
Jag har själv mött detta (inte som fråga) ifrågasättande om barn eller inte barn. Som barnlös (vilket jag var rätt länge) och även som åskådare.
Mitt intryck är att vissa saker har man tydligen rätt att ifrågasätta (OBS inte fråga), det är när folk väljer aktivt att inte skaffa barn, folk som väljer att avstå från alkohol och folk som avstår från animaliska produkter.
Du kanske istället menade att ditt barn kommer att ta hand om mig rent praktiskt när jag blir gammal, istället för via skattesedeln?
I så fall säger jag som någon tidigare:
Jag kan bara tacka för alla de hundratals individer som kommer att finnas enbart för att ta hand om mig framöver. För det är ett argument som jag har hört måååånga gånger, och om alla menar vad de säger kommer jag få gott om personer som springer om benen på varandra för att finnas för min omvårdnad.
Men du verkar leva i en drömvärld. Det är inte så att barn med automatik tar hand om sina föräldrar på äldre dar, det är snarare undantag detta sker.