Bf mars 2018 följas åt?

Hej alla!

Jag hänger gärna med er som valt att stanna här på familjeliv. Har bf i mars 2018.

2015 fick jag en dotter, jag var nog aldrig riktigt orolig för missfall under den graviditeten. Allt gick som på räls, jag minns att jag mådde lite illa (men inte i vilka veckor) och att jag kände avsky för kaffe och att jag fick kasta min nyinköpta hårspray pga att jag inte klarade lukten. I december förra året fick jag ett tidigt missfall veckan efter jag plussat. I mars i år hände det igen, och i vecka 10-11 nån gång fick jag besked om MA (tror det hade avstannat v 7). Så blev jag alltså gravid igen. Har tagit det med ganska mycket ro fram tills nu, men nu är oron här. Jag har tidigt UL bokat på tisdag nästa vecka och ju närmre jag kommer ju större blir oron. Jag har så svårt att släppa analysen av mina symtom, jag har känt av lätt, lätt illamående vid ett fåtal tillfällen (är ni fler som inte mår direkt illa). Däremot är magen svullen och brösten otroligt ömma. Inför nästa vecka försöker jag ställa in mig på båda potentiella besked, men innan dess, är ni fler som inte plågas av illamående symtom?

Håller tummarna för er alla!

Har mitt inplanerade vul i morgon och nu börjar jag bli nervös.. Går in i vecka 8 i morgon (7+0), och har ju mycket fler symtom nu än förra gången då det var ett utomkveds. Men tycker ändå jag mår lite "för" bra. Har svagt illamående, men det ökar inte, och aldrig så att jag behöver spy. Ömma bröst, lite mer trött än vanligt, kissar ofta, men annars mår jag väldigt bra tycker jag.

Är ändå så rädd att det ska vara ett MA, eller ännu ett utomkveds.. Vet inte om jag vill ha med mig sambon på vul eller inte. Om det visar sig att allt är bra så klarar jag mig själv, men det skulle kännas skönt att ha honom där om det visar det att det inte går vägen..

Har redan bestämt mig för att jag ska kräva att vi får utredning om den här graviditeten inte går vägen. Vi började försöka i september förra året, så det kommer ändå vara snart 1 år sedan.. 

Men man ska ju inte ta ut något i förskott, det kan ju lika gärna gå bra. Förhoppningsvis får jag se ett pickande litet hjärta.. 

Hejsan!

Följt tråden sen start men inte gjort mig tillkänna tidigare. Hänger dock gärna på. :) Har BF 4/3 med andra barnet.

Blev lite nyfiken när inskrivning diskuteras, har själv fått tid för detta i vecka 16 vilket känns ganska sent. Dock ville de vänta med att ha samtalet till efter det tidiga ultraljudet (utan KUB) som de helst gör i vecka 14+0 eftersom man bäst kan mäta och tidsbestämma graviditeten då. Enligt webben har bara de som väljer bort tidigt ultraljud sitt inskrivningssamtal i vecka 12-14 i detta landsting. Är det någon mer som har inskrivning så sent?

Bodde i ett annat landsting förra gången och där fick man inget tidigt ultraljud om man inte gjorde KUB så hade nog inskrivning i typ vecka 10 där.

Vad olika det verkar vara i olika landsting. Knepigt. Men vecka 16 känns bara väldigt sent... Är det vanligt?

Vilken lättnad, grattis! Då finns det hopp :) vecka 10+0 i mitt fall idag och noll symptom...bokat in privat ul men har inte förrän den 14de nästa vecka.

Hej

har inte skrivit på ett tag nu.

Jag har mått så fruktansvärt dåligt. Inte kunnat äta. inte fått behålla nånting.

Förra veckan pendlade jag mellan sängen och toaletten och  minsa lilla jag lyckades peta i mig kom raka vägen upp. Jag blev så matt o yr att jag inte klarade av att sitta upp. Till slut kom till o med vatten upp och jag svimmade när jag försökte resa mig.

Jag ringde och grät i telefonen med min BM hon skrev snabbt ut lergigan och jag skickade sambon att hämta. BM sa också att om jag inte fick behålla vatten närmsta timmarna skulle jag åka in akut och få dropp. Så illa var det.. huvaligen.

Tog ett piller och däckade! verkligen däckade! Slocknade trots att det var mitt på dagen. Och sov i 5 timmar, helt borta! Starka piller det där när man inte har något i magen på 5 dagar!

När jag vaknade till sans började jag med att dricka ett glas vatten och jublade när det fick stanna. Lyckades sedan under kvällen peta i mig en skiva vitt bröd, en halv banan och några russin.. det fick stanna.

dagen efter hade jag fått lite nya krafter och har sedan dess lyckas äta små små doser av mat.

Kan inte äta mer än ett par tuggor åt gången om de ska få stanna kvar. Så har lärt mig att småäta. nåt litet varje timme.

Men huva vad dåsig och trött jag blir av pillren! Men jag får behålla lite näring så det är väl ändå det viktigaste.

V 11 nu. Hoppas hoppas det börjar släppa snart. Mina piller tar slut om en vecka. Hoppas jag får ut mer om det inte släpper..

förlåt långt inlägg!

Hoppas ni alla mår bra och njuter av era graviditeter!

Jag längtar till 24 aug. Då får jag se lillplutt på UL

Någon mer som fryser? Jag har svettats sen min förra förlossning, men nu helt plötsligt fryser jag :S borde vara i vecka åtta.

Tack!

Ja det verkar verkligen olika. En vän var här o fika häromdagen och kunde inte alls förstå att jag inte mådde bra. Hon tyckte att jag överdrev. "Jag tyckte inte det var så farligt att va gravid. Man står ut. Jag spydde inte en enda gång under mina tre"

Som om hon var duktig som inte spydde liksom.,, jag fick stor lust att kasta ut henne..

Ni som hae varit gravida tidigare och tagit tillskott med järntabletter.. Har hört att man kan bli riktigt förstoppad av dessa. Och jag har ju redan nu trög mage pga alla hormoner, och även innan graviditeten så brukade jag bli lätt hård i magen om jag äter dåligt osv.. Vill verkligen inte bli förstoppad, det är såå himla jobbigt och smärtsamt.

Vad är era upplevelser av tillskott järntabletter?

Hur mycket har er vikt förändrats sedan ni blev gravida och vilken vecka är ni i?

Jag gick först ner 2 kg tills v.7 kanske men nu har jag gått upp kanske 3kg. Svårt med detta tycker jag, har inte kunnat träna pga. hur jag har mått och jag har ju ingen koll på kosten längre eftersom jag mår illa av allting som är nyttigt. V.11

Hej vänner. Kan ni lugna mig lite?.. Jag gjorde cellprov igår, i vecka 12+0. Enligt min bm är det absolut inget som kan påverka graviditeten, och det var på tiden att jag gjorde det så hon tyckte det var bättre att göra det nu innan jag gått för långt än att vänta efter graviditeten. Men såklart har jag idag fått små bruna flytningar. Innerst inne vet jag ju att det mest troligt inte är någon fara alls. Det beror väl säkert på att de har varit "där inne" och rört om, tagit prover, att slemhinnorna är extra känsliga så att det är därför jag blöder lite. Någon annan som gjort cellprov i en pågående graviditet?