Bf mars 2018 följas åt?

Plussade på midsommarafton 2 månader efter ett ma vid 5+5.

Ligger nu på 5+4 i denna graviditet men vågar inte glädjas alls då jag känner att "allt ändå slutar i missfall" så är mest paranoid och ledsen... :(

Vill kunna glädjas men känner mig dum de korta stunder jag gör det, känns som att graviditeten bara är "tillfällig" och att det bara är en tidsfråga innan jag får ett nytt ma, om jag inte redan har fått det utan att veta det såklart...

Är så himla modig och jävlar anamma normalt sett i livet, men när det gäller detta har jag blivit som en helt annan person.

Det är positivt. Vänta några dagar till och testa igen så kommer det att vara starkare.

Undrar detsamma... Gick tillbaka till jobbet i måndags på 9+0, mådde skit... Igår slutade det med att jag låg i tårar på golvet på jobbet då jag redan har fått foglossning som strålade ut överallt.... Tog mig hem till slut för att istället få feberfrossa och ligga och kräkas... Ligger hemma nu och mår jättedåligt och vill bara bryta ihop... ????

Vet inte hur jag ska klara detta...

Ja jag hade semester, hela semestern spenderades ju i sängen och soffan då jag mådde så dåligt så jag har fasat för att gå tillbaka till jobbet...

Var inte beredd på att må såhär dåligt, trodde det skulle gå att hantera om man bara ignorerade det och bet ihop typ... :'(

Någon mer som har mått skitdåligt i flera veckor och nu mår bra? Är på 10+3 nu och började må bättre för en vecka sedan efter att ha mått skit sedan 5+något...

Gjorde VUL på 8+4 och då såg allt bra ut.

Den uppsvällda jättemagen är nu helt borta och lika smal som innan graviditeten igen. Gigantiska bröst är väl det enda gravidsymptomet nu.

Ska man vara lättad eller orolig?

Nu känner jag min aningen korkad, men jag fattar inte vad det är som gör att vissa redan har fått en bebismage? Bebisen är ju fortfarande så liten? På mig syns ingenting, det enda som händer vissa dagar är att magen är super-uppblåst och att därmed hela magen blir gigantisk, men det blir ju långt ifrån en "bebismage" mer än spärrballong av alltihopa!

"Vill ju också ha en bebismage så att jag ser att allt växer som det ska..."

Gått upp och ned som en jojo beroende på hur uppsvälld jag har varit för tillfället. Summan av kardemumman är minus 0,5kg just nu på 12+2.

Man kan inte se det alls på mig om man inte vet hur vältränad jag var innan och det pyttelilla som syns skulle lika gärna kunna vara "några bullar för mycket".

En väldigt livlig bebis med väldigt låg riskfaktor idag på KUB så det känns som en oerhörd lättnad efter vårt missfall.

Det värsta är att jag har ett diskbråck sedan tidigare som jag har tränat som en galning för att hålla under kontroll men det har hormonerna och sommarens "ligga på soffan för att jag mår skit" förstört helt så nu är ryggen paj igen... :'(

Jag visade ingenting alls till vecks 12. Trodde det skulle dröja forever innan det hände något men i vecka 13/14 smällde det till och sen gick det fort... V 16 nu.