Bf mars 2018 följas åt?

Här är en till i mkt liknande situation som för dig. Dock sjukskriven 100 %. Åkt in för dropp några gånger. Har svårt få i mig och behålla vätska. Ligger också på minus i vikt. Hade hyperemesis även förra gången. Det kan tydligen gå över v 12, 14, 16 eller 20. Jag hade det hela förra graviditeten. Då kämpade jag med jobbet, som du gör. Genomgick en mkt tuff förlossning, till viss del för att jag var så trött tror jag. Nu gravid igen och sjukskriven 100 % sen v 6. Får inte samma vila med en 3-åring hemma som förra gången. Mitt tips är att sjukskriva dig och vara så generös du bara kan med dig själv. Vila, ät å drick det du kan. Begär samtal med kurator. Finns många vinklingar på detta som omgivningen inte förstår. Det är en mkt tuff situation, den kommer gå över men sannolikt inte vara ett så härligt minne sen och det är ok, begär inte mer av dig själv, roligare minnen kommer sen. Ta hand om dig nu. ??

Förra inlägget var riktat till dig KarinIngrid och skulle ha avslutats med hjärta på slutet och inte frågetecken...

Vid förra graviditeten fick jag äta Lergigan comp, lergigan, omeprazol samt odansitron (andra trimestern). Primperan finns receptfritt men hjälpte aldrig mig någonsin. Inte akupunktur heller.

Denna graviditet har man gått ifrån att rekommendera Odansitron på gynakuten, iaf i mitt fall. Jag upplevde inte att den hjälpte mig men har hört fr flera andra att de hjälpt dem. Nu äter jag Lergigan, lergigan comp, omeprazol och b-vitamin.

Men ffa sjukskriv dig, begär samtal hos psykolog/kurator och vila dig. Du gör ett stort jobb för dig själv nu så var snäll mot dig själv!

Hej! Här är en som är fortsatt sjukskriven 100 % sen i somras pga hyperemesis (extremt illamående). Inte droppläge längre men jag kämpar fortfarande med varje frukost, clementin och att få i mig 1/3 middag och tillräckligt med vätska. Gör jag något, t ex julmarknad eller besök på MVC blir jag sämre. Vab heldag och kväll var en pärs förra veckan. Väldigt inträngd i ett hörn och börjar deppa totalt nu över att komma tillbaka till jobbet överhuvudtaget. Dock! Jag är så otroligt tacksam över att jag vet att det kommer ta slut. Tänk de med någon sjukdom eller funktionsvariation som liksom alltid har det såhär. Så fokuserar på att det kommer ta slut, vilken lyx! Mitt andra barn också så vet lite mer om vad som väntar med bebis i positiv bemärkelse.

Ja, det är tufft när det känns som kroppen inte alls är så pigg som huvudet vill vara.

Jag försöker unna mig mycket vila men också sätta små mål jag kan klara av varje dag för att inte deppa ihop totalt. Typ fixa med tvätten, eller hämta på dagis, eller baka något. Samt sätter typ ett större mål för veckan, typ orka med en julmarknad med mitt barn. Lägger mitt ev välmående på henne, övrig familj, vänner och omgivning får tyvärr stå tillbaka denna tid.

Sen är jag också orolig för förlossningen. Min förra gick fel på de flesta sätt man kan tänka sig och jag var helt slut i ca 3 veckor, kanske för att jag hade hyperemesis hela graviditeten då också men körde på stenhårt ändå. Denna gång är H än värre så ska därför till spec-MVC och diskutera förlossningen. Jag är inte rädd för smärtan, utan mer de medicinska sakerna som kan hända när jag inte är på topp nu. Vi får se vad de säger.