Hej!
Jag försöker bli gravid via donator i Danmark. Har försökt i över ett år (6 inseminationer och 1 ivf).
Har hittills klarat det hyfsat bra psykiskt men nu tycker jag det är riktigt jobbigt. Har ett bra socialt nätverk men känner mig ensam i att ha svårt att bli gravid.
Någon annan som går/ har gått igenom detta?
Ja, alla värden ser bra ut (amh 2,9) och är 36 år. Hade ett myom som jag opererade bort i höstas när de första 4 försöken inte lyckades.
Fram tills nu har jag oftast tänkt att det inte är så konstigt att det tar lite tid men de senaste veckorna orkar jag bara jobba och kolla på tv vilket inte är likt mig. Logiskt sett kan jag se att det inte är så konstigt att jag är trött och nere men känner mig ändå hjälplös i det.
Hej Maria!
Tråkigt att höra och det är en väldigt påfrestande process. Har du orkat jobba under tiden? Tycker det låter klokt att ta en paus och samla kraft.
Ja, har köpt ett paket med 3 försök. Första fick jag bara två ägg. Det ena var skadat och det andra blev befruktat men delade sig inte. Tror att dom gjorde en felbedömning och gjorde ägguttag för tidigt för jag hade fler äggblåsor men dom var inte tillräckligt mogna. Känns lite snopet.
Jag märker att jag har hoppet uppe inför varje försök men ibland tror jag att det är stressen som gör att min kropp inte är mottaglig. Folk runt omkring säger att jag måste slappna av men jag tror inte dom förstår hur svårt det är.
Ja, till nästa försök ska vi ändra allt. Långa istället för korta och andra hormoner.
Jobbar som chef i butik. Min chef vet och sen en månad även min ställföreträdande. Upplever en stress i att behöva fixa min egen vikarie när jag behöver vara borta. I min bransch finns ingen utifrån att ta in. Funderar på att berätta för hela min grupp (5st) men känns lite riskabelt om det inte lyckas. Mitt andra alternativ är att säga upp mig och jobba som anställd. Upplever att jag då enklare skulle kunna vara borta, men samtidigt skulle det innebära en lägre lön. Dessutom har jag 3 månaders uppsägningstid så är ju ingen snabb lösning.
Var bor du? Har du en svensk läkare också?
Ja, det är mycket att fixa med och jag mår bäst när jag kan planera och det är ju svårt i den här processen. Funderar mycket på att försöka sjukskriva mig när det är dags i augusti för att ta bort det stressmomentet.
Det var jag som föreslog den långa nu eftersom äggblåsorna var så olika mogna (7-21mm vid vul 2). Har förstått att vid långa börjar alla växa samtidigt och då ska det bli jämnare. I övrigt har den ju inga fördelar eftersom det blir längre tid med hormoner ????
Bor också i Stockholm. Skönt för det är ju hyfsat lätt att åka.
Har du vänner och familj som stöttar?
aefgesagfesg:
Förstår din synpunkt men nu är ju inte en partner eller inte mitt problem utan svårigheten att bli gravid. Det hade ju troligtvis varit lika svårt med partner.
Tänkte såklart länge innan jag bestämde mig för att försöka bli gravid med donator. Min slutsats var att det här sättet är mest rättvist mot barnet, mig och min ev partner. Jag vill i framtiden gärna träffa en partner men nu kändes det mest som jag letade efter en pappa till mitt barn.
Har också bra stöd som tur är.
Tack detsamma!