Inlägg från: Anonym (jag) |Visa alla inlägg
  • Anonym (jag)

    Hjälp.. abort eller behålla?

    Jag hade gjort abort. Jag hade inte velat gå miste om chansen att i framtiden ge mitt barn en trygg uppväxt i en kärnfamilj. Jag vill inte ta alla nätter själv , vill inte lämna mitt barn från lig halva barnets uppväxt, inte ha insyn i hur barnet har det eller vilka vuxna som tar hand om litt barn vv.. Och jag hade inte klarat av qtt lämna övermin bebis till pappan och pappans framtida nya flckvän så dom kan leka lyckliga familjen medan jag sitter ensam och trånar efter pappan, saknar min bebis och bygger avundsjuka mot barnets nyabonusmamma.

    Nä. Att få barn med den man älskar, i en trygg situation och att få leva med sin familj heltid är underbart. Det är värt att vänta på.

  • Anonym (jag)
    Anonym (Ts) skrev 2017-07-03 17:55:44 följande:

    Jag har nu genomfört en medicinsk abort och det gick väl bra fysiskt men psykiskt var och är det fortfarande skitjobbigt! Efter att jag hade tagit den första tabletten kände jag mig helt tom. Kände att jag började ångra mig framåt kvällen och googlade om det gick att ändra sig men det verkade kört så det var bara att vänta i två dagar på att slutföra det hela...

    Exet kom och hämtade mig dagen för aborten och jag bodde hos honom i ett par dagar efteråt för det kändes tryggast så. Han var väldigt omhändertagande och snäll men det är ju klart när han fick som han ville. Grät när jag skulle föra upp pillerna fast embryot troligtvis redan hade dött av första pillret. Sen när det satte igång grät jag ännu mer när blodet rann och klumparna kom ut i toaletten. Det var hemskt.. Hade fäst mig vid det lilla i min mage :( Mitt ex bad om ursäkt för att han inte fattade att det skulle vara så jobbigt att genomgå en abort. Han trodde att det bara var att ta ett piller och sen vart det klart. Så är glad att han var med och fick se hur jobbigt det faktiskt kan vara. Förhoppningsvis är även han noggrannare med skydd framöver. 

    Nu när jag kan tänka lite klarare utan en massa hormoner i kroppen och stress om att jag måste bestämma mig så ångrar jag mig faktiskt och det känns skit. Vet att allt hade fixat sig och blivit bra innan barnet kom. Men det finns inte mycket att göra. Jag träffar kanske någon inom kort som vill ha barn med mig. Men just nu känns det helt otänkbart att skaffa barn med någon annan än mitt ex. Jag älskar honom mer än allt och jag kan inte sluta tänka på hur fint vårt barn skulle bli. Så just nu känner jag bara en enorm sorg över obesvarad kärlek och barnet som jag valde bort.


    Om några år så kommer du vänta barn med mannen i ditt liv istället. En man som älskar dig, klappar din mage och längtar efter ert barn. Ditt ex kommer vara en blek skugga i jämförelse med din stora kärlek. Du kommer vara så glad över att kunna ge ett barn en kärleksfull famij med en fin pappa. Du kommer självklart tänka på aborten ibland men det kommer kännas som rätt beslut.

    Att vänta barn med någon som älskar och längtar lika starkt är bland det underbaraste som finns.

    Skapa dig ett stabilt liv nu och var redo när den rätte dyker upp :)
Svar på tråden Hjälp.. abort eller behålla?