Inlägg från: Anonym (Anna) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Anna)

    Hjälp.. abort eller behålla?

    Ditt beslut om du ska behålla barnet eller inte måste tas utan att ditt ex är med i kalkylen!

    Han har lämnat dig! Vill inte leva med dig! Älskar dig inte nog mkt. Tufft!

    Men, naturligtvis kan du välja att behålla barnet ändå! Finns många ensamstående mammor som gör det och fixar det bra! Men killen, exet, måste du räkna bort! För DIN del alltså!

    Du måste räkna med att killen kommer ha rätt till delad vårdnad om han vill ha det! Förmodligen med en annan kvinna vid sin sida. Det kan ju bli bra om han är en bra person! Men han kommer inte välja dig för att du är gravid eller föder hans barn.

    Fundera du hur DU vill ha ditt liv och framtid. Du är inte gammal och kanske vill göra denna resa med ngn vid din sida som vill det längre fram? Eller så vill du ha barn till varje pris och beslutar att göra det själv,

    Hoppas bara INTE på att detta räddar relationen! Och du måste räkna med att för evigt samarbeta med den blivande pappan och hans nya kvinnor.

  • Anonym (Anna)
    Less is more skrev 2017-06-26 09:00:14 följande:

    Hon kan väl inte räkna bort pappan till barnet ? Han kommer förstås alltid finnas med i bilden. Barnet och pappa behöver hitta sin relation förr eller senare.


    Vet ej vilket inlägg du syftade på, om det var mitt eller ngt annat, men om det var mitt inlägg du svarade på så menade jag inte att TS ska räkna bort pappan som pappa. Däremot verkar TS ha förhoppningar att graviditeten och barnet ska rädda relationen och att han ska vilja ta tillbaka henne. Det verkar väga som tungt skäl till att behålla barnet. På DET sättet måste TS räkna bort pappans inblandning.

    Det är osannolikt att exet kommer vilja gå från ett avslutat förhållande till att vilja köra familje racet med henne och lappa ihop allt. Särskilt om han känner sig påtvingad ett faderskap.

    TS ska däremot räkna med att pappan kan vilja ha gemensam vårdnad. Och då måste hon vara beredd på att samarbeta även om han har en ny relation. Graviditeter lappar sällan ihop avslutade relationer. Men omöjligt är det inte förstås. Det kan också bli så att TS blir själv i detta och han går vidare i livet, kanske föraktar henne för påtvingat faderskap och hon får hjärtat krossat mitt i den situation hon måste hantera.

    TS- det låter klokt att du vill tala med exet en ggn till. Så förstår han att det är allvar. Hoppas samtalet går bra.

    Och till er alla som skriver att "allt ordnar sig- gör inte abort" så vill jag säga att: visst ordnar sig det mesta, men det finns omständigheter som är mer olämpliga än andra att få barn under. Ingen bostad, inkomst etc gör livet avsevärt svårare! Det är nog tufft att bli förälder om allt är ordnat och hur ska det vara att bli det ensammen, utan bostad, arbete och en nyligt avslutad relation att hantera? Sen är det inget rosa skimmer enbart att få barn... ...som ngn skrev innan innebär graviditeter stora kroppsliga och själsliga förändringar, och barnet kan också råka ut för saker som man måste vara beredd på. I det här fallet, själv, bostadslös och arbetslös?
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Anna) skrev 2017-06-28 09:41:43 följande:

    Hur gick det TS?


    Frågar igen... hur har det gått?
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Ts) skrev 2017-07-03 17:55:44 följande:

    Jag har nu genomfört en medicinsk abort och det gick väl bra fysiskt men psykiskt var och är det fortfarande skitjobbigt! Efter att jag hade tagit den första tabletten kände jag mig helt tom. Kände att jag började ångra mig framåt kvällen och googlade om det gick att ändra sig men det verkade kört så det var bara att vänta i två dagar på att slutföra det hela...

    Exet kom och hämtade mig dagen för aborten och jag bodde hos honom i ett par dagar efteråt för det kändes tryggast så. Han var väldigt omhändertagande och snäll men det är ju klart när han fick som han ville. Grät när jag skulle föra upp pillerna fast embryot troligtvis redan hade dött av första pillret. Sen när det satte igång grät jag ännu mer när blodet rann och klumparna kom ut i toaletten. Det var hemskt.. Hade fäst mig vid det lilla i min mage :( Mitt ex bad om ursäkt för att han inte fattade att det skulle vara så jobbigt att genomgå en abort. Han trodde att det bara var att ta ett piller och sen vart det klart. Så är glad att han var med och fick se hur jobbigt det faktiskt kan vara. Förhoppningsvis är även han noggrannare med skydd framöver. 

    Nu när jag kan tänka lite klarare utan en massa hormoner i kroppen och stress om att jag måste bestämma mig så ångrar jag mig faktiskt och det känns skit. Vet att allt hade fixat sig och blivit bra innan barnet kom. Men det finns inte mycket att göra. Jag träffar kanske någon inom kort som vill ha barn med mig. Men just nu känns det helt otänkbart att skaffa barn med någon annan än mitt ex. Jag älskar honom mer än allt och jag kan inte sluta tänka på hur fint vårt barn skulle bli. Så just nu känner jag bara en enorm sorg över obesvarad kärlek och barnet som jag valde bort.


    Å fy... vad jobbigt för dig. Skitsvår situation du sattes i.

    Vad du än hade gjort hade du säkert mått dåligt.

    Ledsen att du ångrar dig. Men fundera på varför. Är det pga barnet främst eller pga att "bandet" mellan dig och ditt ex nu brutits.?

    Stackars dig
Svar på tråden Hjälp.. abort eller behålla?