Hej! Jag hänger på denna trevliga tråd :) BIM 20/7, är fjärde försöket första barnet nu. Redan orolig över att vi inte ska kunna få barn.. men gissar på att jag inte är ensam över denna oro? Jag har en väldigt jämn cykel och vi har tajmat ägglossning perfekt, därav extra nojig när det känns som att alla runt omkring knappt försöker och ändå får till det på första försöket!
Grattis till alla er som plussat!! :D Så kul, hoppas det går vägen för er alla!
Men för oss som får njuta av vin på semestern och invänta nästa ÄL - är det fler än jag som kan bli ledsen hemma inför sambon när man hör andra som lyckats bli gravida eller försöker? Vi har kompisar som precis varit på sitt första ultraljud och där tjejen är lika långt gången som jag skulle varit om jag inte fått missfall i maj :( Det är lite kämpigt emellanåt när man vill såå gärna!
Mm, förstår precis hur det känns. Man är verkligen inte missunnsam och önskar dom allt väl, men man blir samtidigt påmind om vad man själv vill ha och inte kan få så lätt. Dessutom är inte min sambo lika stressad utan väntar hellre så därför gör det extra ont ibland.. jag bara hoppas att han vill ligga oskyddat runt ÄL igen, tar det inte för givet så därför blir jag nog extra ledsen och besviken.
Själv har jag testat med Letrozol i 2 menscykler nu, har prickat ÄL men det har inte tagit sig... Denna månad kör jag utan hormoner och ska äta Rosenrot fram till ÄL. Jag tror att mitt problem är att jag har för tunn slemhinna för att ägget ska kunna fästa. (Egen teori, har mkt sparsam mens). Någon som vet något man kan ta för att göra slemhinnan tjockare?