Är väldigt dålig på detta med bidrag men har svårt att tänka mig att ni är berättigade till bidrag när ni själva valt att vara hemma? Vi har också en son med svår adhd och vi har gått ner lite i tid för att få mer tid hemma. Efter medicinering fungerar det nu mycket bättre. Visst hade vi gärna sett att ngn var hemma mer men det skulle inte fungera ekonomiskt för oss.
Får vårdbidrag, en fjärdedels. 1600 i månaden.
Tack för tydligt svar. Arbetsförmågan är sedan tidigare nedsatt/utredd och jag har tidigare arbetstränat för att komma upp i halvtid. Jag har en sk kod hos arbetsförmedlingen (psykiskt funktionshinder) som innebär att jag varken behöver jobba eller studera mer än halvtid men har rätt till full ersättning/lön ändå. Hittills har jag bara hunnit studera efter det. Men ändå. Med tanke på mina redan egna hinder (psykiskt funktionshinder, hypothyreosen) och om jag får en adhd diagnos och (jag utreds även för Fibromyalgi) så kommer jag definitivt försöka få sjukpension- även om jag får vårdnadsbidrag. Men jag får försöka ta det i rätt ordning bara.
Till att börja med så vill jag klargöra att jag har en god utbildning i grunden så ingen får för sig att man är någon bidragskåt White trash eller bekväm på något sätt. Men jag har både jobbat och studerat tidigare och jag har gått hos kuratorer och psykologer och jag har arbetstränat. Målet var ändå att vidareutbilda mig inom vården men i höstas fick jag hoppa av mina studier på halvtid då sonen hade det skitjobbigt i skolan och inte fick hjälp eller anpassning men blev utsatt osv. Han mådde mycket dåligt, fick depression och ångest också och pallade inte skolgången och var hemma mycket till och från. Ambitioner har jag massor med det viktigaste är hälsan och att vardagen fungerar. Dessutom om ni missat det NUFÖRTIDEN FÅR MAN SJUKPENSION PÅ PROV ca 3-5 år i taget och inte något livstidsbeslut i första taget. Men jag tänker inte förklara mig mer för er för den energin måste jag spara till kurator och psykolog etc. Men jag kan tillägga att det är en kamp bara att komma upp på morgonen och väcka barnen och förbereda dom inför skolan. Men visst jag har väl själv haft lite den inställningen att unga förtidspensionärer bara gett upp och är lata så jag förstår er som kommenterar med dessa påhopp. Men tro mig vissa människor ska inte ut i arbetslivet och jag skulle bara vara en påfrestning
Men..om dina besvär är så svåra att du inte tror dig klara att utföra någon form av lönearbete inom den öppna eller skyddade arbetsmarknaden, vad är då oddsen för att du ska klara av att ta hand om ett - utifrån din beskrivning - så pass utåtagerande barn som din son?
Det är väl knappast en fråga om att "ta det i rätt ordning" för att få så mycket bidrag som möjligt utan snarare en fråga om vad du kan respektive inte kan klara av i vardagen. Om du de facto är så funktionsnedsatt att du är i närheten av att vara aktuell för hel SA vore det oförsvarligt att från samhällets sida samtidigt betala dig för att vårda ett krävande barn.