Inlägg från: Svensksommar83 |Visa alla inlägg
  • Svensksommar83

    Vad har vi rätt till för hjälp/ersättning/bidrag?

    Vi har tre barn tillsammans men två utav barnen är sen mitt tidigare förhållande. Maken planerar att adoptera dom (när vi har råd). Äldsta dottern är 10 år och mellanbarnet pojken är 7 år och dom var bara 3 år samt 6 månader när min make kom in i bilden och han är pappa lika mycket som jag är mamma. Dock har jag än så länge ensam vårdnad om de två, om det är av betydelse för allt detta. Vi har en gemensam flicka på 4 år.

    Fick diagnos ställd på sonen för snart 2 veckor sedan. Som vi nog misstänkt sen han var bebis så har han svår adhd. Det var en lättnad att äntligen få fastställt men samtidigt väckte det många starka känslor hos både mig och maken. Man ville nästan gråta och vi blev än mer omhändertagande och liksom överöste sonen ännu mer kärlek.

    Hur som helst. Sonen är fantastiskt. Han är otroligt empatisk och omtänksam. Social, trevlig, generös, ja en underbar storebror och lillebror. Men... Han har ju sin hyperaktivivitet som han alltid haft. Behöver verkligen lagom aktivering. Promenader, utflykter och går på BMX 2 ggr i veckan. Han har utbrott var och varannan dag då han kan vara farlig för sig själv och oss i familjen då han blir fruktansvärt aggressiv och impulsiv. Han kan inte lämnas utan uppsyn av vuxen annat än när han sover. Han kan leka jättefint men systrarna men plötsligt får en impuls eller blir arg för något och då kan det sluta väldigt tokigt om man inte bryter in. Han kommer få medicinering så småningom då adhd:n är så pass svår så den hindrar honom/står i vägen för honom hur mycket vi än har bra rutiner, förbereder, anpassar osv.

    Hur som helst. Jag och maken har valt att jag ska vara hemmafru/hemma-mamma. Ekonomin är påfrestad men jag behövs mer hemma och gör mer nytta hemma än på ett jobb.

    Nu ska jag också utredas för adhd men jag är inte hyperaktiv, inte som min son, mer rastlös. Har inte utbrott på samma sätt (men kan vara ganska aggig på min make ibland när det är tufft/pga stress etc). Jag har hypothyreos också.

    Så med alla denna fakta, vad har vi rätt till för hjälp hemma och ekonomiskt? Jag vet om vårdbidrag och det ska jag ansöka om. Även skolskjuts då han byter skola till hösten till en skola 1 mil hemifrån. Har också läst att man kan få ut på barnförsäkringen. Finns det möjlighet att bli kontaktperson eller dylikt åt min son? Eller få morbror (min lillebror) som står honom väldigt nära, kan han få ersättning och någon sorts anställning/avtal? Alla tips mottages tacksamt!

  • Svar på tråden Vad har vi rätt till för hjälp/ersättning/bidrag?
  • Svensksommar83
    Kerubmamman skrev 2017-07-05 18:17:42 följande:

    Utifrån dina egna problem så kan en person med adhd bli "sjukpensionär" 25/50/75/100%, men då ska man vara ordentligt utredd och testat arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden osv. Men sannolikt blir det bättre även för dig om du får en diagnos och medicinering, du kan även få stöd från vuxenhabilitering (på vissa ställen finns hjälpen inom vuxenpsyk). 

    Jag har läst om väldigt många föräldrar som berättat att de nekats sjukersättning/aktivitetsersättning när familjen har haft vårdbidrag för ett eller flera barn. Resonemanget går väl i stil med att om man orkar med extraarbetet i hemmet bör man klara 100% i arbetslivet också. 


    Tack för tydligt svar. Arbetsförmågan är sedan tidigare nedsatt/utredd och jag har tidigare arbetstränat för att komma upp i halvtid. Jag har en sk kod hos arbetsförmedlingen (psykiskt funktionshinder) som innebär att jag varken behöver jobba eller studera mer än halvtid men har rätt till full ersättning/lön ändå. Hittills har jag bara hunnit studera efter det. Men ändå. Med tanke på mina redan egna hinder (psykiskt funktionshinder, hypothyreosen) och om jag får en adhd diagnos och (jag utreds även för Fibromyalgi) så kommer jag definitivt försöka få sjukpension- även om jag får vårdnadsbidrag. Men jag får försöka ta det i rätt ordning bara.
  • Svensksommar83
    Froken Lokens skrev 2017-07-05 18:01:56 följande:

    Varför skulle ni få bidrag för att ni valt att du inte ska arbeta?


    Läs hela inlägget och tilläggen så fattar du kanske lite mer....
  • Svensksommar83

    Till att börja med så vill jag klargöra att jag har en god utbildning i grunden så ingen får för sig att man är någon bidragskåt White trash eller bekväm på något sätt. Men jag har både jobbat och studerat tidigare och jag har gått hos kuratorer och psykologer och jag har arbetstränat. Målet var ändå att vidareutbilda mig inom vården men i höstas fick jag hoppa av mina studier på halvtid då sonen hade det skitjobbigt i skolan och inte fick hjälp eller anpassning men blev utsatt osv. Han mådde mycket dåligt, fick depression och ångest också och pallade inte skolgången och var hemma mycket till och från. Ambitioner har jag massor med det viktigaste är hälsan och att vardagen fungerar. Dessutom om ni missat det NUFÖRTIDEN FÅR MAN SJUKPENSION PÅ PROV ca 3-5 år i taget och inte något livstidsbeslut i första taget. Men jag tänker inte förklara mig mer för er för den energin måste jag spara till kurator och psykolog etc. Men jag kan tillägga att det är en kamp bara att komma upp på morgonen och väcka barnen och förbereda dom inför skolan. Men visst jag har väl själv haft lite den inställningen att unga förtidspensionärer bara gett upp och är lata så jag förstår er som kommenterar med dessa påhopp. Men tro mig vissa människor ska inte ut i arbetslivet och jag skulle bara vara en påfrestning

  • Svensksommar83

    [quote=77818712][quote-nick]Jw83 skrev 2017-07-07 06:33:53 följande:[/quote-nick]I övriga trådar så skriver du att du vill ha fler barn, flytta till landet och skaffa en hög med djur Det är saker som kräver energi. Hur ska du orka barn med diagnoser, hus på landet och djur och skaffa fler barn när du inte ens klara av halvtidsjobb? Inte ens orkar förklara dig i de många trådar du skapar för att du måste spara på din energi.

    Kanske dags att prioritera om? Ni mår ju dåligt allihop (barn med diagnoser, du med dina problem och mannen som är trött och grinig när han kommer hem)

    Kanske dags att bo mindre och billigare, sälja djuren, inte skaffa fler barn och djur och inte flytta till gård på landet?

    Då kanske du orkar mer?[/quote

    Nej då har du missat några av mina trådar trots att du håller så bra koll på mig (eller så kom jag ihåg att vara anonym några gånger). Vi kommer INTE skaffa fler barn så enkelt är det. Tror mig, jag är bra på att inse mina begränsningar. Bo mindre är inte möjligt- vi har redan ett litet hus på 80 kvm och där vi bor finns inget till salu och det råder bostadsbrist. Vi kommer bo kvar! Husdjur- vi har 2 katter och 2 marsvin och det är mer än nog. Vi hade planer på att flytta till Hälsingland för ännu billigare boendekostnad och för att vi älskar norra Sverige men det mesta av mina trådar handlar mest om drömmar och planer och att höra mig för och få lite kött på benen för att sen ta ett beslut. Så sluta tro att man genomför allt man drömmer om/planerar/ skriver om. Jag är sån som behöver långsiktiga mål, planer osv varav en del förblir drömmar. Å så är det nog för de flesta av oss så sluta idiot-förklara mig Tack!

Svar på tråden Vad har vi rätt till för hjälp/ersättning/bidrag?