Abort eller behålla?

Behåll! Du vill ju verkligen inte göra abort och då ska du inte göra det för hans skull heller. Du kanske blir så bitter att du lämnar honom och vad vann du då? Då blir det 2 förluster istället. Han kanske tar sitt förnuft till fånga om du behåller och gör han inte det kommer det gå bra ändå. Det är mycket vanligare att man ångrar de barn man tog bort än dom man behöll.

Du vill ju inte göra en abort, så gör det inte! Vill du vara med den här killen efter detta? Om du gör en abort kommer ingenting kännas som innan, bara det att han ska lämna dig om du behåller talar ju för att han inte kommer bli långvarig. Behåll ditt barn, som du ju redan älskar! Livet är tufft, men håll ut och kämpa så kommer allt lösa sig till det bättre. Ekonomin kommer bli bättre, och även om du inte är någon miljonär kommer dina två barn ha en mamma som älskar dem och valde dem och deras bästa framför en kille som inte kunde ta ansvar eller finnas som stöd.

Om du inte vill göra abort tycker jag att du ska behålla. Tycker också att det kan vara bra att du pratar med kurator el. liknande om det här.

Vill du verkligen skaffa barn med någon som uppenbarligen inte kommer att stötta dig. Att vara ensamstående är inget kul jobb. Det gör man om man måste, men de är få som tycker att det är optimalt.

Hitta en ny kille istället. En som är mer mogen och redo att ta ansvar och stadga sig.
Då har du större chans till det där livet du pratar om och längtar efter.

Tror jag har bestämt mig för att behålla. Har dock inte berättat för pappan än, hur tror ni är bästa sättet att berätta för han utan att han blir besviken och ledsen? Hoppas verkligen att han åtminstone vill vara delaktig i barnets liv. Tror ni det finns en chans att han stannar kvar och stöttar mig genom det här när chocken lagt sig?

Du bara berättar rakt upp och ner. Men sväva inte på målet utan har du bestämt dig antyd inte en sekund att det kanske finns utrymme för en abort utan bestämt är bestämt. Sen får han smälta det i lugn och ro. Barnet föds ju inte på länge än. Blir hans beslut att inte ta del av barnet så blir det så. Går inte veta i förväg. Han kanske tar sitt förnuft till fånga innan det föds, kanske efteråt om/när han får se barnet. Ta en dag i taget nu, resten löser sig tids nog.

Tycker att du ska behålla, prata med pappan.

Gråter hela tiden och känner mig så övergiven och ensam. Fina ni, kan ni inte snälla säga nåt för att jag ska känna mig lugnare? Längtar otroligt mycket efter den lilla men är så otroligt rädd, tänk om jag inte klarar detta ensam? Väcker även upp mycket gamla trauman från förra graviditeten som var fylld med misshandel, drömt mardrömmar varje natt sen beskedet :(

Du klarar det!! Man är mycket starkare än man tror. Blir trött på att din kille är så kall och inte stöttande, vad du än tar för beslut. Men se det såhär det är hans förlust! Har du någon nära anhörig du kan prata med och få stöd av? Du har redan kärlek för barnet och en fin dotter, lita på din magkänsla dina känslor och gör det som känns bäst. Problem kan alltid dyka upp men det behöver du inte tänka på eller ta ut i förskott. Allt löser sig oftast, det är förändringar som kan vara skrämmande men man klarar det! Kram

Man klarar allt om man måste.

Har du någon psykolog eller dyl. att prata med? Berätta på MVC vad du känner och om din förra graviditet. Då kan de säkert hjälpa dig med stöttning.