Vi med BIM September 2017

Hej! Kikar in här lite försiktigt. Bim 5 september ca. Sista gången vi försöker få syskon till vår ettåring. Sen lägger vi ner.

Jo sista i livet. Jag är 36 år och känner mig för gammal. Vi vill gärna ge ett syskon till vårt barn, men någon gång måste man ju också känna att man sätter stopp. Och nu har vi kommit fram till det. Jag har inte ens köpt några graviditetstest till denna månaden, utan gör det om mensen blir sen. Känner mig lite nedstämd. Men ändå nöjd med att beslutet är taget. Man blir ju less på att försöka och försöka.

Vi har försökt i ett halvår. Innan vi fick dottern fick jag två missfall, varav det ena sent. Gick in i depression och allt var bara en enda röra. Så nu när vi skulle försöka igen sa vi att vi skulle försöka ett halvår eller en graviditet. Skulle det bli mf skulle vi lägga ner, eller om jag inte blir gravid inom ett halvår skulle vi lägga ner. Detta är sista månaden. Jag har förlikat mig med det, och det känns bra att inte gå och hoppas i flera år. Jag hade känt annorlunda om vi inte haft några barn, men nu när vi har världens finaste skatt, känner jag att jag hellre gläds med henne, än gräver ner mig i sorg. Men självklart hoppas jag ändå att denna sista månad ska ge ett plus!

Vi lägger ner för gott.

Vår dotter föddes i juni, precis när första semesterveckan inom vården dragit igång. Vi fick därmed inte plats på "vårt" sjukhus utan fick åka i 45 min med bil till ett annat sjukhus. Trodde nästan att hon skulle komma på motorvägen och vi hann bara vara på förlossningen i två timmar. Efteråt fick maken springa och assistera barnmorskan när hon sydde mig då det fattades usk.

Jag vägrar föda en sommar till.

Bim +3. Ingen mens. Negativt på test. Inga känningar på graviditet heller. Min kropp jäklas med mig.

Nu ikväll kom mensen på bim +3.