• Repet

    Vi med BIM September 2017

    Vi hoppas också på plus i september. har BIM 12/9. det är vårt andra försök med hormonbehandling, men nästan 2 års längtan (fick diagnosen PCOS i juli vilket förklarade en hel del). 
    Fick omslag på äl stickorna i tisdags och läkaren hittade en fin blåsa vid VUL, så nu håller vi tummarna att det funkar denna gång!


    Snart måste det vara vår tur!
  • Repet
    Isathe skrev 2017-08-31 12:57:20 följande:

    Håller tummarna för dig. Vilken typ av behandling har du? Fått spruta för att ägget ska släppa också?

    Jag har också PCO men får ingen hjälp för än vi försökt i 1 år själva, därför jag är nyfiken!


    De är helt vansinne att ni inte får hjälp innan dess. För hela grejen är ju att pco gör det nästan omöjligt att kunna få barn själv. Kolla med en annan läkare eller gå privat!

    Vi har fått letrozol för att få äggmognad och sedan tar jag spruta (ovitelle) för att ägglossa. Sen går jag till läkare en gång i månaden och kollar äggblåsorna och livmodern...

    Sen har jag lagt om kosten till LCHF efter rekommendation av läkaren.

    Fördelen är ju att vi vet exakt vad som händer i kroppen och när. Nackdelen blir ju att allt fokus i livet är på att skaffa barn, inte så spontant direkt, utan när läkaren säger GO, då är de bara att köra...

    Håller tummarna för dig också! Å som sagt du borde verkligen hitta en annan läkare!
    Snart måste det vara vår tur!
  • Repet
    R84 skrev 2017-08-31 18:28:55 följande:

    Då var det dags att byta grupp till den här för bim i september. Försök nummer 21 väntar om knappt två veckor och jag försöker hålla hoppet uppe, men det känns svårt i dagsläget. :(


    Håller verkligen tummarna för dig! Har ni sökt någon hjälp eller kör ni helt på "egen hand"?
    Snart måste det vara vår tur!
  • Repet
    Isathe skrev 2017-08-31 16:02:58 följande:

    Tack för att du delar med dig!

    Ja de är verkligen sjukt, ska prova ringa dom en gång till och får jag inget napp så ska jag ringa en privat jag hittat i annan stad. Min önskan är ju att iaf få komma och titta så jag verkligen har ägg som mognar och släpper och min passage i äggledarna, sen kolla upp killens simmare så dom fungerar.

    Den lilla fördelen är att jag iaf har regelbunden mens och får utslag på ägglossningsstickorna, däremot är de ju ingen garanti att de släpper något ägg för det, tyvärr. Jag känner ju av min ägglossning då jag får ont precis i dagarna kring det, men de är ju heller ingen garanti för att något ägg släpper.

    Skulle behöva gå ner några kilo men de är så fruktansvärt tråkigt....


    Hoppas de tar dig på allvar! Här där jag bor behöver en inte vänta om en har diagnosernas med pco. Tyvärr hade jag ju inte det när vi började försöka 2016, tänk om jag visste om de då....

    Uppdatera om hur det går!
    Snart måste det vara vår tur!
  • Repet
    R84 skrev 2017-08-31 20:30:11 följande:

    Tack! Vi väntar på tid för utredning. Vi fick två missfall förra våren/försommaren och därför har vi ju behövt vänta på att få söka hjälp (i alla fall via landstinget). Väntetiden är ca 5-6 mån från remissvar så vi har fått veta att vi kommer att få en tid i november. Mest att det har tagit så mycket på mina krafter. Vi började årsskiftet 2015/2016 med tanken att tar det sig så tar det sig. Då tog det sig på tredje försöket. Sen fick vi ett tidigt missfall följt av en till graviditet knappa två månader senare och även den slutade i missfall. Sedan dess har det inte tagit sig. Nu tänker jag inte längre: tar det sig så tar det sig. Utan nu vill jag bara att det ska ta sig NU!

    Känner just nu en stor sorg i allt detta. Det finns i mina tankar varje dag. Från morgon till kväll. Börjar mer och mer känna att det kanske inte är meningen att jag ska få bli mamma och det smärtar enormt. Jag vet ju att det finns hjälp att få. Samtidigt är jag livrädd över tanken att plussa..... Tänk om det också slutar i missfall och vi måste börja om IGEN! Ja.... tankarna bara snurrar och jag blir typ tokig till slut!


    Fytusan vad jag lider med er. All väntan och allt hopp, vi ligger ju ett år efter er (började 2016) men vi har ju nu fått hjälp och bara de är en tröst. Så jag håller tummar och tår att ni får träffa läkare som dom som vi har haft!

    Men du får absolut inte tänka att det inte är meningen att du ska bli mamma! snarare att du kommer bli den bästa av mammor för ditt barn kommer vara så otroligt efterlängtat!!!
    Snart måste det vara vår tur!
  • Repet
    R84 skrev 2017-08-31 21:35:33 följande:
    Tack! Ja det är stundtals otroligt tungt. För ett par veckor sedan berättade sambon att hans syster är gravid och då bröt jag ihop totalt. Jag är självklart glad för deras (och alla andras) skull, men sorgen och längtan hos mig gör att det blir för mycket. Men jag kände mig som världens hemskaste människa när jag stod i köket och grät över det. Menmen..... någon gång kanske det blir vår tur. Och som du skriver..... den lille/lilla ungen kommer att vara så efterlängtad!

    Hur har ni fått hjälp?
    Vet precis hur du känner. när min bästa vän berättade att hon vart gravid, två veckor efter att de hade bestämt att de skulle börja försöka så va det inte glädje som var första känslan. Men som tur är har vi haft en väldigt förlåtande omgivning som förstår att det är jobbigt för oss. först blir jag så avundsjuk, sen blir jag ledsen, sen blir jag arg för att vi inte lyckas, sen blir jag besviken på mig själv att jag inte kan känna den där superglädjen för nån annans skull som första känsla. men efter jag har gått igenom den snurran så blir jag glad för andras skull... försöker tänka att det är två olika saker, bara för att någon annan inte är gravid betyder de ju inte att jag kommer bli mer gravid, men det är inte alltid det lyckas.

    Efter att vi försökt i 1,5 år ungefär så fick vi komma in till reproduktionsenheten på sjukhuset. och själva utredningen gick väldigt fort, tog bara en vecka, den innehöll spermaprov, ultraljud med kontrast och blodprover. de konstaterade rätt så direkt att jag hade PCO. Så nu hormonbehandlas jag för att få en "normal" månadscykel.
    Så vi är inne på vårt andra hormonförsök just nu. 
    Snart måste det vara vår tur!
  • Repet
    SixxAM skrev 2017-09-03 23:11:07 följande:

    Diskuterar ni era symptom med er partner?

    Vill ju gärna berätta om allt som känns i kroppen. Men känns ändå fel om de bara ä sken grav att ge förhippningar om de blir neg på stickan trots alla symptom


    Nej, han säger att han inte vill ha/få några förhoppningar...
    Men jag tycker att det är så svårt, för jag vill ju diskutera alla mina "symptom" med någon. Gissa vad allt skulle kunna betyda, försöka tyda osv!

    Men jag tror att det finns trådar för det här om det blir outhärdligt :)
    Snart måste det vara vår tur!
  • Repet
    Isathe skrev 2017-09-06 07:59:29 följande:
    Spännande!!
    Vi ligger lika, jag fick glad gubbe på clearblue den 28/8, så räknar med ÄL 29/8 så räknar med ÄL+8 idag. Tiden går sjukt sakta.... Räknar med BIM mellan måndag-torsdag nästa vecka då min cykel varierat mellan 28-31 dagar.

    Håller tummarna för dig!
    Jag har också på samma datum! Jag har tänkt att börja testa på söndag, har BIM på tisdag, väldigt fast cykel pga av hormonbehandling.

    Har en del "symptom" (kan ju inbilla mig också...) illamående, halsbränna, molvärk, kittlande känsla i brösten och mer ådriga bröst, trött, huvudvärk osv...
    håller alla tummar, vi har ändå fösökt i snart två år och den här månaden är första gången som det känns "annorlunda" i kroppen.

    Har ni några "symptom"?

    Kul att vi kan vara flera som plussar samma dag!
    Snart måste det vara vår tur!
  • Repet
    Isathe skrev 2017-09-06 09:24:14 följande:
    Ååå roligt! Jag räknar också med BIM på tisdag men vet att den kan komma allt mellan måndag-torsdag. Vilken typ av hormonbehandling har du?

    Jag hade mensvärk i måndags och hann tänka att nu är det kört, men efter det inte speciellt mkt värk. Känner mig lite varmare till och från. Hade halsbränna igår em/kv. Men kan egentligen inte säga att jag har några direkta symtom på varken mens eller graviditet. Har inte bestämt mig om jag ska testa innan eller bara vänta ut det.
    Vi har försökt sedan februari så känns lite hopplöst. Vi har iaf fått en första tid till barnmorska 21/9 för att ev. påbörja någon utredning.
    Jag äter letrozol och tar otrivelle spruta, så "vanlig" ägglossningsstimulering. Vi genomgick utredning i början av sommaren, efter att försökt själva sedan december 2016, visade sig att jag har PCO. så vi är på andra behandlingen nu.

    Känns väldigt annorlunda i kroppen denna gång än förra, men jag vet ju inte hur mycket jag inbillar mig i och med att vi har önskat och längtat så himla länge och nu äntligen fått hjälp, så kan tänka mig att min hjärna lurar mig lite också :)

    Håller tummar och tår för plus nästa vecka för båda oss.
    om inte så måste det ändå kännas skönt för dig att din eventuella utredning kan påbörjas ganska snart! 
    Snart måste det vara vår tur!
  • Repet
    Isathe skrev 2017-09-06 10:30:48 följande:
    Ok, jag har också PCO fått diagnosen för flera år sedan och vid tidigare p-piller uppehåll har jag inte fått någon mens, de fick jag däremot direkt vid detta uppehåll som jag gjorde i februari. Då fått regelbunden, vilket är ett gott tecken.

    Men finns ju tyvärr inga garantier att ägget släpper, trotts ägglossningskänningar och positivt utslag på stickor, så risken finns ju att man går och hoppas för mkt hela tiden. De är väl de vi ska kolla vidare på hoppas jag om mina ägg mognar och släpper som dom ska, sen min passage i äggstockarna och killens spermier och efter det får vi se om de blir någon behandling med hormoner mm.

    Jag har ju även en övervikt som jag borde jobba mer på än jag gör, ligger på ett BMI runt 30-31, tyvärr.
    Vi har nästan samma situation du och jag. Förutom att jag inte hade någon egen mens alls (typ runt 3 ggr per år bara) läkarna sa att det är vanligt att äggen mognar men inte släpper vid PCO, därav att jag tar en spruta för att få dem att lossa också. alla behöver ju inte sprutan.

    Hade också lite övervikt när vi gjorde utredeningen, men för att få hjälp behövde jag gå ner till under BMI30. Direkt när jag fick diagnosen så läste jag att LCHF kunde hjälpa, så började äta strikt nästan samma dag. har gått ner 10 kg nu, så jag hoppas verkligen att det kan hjälpa till!!

    Personligen tyckte jag att det var väldigt skönt att få göra utredningen och vara inne i "snurran", det gjorde att jag slappnade av lite iaf, då var det bara att göra precis som läkarna säger och hoppas på det bästa. inget mer tro/känna/hoppas varje månad. Få svart på vitt om jag har mogna ägg, veta att de lossar, veta när osv.
    Snart måste det vara vår tur!
  • Repet
    Isathe skrev 2017-09-06 11:29:04 följande:

    Jag vill ju någonstans hoppas att jag har ett ägg som släpper då jag får positivt på de avancerade ägglossningstesten från clearblue plus att jag faktiskt har ägglossningsvärk, känner mig riktigt öm runt äggstockarna. Å dessutom är mensen regelbunden vilket också borde tala för en ägglossning.

    Alltid denna önskan!

    Ja, de känns riktigt skönt att äntligen få hjälp. Jag har sökt till en privat klinik då de på vårt landsting säger att vi ska ha försökt 1 år trots att jag har PCO och ingen har kollat om jag ägglossar eller sambos spermier. Så detta känns jätte skönt att äntligen få kolla det. Bara att veta att vi har en tid gör att jag kan slappna av, även om jag vet att de inte kommer göras några undersökningar den 21/9, men där och då antar jag att vi kan boka in nästa tid direkt.

    Jag är tyvärr en liten godisråtta och såld på choklad. Men försöker undvika bröd. för mkt pasta mm.

    Men har sagt att plussar jag inte nästa vecka, och mensen kommer ska jag äta modifast fram till 28/9. Blir iaf minst 2v. för ju iaf vänta till 14/9 då har jag en cykel på 31 som varit min längsta sen p-piller stoppet.

    Haft 2 cyklar på 31, 2st på 28, 1st på 29 och 1st på 26. Prognosen på den här cykeln är på 29 dagar vilket är medelvärdet och då borde mensen komma på tisdag, ibland får jag lite brunt på pappret kvällen innan.

    Håller tummarna för oss båda. Vi får uppdatera varandra. Var i landet bor du? Jag bor i Sala/Västmanland


    Så gjorde jag också innan jag fick besked om pco, för att komma ner under bmi 30, quick fix kanske, men va gör en inte!

    Jag var också en liten socker galning innan jag började med lchf, nu känner jag nästan inget behov alls. Bara tanken på att de kan hjälpa oss att få den där bebisen gör mig motiverad att fortsätta, men jag undrar vad som händer om jag plussar?! Godis för hela slanten!

    Vi bor i Östergötland, så vi får fantastisk hjälp av sjukhuset i Linköping, är hur glad som helst över hur förstående och uppmuntrande de har vartit för just vår situation!

    Men förhoppningsvis behöver vi inte träffa läkare i de syftet igen!
    Snart måste det vara vår tur!
Svar på tråden Vi med BIM September 2017