Vi med BIM September 2017
Hänger med här, BIM 1-2 september, typ. Om mensen kommer så ska vi nästa månad testa clearblue advanced..det ska bli intressant
Inlägg från: My102
|
-
-
Har du oregelbunden mens? Isåfall kan ÄL komma innan. Jag har enligt mina anteckningar fått utslag på CB ÄL test 15 och 10 dagar innan mens :/ vet inte hur de går ihop men :/LifeOfBullshit skrev 2017-08-24 21:12:29 följande:
Inte fått ett enda positivt ägglossningstest denna cykel. Började testa på CD12. Beräknad ägglossning i tisdags (CD17/18) men ännu inget. Beräknad BIM 3/9. Har inte ens de där ömma brösten jag alltid från i samband med ägglossning... Börjar tro att ÄL utblev denna månad.... Det hoppas jag verkligen inte dock :( börjar tröttna på denna evinnerliga väntan... Någon med erfarenhet av sånt här?
-
Det är nog första gången nu upptäckter det eftersom du är mer medveten. Jag trodde att jag hade regelbunden mens, för den kom ju varje månad :P tji fick jag, när vi väl började försöka och jag läste på så insåg jag ju att så inte alls var fallet men jag hade inte tänkt på det innan eftersom de då inte spelade någon roll :P.LifeOfBullshit skrev 2017-08-25 01:06:24 följande:
Det är det som är det konstiga. Man har kunnat ställa en klocka efter min mens, den är väldigt regelbunden. I alla fall har den varit det nu när jag varit uppmärksam de senaste 7 månaderna... Fruktansvärt irriterande att den ska strula såhär? :/
Du kanske har tänkt att ägglossning är en viss tid fast det är en annan? -
Har någon nån gång fått ont i mensmagen efter sex kring BM? Fick fruktansvärt ont i morse, främst vid rörelse och gång. Det gör ont när jag trycker på vänster sida. Jag har tagit grav test och jag är inte gravid.
-
Är det för sent att ha nidblödning ca 12-15 dagar efter ÄL?
Har oregelbunden mens och fick nu en vääääldigt ljusrosa blödning..kändes inte alls som en blödning, inga flytningar eller liknande.
Annars är det väl att invänta mens. Suck -
Hej! Vi har också försökt lång tid. Fick mens igår :(. Denna månad ska vi testa clearblue advanced, så deg kanske kan vara något?R84 skrev 2017-09-03 01:18:54 följande:
Okej.... Försök nummer 21 om knappa 1,5 v. Någon som har några förslag? Vi försöker köra varannan eller varje dag när ägglossning borde ske. Har testat med ägglossningstest och märker när flytningarna blir trådiga.
-
Vi började juni 2015, men hade NOLL koll verkligen på hur allt funka, jag trodde att det bara kom ett streck på ägglossningstest så var det positivt..hm. Alla i min familj har blivit gravid på en gång och då är vi 5 systrarna (en kämpade två år med första men med de andra gick det av bara farten) så jag hade en tanke att det skulle vara samma för mig. Vi körde på till mars 2016, tog ett uppehåll med fortsatte köra oskyddat, utredning i april 2017. I maj fick vi svar att allt var OK prickat in ÄL vad vi tror i alla fall under månaderna sen juni. Ska spola äggledare i oktober. Sååå det går segt :/. Eftersom jag har oregelbunden mens så testar jag nu advaced för första gången. Ett sista kör innan spolningen. Om vi inte hade tagit "pausen" så kanske vi kanske börjat utredning snabbare men vi båda behövde verkligen ett break just där och då.R84 skrev 2017-09-03 08:38:53 följande:
Hur länge har ni försökt?
Har ni gått någon utredning? -
Åh nej :(. Kan inte förställa mig hur det är att få missfall, glädjen, sen sorgen. Jag beklagar!R84 skrev 2017-09-04 07:02:06 följande:
Åh det gör ont i mig när jag läser. Att det ska behöva ha sådan tid och energi. :( jag beklagar verkligen! Får jag fråga hur gammal du är? Vad sa läkarna om att det inte har tagit sig? Tänker att de säger att allt ser okej ut liksom.
Nej vi har inte varit på utredning än. Vi började försöka årsskiftet 2015/2016 och det tog sig ganska snabbt på försök tre (vilket då var jääääääättemånga försök tyckte jag....!). Det blev missfall i v7. Sen fick jag en mens och sen tog det sig igen. Men lyckan kortvarig även denna gång. Detta var i juni förra året. Sedan dess har vi försökt varje månad, men inget har hänt. Eftersom vi fick missfallen har vi inte fått någon hjälp, men i maj skickade vi in en egenremiss för utredning. Vi ringde efter semestern för att kolla läget (remissvaret kom i slutet av maj och sen har vi inte hört något) och då fick vi besked att vi kommer att få tid i november. Denna eviga väntan. Kantad av mängder av sorg! Det är nog den känslan som beskriver mitt mående bäst - sorg.
Jag har nyligen fyllt 30, så vi började när jag var 27, fyllde 28 året vi började. Läkaren var väldigt positiv faktiskt! Vi fick sommaren på oss att testa själva så han trodde nog inte att jag skulle återkomma, eftersom jag ligger på BMI 33 så har vi privatläkare då vårt landsting har en BMI gräns på 30 för utredning..även om jag också har varit normalviktig under åren som har gått, det för ingenting positivt med sig att, som du säger, leva med en sorg kanske att synen på livet, världen blir annorlunda. Vi behövde veta för psykets skull hur det låg till därför så kämpande jag inte med vikten inför en utredning via landstinget. Läkaren såg däremot inte några farhågor där med vikten utan tycker mer att vårt landsting gör vad dem kan för inte få fler bebisar.
Jag har en egen tanke att ägget släpper senare plus att jag får cystor, kan få sjukt ont ibland, nästan så man kan tro att det är blindtarmen men utan feber osv. Jag har även tagit bort en del av livmodertappen i 23 års åldern och fick därefter en inflammation. Försöker hitta olika anledningar varför det inte går vägen. Det går så lätt för andra så jag förstår inte varför det inte ska gå för oss. :/ ett evigt kämpande. -
Helt rätt!! Planera in det som du/ni önskar göra! Så håller tummarna att nästa plus stannar :)R84 skrev 2017-09-04 13:36:54 följande:
Nej missfall är verkligen så jobbigt. Jag fick två inom loppet av 2,5 månad och det tog så mycket på mitt psyke. Jag var helt knäckt och grät konstant en hel helg. Det var värst första graviditeten då jag liksom hann tänka mig att det faktiskt skulle komma en bebis. Andra plusset var jag väldigt ödmjuk inför det och tog inget för en självklarhet. Men det var såklart lika jobbigt då med. Nu är jag på sätt och vis livrädd för att plussa. Min enda tanke är: tänk om det skiter sig igen. Jag vet inte om jag hade kunnat hantera det!
Vad skönt ändå att läkarna är positiva!! Jag tycker att det ska bli skönt att få hjälp och få komma in i snurran. Sen är varje vecka en kamp för det tar mycket på det mentala att det inte tar sig. Vi har liksom haft allt lite på paus i två år. Inte velat planera vårt bröllop eller en långresa för det kanske tar sig. Nu tänker jag f*ck it! Nu planerar jag lååååångresa i januari och bröllop i juni. Då får jag vara gravid i så fall. Orkar inte pausa allt och sen stå där ännu mer besviken för att jag inte fick något.
-
Är i samma sist, två år försök. Den här månaden sög också pga hög arbetsbelastning, för mannen, jag blir smått frustrerad :( speciellt när jag har köpt en CB advaced monitor för 1300 kr som visade på "hög" fertilitet i 11 dagar..orka ligga i 11 dagar! Det blev två ggr i mitten men sen tänker jag, vad spelar det egentligen för roll, har ju inte funkat tidigare, varför ska det funka nu lixom..vet snart inte vart jag ska ta vägen :/R84 skrev 2017-09-25 22:45:18 följande:
Okej.... BIM på onsdag eller torsdag. Noll symptom på varken mens eller graviditet. Den här månaden fanns inte riktigt orken att försöka ordentligt. Dels pga hög arbetsbelastning, dels pga att jag mentalt inte orkade. Försök nummer 21 eller 22 och det har tärt enormt på mig rent mentalt. Den här månaden orkade inte själen riktigt. Så det blev försök på ägglossning (enligt app) -6, -2 och +1. Tar det sig så tar det sig liksom. Annars får jag försöka ladda mentalt för nästa försök..... Vi närmar oss smärtsamma två år av försök.
-
Hej! Har en pågående utredning privat, startade i april, inget fel. Nu väntar jag kallelse för spolning i oktober. Så vi får se :)vinterbebis12 skrev 2017-09-26 23:00:46 följande:
Till er som försökt två år tänkte jag höra om ni gjort en utredning och om ni isåfall står i IVF-kö? Vet att många drar sig för det men det är skönt att få hjälp och ibland enda vägen till en graviditet m. Två år är en evighet så förstår att ni är ledsna. När vi försökt två år blev vi gravida genom IVF (och då hade vi hunnit med 5 IVF-insättningar. 1 hormonstimulering och 1 insemination så vi var väldigt otåliga vilket var både bra eftersom vi snabbt gjorde utredning etc och dåligt eftersom vi blev nedslagna vid varje misslyckande). Nu har jag min tredje IVF-bebis i magen (plussade 1/9) så det kan gå bra och tom bli fler än ett barn trots att vägen är krokig. Önskar er lycka till och skriv gärna till mig om ni har frågor!