Bf MAJ 2018 med syskon,stannar på FL

Känner att jag måste skriva av mig. Inte skrivit i tråden ännu. Men känner mig så ensam och mår så dåligt. Ni verkar va ett härligt gäng.

Jag är i vecka 14 idag. BF 6 maj enligt bm, 5 maj enligt alla uträkningar. Jag ska på ett tidigt ultraljud på fredag och RUL 8 december. Ber att allt ska se bra ut. Har en son på 4 år.

Nu till det jobbiga då. Jag har mått illa sedan dag 1. Varje dag. Jag har börjat kräkas några gånger nu på senaste tid. Ätit lergigan i några veckor men känner inte att det hjälper. Har lergigan forte att hämta ut som ska va något bättre så ska testa det. Jag är iallafall såå trött. Så psykiskt trött på detta. Har ingen ork, ingen energi. Vill bara ligga i sängen och inte göra nåt. Får dåligt samvete gentemot sonen, hunden och sambon. Men jag mår verkligen piss. Mirakulöst har det gått bra att jobba. Jobbar 100% som medicinsk sekreterare men 50% av tiden jobbar jag hemma. Har dessutom vabbat en del under hösten vilket är sjukt skönt. Jobbar dag, kväll, helg vilket oxå är skönt. Så de har ändå gått bra. Men ändå. Känner mig typ deprimerad. Dränerad. Som att jag tappat allt. All glädje över graviditeten är som bortblåst. Jag kan inte slappna av. Kan inte glädjas. Mår skit och det upptar 99% av mitt liv. I stunder har jag mått bra och fått lite energi att göra saker. Men mest är det bara skit. Och jag vill verkligen inte gnälla. Jag är så glad över att va gravid och att vi ska få syskon. Vi försökte i 9 månader. Men de är så jobbigt detta. Och nu har jag börjat oroa mig lite. Under första graviditeten var jag aldrig orolig. Nu tänker jag mer på vad jag har att förlora. Åh. Hoppas på att få se ett friskt litet foster på ul på fredag. Kanske de kan ge lite glädje i allt det jobbiga <3

Skönt att det blivit bättre.

Jag blir lite nojig när alla säger "det blir bättre efter vecka 12" men det inte blir det. Känns nästan sämre nu. De va en tid efter att jag börjat med tabletterna som de kändes bättre men sen blev jag dålig igen. Hade en veckas semester förra veckan men känner mig inte alls utvilad. Känner att jag inte får tid till att vila riktigt ordentligt. Oftast är sonen hemma, jag drar det tunga lastet, blir naturligt så när jag vabbar eftersom jag jobbar kväll eller jobbar hemma å då blir det lättare om jag gör det. Känner för en sjukskrivning, åka hem till familjen och bara vila upp mig en vecka eller två. Men samtidigt vill jag inte förlora pengar och har ganska mkt ansvar nu på jobbet året ut (ska ta emot 4 studenter en vecka på varje). Såklart är hälsan viktigast och jag vet att inte allt hänger på mig. Ska fundera lite på hur jag vill göra. På fredag ska jag ju till bm iafoch göra ultraljud. Så kan prata med henne samtidigt. Tack för att du svara <3

Ja jag funderar om de blir som förra grav.. jag började må illa ganska sent (efter v 8) och det satt i bra länge, åtminstone till v 22. Denna gången har det dock hållt på ända sedan början... jag ska ta ut de andra tabletterna o se om de hjälper bättre. Som de är nu kan jag knappt ta tabletter känns som jag ska spy bara av de så har inte tagit dem regelbundet.. kanske därför de blivit värre oxå.. jag vet inte.. men ska testa dem andra jag har o hoppas på det bästa. Så himla jobbigt detta. Blää. Hoppas du oxå slipper ditt snart

Men fy vad tråkigt!! Lider verkligen med dig. Ta hand om dig!