I väntan på abort

Hej!

Gjorde min medicinska abort igår och känner både sorg o lättnad om vartannat. Jag är 41 och har två barn sedan innan med annan man och detta skulle blivit vårt enda gemensamma men han ville inte ha flera barn (han har oxå 2 med annan kvinna) och han är 44. Min nuvarande partner har ifs oxå vacklat o ville behålla ett tag men i slutändan valde vi abort för vi kände oss gamla o vårt förhållande är stormigt fr o till. Jag var i v 7 och jag är mer ledsen än min partner över aborten. Han tycker jag har ett hemskt humör både vid pms och graviditet o sa att han inte orkade att vara gravid med mig för jag är sjuk i huvudet. Jag kände och känner mig ensam med mina hormoner som fortf finns i kroppen ju. Han hade inte varit ett bra stöd om jag fortsatt graviditeten. Mina valmöjligheter var egentligen behålla o bli ensamstående el abort kändes d som samtidigt vill jag inte vara en "gammal" mamma. Känns jobbigt fysiskt o sen börja om fr början igen men sen tänkte jag att vi var otacksamma för d är ju inte många som lyckas bli gravida i sen ålder.

Ja du....inget bra råd kanske ba jobbiga funderingar jag hade att komma med. Nu är jag orolig för jag blöder inte som det blev beskrivet att jag skulle blöda. Mer än rikliga mensblödningar har inte jag hm....måste man blöda jättemkt?