Vi som valt att leva kvar i relationen trots otrohet - kom hit så stöttar vi varandra!
Anonym (Lilla Syster) skrev 2017-10-25 14:09:25 följande:
Jag hänger på i denna tråden, upptäckte i februari att jag blivit bedragen.
Inlägg från: MR Human
|
-
Välkommen i klubben! Hur mår du/ni idag?
-
Så här är det för mig som stannade kvar i ett förhållande där min fru varit otrogen på det värsta sviniga sättet
Jag tror, åtminstone om vi pratar om en längre otrohet, eller en sk "affär" där partnern fått känslor och blivit kär i en annan men behållit dig som en slags säkerhet! För en säkerhet är precis det du blivit nedgraderad till.
1. inse att den som bedragit dig inte har älskat dig på samma sätt som du älskat honom/henne!
Det spelar ingen roll hur mycket ursäkter och förklaringar / bortförklaringar du får. H*n tog det steget frivilligt och valde bort dig och tillät dig att bli förnedrad och kränkt. Det som H*n gjorde handlade helt och hållet om egoism och respektlöshet!
Ett ONS i fyllan skulle kanske kunna förlåtas och klassas som ett misstag!
2. Inse att din tillit till människan för alltid kommer att vara borta!
Det spelar ingen roll hur mycket ni än pratar med varandra eller går i terapi. När din partner är ute på julfesten eller på en konferens med jobbet ett par dagar där alkohol finns i bilden kommer dina tankar på otrohet ändå. H*n ljög för dig tidigare utan problem trots att de visste vad de riskerade. Är det annorlunda nu?
3. Du kommer att bära en sorg inom dig som aldrig kommer att försvinna helt!
Du blev bortvald och fick aldrig chansen att göra dina egna val eller hävda dig. Den som bedrog dig stal din tid. Vid en långvarig otrohet så känns detta som någon stulit ditt liv.
4. Du kommer aldrig kunna älska din partner igen på samma sätt!
Man kan få det bra om man kommer över en otrohet. t om mycket bättre på många sätt. Men känslan av att det är ni mot världen, eller den stolthet du kände över din partner kommer aldrig mer tillbaka.
5. Du kommer förmodligen att ha en affär eller sex med andra själv efter ett tag.
Dina gränser är borta. Om du aldrig tidigare varit tillgänglig för en flört kommer du nu att se på andra människor på ett annat sätt. En som tidigare bara var t ex en kollega kan du nu ha sex med. Du kommer inte att bry dig så mycket längre.
Så för att sammanfatta:
Det går att fortsätta, det går att fortsätta älska och det går att få ett bra liv men det blir med som med en ny människa . Ett nytt förhållande med nån som du egentligen aldrig kommer att lita till 100%. Du kommer med stor sannolikhet att vara med andra du också. Om inte för att hävda dig själv och du kommer inte att bry dig nämnvärt vad din partner tycker om det.
Så är det åtminstone för mig idag. 2.5 år efter det kom fram att min fru bedrog mig med min bästa vän i 7 månader innan vi skaffade barn och gifte oss.
Vi är fortfarande gifta och har det "bra". Jag som var den trognaste killen som fanns har nu haft sex med ett par andra tjejer.
Jag har själv blivit den skitstövel som jag föraktat i hela mitt liv. Jag bryr mig inte längre. -
Ok, skönt att det verkar lösa sig för er! Jag tror nog att skillnaden mellan oss är att jag alltid varit den som varit trogen och ställt upp. Även i förhållanden innan jag träffade henne. Jag blev bedragen där också. Vi var iofs unga då. Jag har alltid varit trogen de jag varit tillsammans med. Jag har gjort slut med tjejer men det har alltid varit schysst gjort och alltid innan jag gått för långt med nån annan tjej.Anonym (också) skrev 2017-10-26 16:59:14 följande:Jag håller inte med dig om allt det du skriver.
1. I vårt fall vill jag påstå att han älskade mer än jag under längre perioder. Jag var verkligen ingen bra partner. Därmed inte sagt att jag lägger ansvaret på mig själv för hans otrohet. Det valet var endast hans. Dock tycker jag att båda i en relation måste ta ansvar för att det ska fungera. Jag var inte vidare bra på det.
2. Ja, jag har dock tidigare varit svartsjuk innan han var otrogen så är inte helt och hållet nytt i vår relation. Självklart känns det värre nu när han faktiskt har passerat en gräns.
3. Japp! Här var det dock ingen långvarig otrohet. så stulet liv känner jag inte.
4. Njae, säger jag där jag är nu(10 månader senare). Jag känner att jag älskar honom igen på något sätt. Olika omständigheter i vårt liv gjorde att jag "glömde bort" att älska. Det som hände gjorde det viktigt igen.
5. Har absolut inga tankar på att vara otrogen. Har inte känt någon attraktion till någon alls under den här tiden. Däremot så är jag mer attraherad av min partner. Klart detta kan ändras, men jag skulle aldrig vilja såra honom på det sättet. Jag har varit otrogen tidigare i en annan relation. Har inget som helst behov att hävda mig.
Min partner har visat väldigt mycket ånger, gråtit mycket och bett om förlåtelse tusen gånger. Han förstår inte själv hur han kunde gå så långt. Han har alltid visat mig uppskattning och kärlek och nu gör han det ännu mer. För mig har det varit allt det som gjort att jag överhuvudtaget har kunnat fortsätta. Jag har fått ställa frågor om och om igen, han har svarat trots att jag ser hur det plågar honom.
Klart att det är mycket som är jobbigt. Jag vill ha full koll, blir orolig så fort något inte känns som det ska, är inte överförtjust i att han gör saker på egen hand.
Men jag har valt att stanna och då anser jag att jag måste göra det jag kan fullt ut. Jag vill ärligt kunna säga att jag gjort min bit om vi ändå skulle gå skilda vägar längre fram.
Vill du fortfarande leva med din fru?
Man kan ju inte rå för om man blir intresserad av nån annan men man har fan en moralisk plikt att släppa den andra fri. Så har iallafall alltid jag resonerat!
Min fru har också visat en otrolig ånger och det är också här anledningen till att jag stannat kvar. Däremot så har jag totalt omvärderat allting gällande relationer.
Jag har ledsnat helt enkelt på att vara den där "klippan" som alltid ställer upp, som alltid stannar kvar och vara den där som alltid gör det rätta.
Vad har det gett mig?
Det har gjort, har jag nu insett, att jag alltid har blivit tagen för given. Ungefär som du kan skälla ut en hund för att han inte kommer direkt när du kallar. Hunden kommer alltid tillbaka till dig oavsett.
Ja, jag vill leva med min fru. Jag älskar ju satmaran trots allt. Däremot så vill jag ha sex med andra kvinnor nu också. Jag har inte längre nåt problem att se min kvinna i ögonen efter det. Min fru säger dessutom att det är OK om jag är med andra. Hon har t om sagt att hon aldrig kommer att säga något om det bara jag stannar.
Som sagt, jag har blivit en riktig bitter skitstövel. -
Det skulle jag inte göra! Det jag gör nu gör jag för att jag i min patetiska värld tror att jag får nån slags upprättelse. Min fru har dessutom sagt att det är OK att jag träffar andra.Anonym (....) skrev 2017-10-31 12:11:21 följande:Varför stannar du kvar ändån ? Om du skulle bli kär i någon annan än din fru skulle du fortsätta med ditt beteende mot din nya också ?
Jag vill ha någon att se upp till igen! -
Jaså det säger du! Du tror inte att varenda människa som inte blivit bedragna säger samma sak? "jag skulle aaaaaaaaaaaldrig stanna kvar om min partner bedrog mig! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAldig i livet!"Anonym (....) skrev 2017-10-31 14:34:04 följande:Ok hon måste vara konstig när hon tycker det är Ok förvisso hade jag inte stannar kvar i en relation om någon varit otrogen mot mig hade varit tack och hej.
Sen stannar dom ändå!
Du är så annorlunda än alla dom andra för att??????? -
Ja precis. Jag sa samma sak själv. Jag fattade inte att människor kunde vara så idiotiska att det stannade hos någon som valt bort dem och ljugit för dem. Har dom ingen självrespekt övht?Anonym (Lilla Syster) skrev 2017-11-01 09:12:18 följande:Jag trodde samma sak. Jag trodde verkligen att det som skulle få mig att lämna omedelbart vore fysiskt våld och otrohet, men när det kom fram att han var otrogen lämnade jag ändå inte. Hoppas jag slipper få veta hur jag skulle göra vid våld.
Jag kan t om erkänna att jag såg ned på dom och tyckte dom var svaga!
Sen hamnade man där själv! Bedragen av nån man sett upp till på ett sånt vidrigt sätt som vida överstiger de flesta i över ett halvt år.
Ändå stannar man, - och mår dåligt!
Så var det med den självrespekten! -
Så där gick jag runt med min fru fast i 11 år! Hon hade haft en affär med min vän som hon avslutade. Jag kände såklart på mig att nåt var fel men kunde inte sätta fingret på vad det var som var fel. Hon gick alltså med detta inom sig i 11 år.Anonym (En till) skrev 2017-11-01 22:00:12 följande:
Hej, en till här (tyvärr).
När jag var gravid med vårt andra barn för 6 år sedan så hittade jag sms från min mans kollega. De orden som stod där gör ont att tänka på än idag.. jag vet egentligen inte om de gjorde något fysiskt eller om de bara pratade om det. Det spelar egentligen ingen roll. Att han kunde göra så mot mig just när jag var gravid gjorde sveket större och mycket svårt att komma över.
Vi har haft mycket upp och ner sedan dess. Jag inledde en flört själv efter ett tag då jag gav upp på oss helt. Han fick reda på det och vi pratade ut igen.. försökte igen och fick det mycket bättre än på länge. Men jag vet inte.. vi har det bra idag fast ändå inte. Något förstördes den dagen för 6 år sedan. Något som vi aldrig kommer få tillbaka.
Är så kluven. Vi pratade ut för ett tag sedan igen om saker som inte är bra.. vi går liksom runt i en cirkel och reder aldrig ut problemen. Samtidigt som jag verkligen inte vill lämna min familj så kan jag ibland verkligen längta bort, till något annat, till någon som faktiskt kanske skulle älska mig till 100%. Mycket svammel... har så mycket som jag bär inom mig men som jag inte vet vem jag ska prata med om.
När det kom fram för 2.5 år sedan så hade vi gift oss och skaffat hus och barn.
Känns på många sätt som förlorade år. Känns som om alla dessa år på många sätt aldrig varit äkta!
Om jag fick vrida tiden tillbaka idag så skulle jag inte gå tillbaka så långt så att jag förhindrade hennes affär! Gjort är gjort! Däremot så skulle jag vilja att dom talade om det för mig när det hände så att jag fick ta mina egna beslut.
Det går inte en dag utan att jag tänker på hur mitt liv hade kunnat se ut idag om dom talat om det! Jag kanske hade varit arbetslös och nersupen i nån risig lägenhet nånstans? Eller så kanske jag hade varit bosatt i New York med och förmögen? Kanske jag hade levt ungefär som idag fast gift med en fru som jag älskade och som älskade mig tillbaka på riktigt och varit väldigt lycklig?
Det får jag aldrig veta! Det enda jag vet är att jag hade sluppit denna smärta som allt detta gett mig.
MItt råd till dig är att ni pratar med varandra. Försök få igång en kommunikation och gå genom era känslor med varandra även om det gör ont. Jag lovar dig att du kommer att ångra dig när det gått kanske 5 år till. Du kommer känna att det var 5 bortkastade år...