Vi som valt att leva kvar i relationen trots otrohet - kom hit så stöttar vi varandra!

Så där gick jag runt med min fru fast i 11 år! Hon hade haft en affär med min vän som hon avslutade. Jag kände såklart på mig att nåt var fel men kunde inte sätta fingret på vad det var som var fel. Hon gick alltså med detta inom sig i 11 år.

När det kom fram för 2.5 år sedan så hade vi gift oss och skaffat hus och barn.

Känns på många sätt som förlorade år. Känns som om alla dessa år på många sätt aldrig varit äkta!

Om jag fick vrida tiden tillbaka idag så skulle jag inte gå tillbaka så långt så att jag förhindrade hennes affär! Gjort är gjort! Däremot så skulle jag vilja att dom talade om det för mig när det hände så att jag fick ta mina egna beslut.

Det går inte en dag utan att jag tänker på hur mitt liv hade kunnat se ut idag om dom talat om det! Jag kanske hade varit arbetslös och nersupen i nån risig lägenhet nånstans? Eller så kanske jag hade varit bosatt i New York med och förmögen? Kanske jag hade levt ungefär som idag fast gift med en fru som jag älskade och som älskade mig tillbaka på riktigt och varit väldigt lycklig?

Det får jag aldrig veta! Det enda jag vet är att jag hade sluppit denna smärta som allt detta gett mig.

MItt råd till dig är att ni pratar med varandra. Försök få igång en kommunikation och gå genom era känslor med varandra även om det gör ont. Jag lovar dig att du kommer att ångra dig när det gått kanske 5 år till. Du kommer känna att det var 5 bortkastade år...

Vi hade en massa år tillsammans som jag då uppfattade som väldigt bra, men jag kan nu inte se tillbaka på dem som fina. Alla fina minnen är förstörda, i princip hela mitt liv som vuxen har kasserats och kastats i soporna.

Och inte heller ser jag fram mot något. Halva livet kvar men jag ser bara grå ensamhet. Tar en dag i sänder och planerar inget förrän i sista sekund.