Förhållandet efter abort

Jag känner igen mig till viss del. Hade varit ihop med min kille i ett år när jag blev gravid, oplanerat. För han var abort självklart och jag velade fram och tillbaka och jag mådde sjukt dåligt efteråt, gick till psykolog, slutade äta, blev deppigare och deppigare. Nu åtta månader senare har jag fått distans till det hela och faktiskt insett att mitt liv inte hade blivit bättre om vi hade behållt barnet, tvärt om hade det nog blivit kaos. Sen så vart det skiiiiitjobbigt att gå igenom och vill aldrig goöra om det. 

Både jag och min sambo vill ha barn men vill ha uppnått vissa saker innan som att komma lite högre i karriären, köpa hus, gifta oss osv. Jag längtar efter barn men njuter  samtidigt av livet som jag och min sambo har tillsammans nu, det är bara att inse att man inte kommer ha lika mycket frihet när man får barn.

Försök att planera framåt med din kille, vill han ha barn i framtiden? Isf, hur kan ni bygga upp det bästa livet tills dess. Du är 21 år, vill du inte plugga, jobba, resa? Eller är barn det enda du vill ha?