Hallå. Hoppar in här :) den tråden jag hittade innan är inte så aktiv. Är gravid i v 16 +1 med första barnet. Bf 28 juni. Väntar nervöst på RUL. Har inte haft direkt några gravidsymptom alls från start. Men såg en sprattlande bebis på Kub. Men antar man alltid oroar sig ändå. 26 år från Sörmland :)
Jag är i v 26 nu och har förutom en superförkylning och efterdyningarna av en skada i högerbenet (som känns av både i benet och nu i samma sidas bäcken - mest troligt fått en förskjutning) som blev i augusti förra året, inte haft några större besvär (än så länge *pepparpeppar*). Känner mig otroligt skonad och är så himla tacksam för det!
Däremot är jag väldigt påverkad rent allmänt i måendet psykiskt. Jag känner mig nedstämd och likgiltig till graviditeten eller ja, ska vi vara krassa så är det nog till det mesta. Även om jag i grund och botten är överlycklig(!) till graviditeten, så har jag svårt att glädjas och "dras med" i hela gravidresan och känner mig väldigt o-gravid i jämförelse med hur de flesta andra gravida är.
- När bebis sparkar och rör sig i magen så kan jag känna - ligg still och när han inte rör sig så vill jag att han ska röra sig. (detta har dock blivit bättre)
- Behöver och vill inhandla saker och kläder och grotta ner mig i allting, men samtidigt så känner jag att "jag är ju inte gravid, så det behövs inte".
Mycket konstigt och påfrestande att vara så motsägelsefull hela tiden... Ger en otroligt dåligt samvete och många funderingar över varför.
Jag har retat mig på så otroligt på att jag gått upp 4 kilo, hallå, det är ju egentligen ingenting på 26 veckor?!! Men hjärnan verkar inte förstå det. Kan ha att göra med att 3 kilo kom inom loppet av 5 veckor kanske, med start vid superförkylningen och man redan då var nedstämd för att man var sjuk.. Haha!
Igår skämtade min man om att bebis kunde komma nu så slapp han jobba de sista dagarna innan hans semester.. Bf 28/6 men blev flyttad vid rul. Hade den 25:e från början och sen start känt att det var mer riktigt. Inatt strax innan 02 gick vattnet, har en tid för kontroll på förlossningen 11:30.. Stand up hjälper mig igenom värkarna som inte verkar bli tillräckliga för att ringa förlossningen igen. Mannen sover så gött så... Första barnet och känner redan en liten panik över att det ska bli värre..
Men wow grattis! Är det din första?
Med min första gick vattnet ett dygn innan hon föddes och värkarna började inte komma igång förrän 10-12 h efter vattenavgången så det kan ta lite tid.
Våran bebis på snart 7 veckor växer fort nu.. Väger 4600 och är 56 lång. Nästan sen födseln har han mått dåligt av värmen. Skrikigt och velat vara nära. Nu har det nog bytts ut mot skrikperioden dom ska ha nu. Väldigt påfrestande. Åkte själv på mjölkstockning med frossa och feber. Då orkade jag inte mer utan ringde hem pappan. Nu mår jag bättre och hoppas herrns skrikperiod snart är över för denna gång. Gör så ont i mammahjärtat när han är otröstlig. Så denna vecka har verkligen varit tuff. Så äntligen fredag så pappan är hemma några dagar.
Har du provat det här sättet att bära när han skriker mycket? Det gör ofta underverk på vår.