Bf juni 2018

Äntligen har vi varit på kub, allt såg bra ut.

Vi blev flyttade 3 dagar, nytt datum blir 1 juli men eftersom vi ska göra snitt blir det troligtvis junibebis ändå. Illamåendet är fortfarande kvar men soporna har minskat drastiskt nu i 12+3, kan jag kanske börja njuta lite nu? Hur går det för er andra?

Varför ska du göra snitt? Bara nyfiken.

Jag hade en fruktansvärd första förlossning och min bm har sagt att jag inte kan bli nekad ett planerat snitt den här gången om jag hellre vill det. MEN jag är minst lika livrädd, om inte ännu mer för ett snitt. Är så kluven. Jag får panik av bara tanken på hur min förlossning ska bli den här gången.

Är det någon mer än jag som fortfarande mår illa? Blir vansinnig. Kan inte resa mig ur sängen utan att klökas.

Hej! Jag är gravid i vecka 18+2, och har precis hittat hit. Detta är mitt andra barn, men min sambos första. Har en dotter på 5 år från ett tidigare förhållande som är väldigt exalterad över att äntligen bli stora syster:) Jag har bf 7/6 om inget förändras på RUL som är den 11/1. Jag är 29 år och bor i Växjö. Hoppas att det okej att hoppa in här. Finns det några andra från Växjö/Kronoberg/Småland i denna grupp?:)

På vilket sätt är era partners aktiva i graviditeten? Visar dom självmant engagemang, nyfikenhet och är förväntansfulla över förändringen som sker, eller finns det vissa som bara är och åker med bredvid?

Har ni barn sedan innan, eller är det ert första barn?

Nu är våren här i Stockholm iaf! Klädde mig i en jäkligt tight kjol igår för att visa upp magen, fick en hel drös med komplimanger! Ibland är det kul att vara gravid! :)

Ni som har barn sen tidigare och ammat: behöver man amningsinlägg, amningskudde och sån där salva (purelan?). Eller kan man avvakta med det och köpa ifall behov uppstår?

Tänkte precis likadant ;) "Inte ska jag behöva köpa nya byxor igen nu när det är så få veckor kvar?!". Och så stod jag hemma i klädkammaren en svettig förmiddag och grät en skvätt för alla byxor och shorts stramade åt så hårt. Så då blev det raka vägen till klädbutiken.

Har försökt leta efter en skön slapp klänning, men ingenting passar.. Fanns inga gravidklänningar som jag tyckte var så där slapp sköna. Alla är så tajta och har jobbig tyg. Någon som har nå bra tips? Det får gärna strama vid brösten, men resten av tyget ska liksom bara hänga ner.

Håller med, låter läskigt:) Men jag tycker operation låter typ lika illa:)

Men tänker att jag ev låter ödet bestämma lite genom att planera ett snitt på BF och om det sätter igång tidigare så kör vi på vaginalt. Man kan inte sätta igång en sätesförlossning och pga ålder och högt BT får jag inte gå över tiden.

Man får ändra sig när man vill, känns bra! Och dom pushar inte för något alternativ.

Ni som är omföderskor - hur lång tid tog det efter slemproppen gick till det att förlossningen satte igång för er?

BF imorgon för mig. Idag har bebisen rört sig så långt ner i magen vilket varit min oro i veckor. Långt ut till vänster och under naveln rör det sig. Bebis ska ligga neråt djupt nästan fixerad enl. Bm men jag känner inget tryck alls eller ilningar som jag gjorde tidigare.

Har börjat bli extremt trött i huvudet nu. Lite orolig för blodtrycket som förvisso varit bra mina kontroller men tycker att jag haft lite konstig huvudvärk nu. Vaknar varje morgon och har SÅ ont i höfterna. Får ni också så när ni sover?

Allt jag kan tänka på nu är förlossning. När/var/hur det ska börja, hur lång tid det ska ta, hur jag kommer att hantera smärtan den här gången osv.

Din förlossning låter rätt lik min förra Moorii.. blev dock inte igångsatt men 36h från första värk och innan det hade jag bara sovit 2h. Var SÅ slut, fick stora doser värkstimulerande, en dålig epidural och när jag öppnat mig 10 cm tog det ytterligare 5 timmar innan det vart dags att krysta då han låg högt. Olidligt. Slutade även här med låga hjärtljud och klipp. Livets räddning var det då kändes det som. Hoppas dock att det ska gå snabbare och smidigare nu och utan klipp.

Nu var det ett tag sen jag skrev här och mycket har hänt.. :)

Hade BF 9/6, men gick över tiden. Natten till Måndagen den 18/6 åkte vi in till förlossningen, hade då regelbundna värkar (och jätteont..!) men hade bara öppnat mig 2 cm. Fick dock läggas in, fick en morfintablett och en sömntablett med hopp om att jag skulle kunna få sova mig igenom värkarna ett tag men det gick inte..

Väl inne på förlossningen var jag dock peppad, tog mig igenom varje värk med hjälp av Tens till en början, men efter ett par timmar var jag helt slut.. Märkte också att jag tappat förmågan att kunna kissa själv, så de fick tömma mig.. vilket var hemskt ärligt talat.

Värkarna ökade i styrka, fick lustgas.

Timmarna rullade på.. Jag öppnade mig knappt. :( Började tappa all ork. Fick epidural som fungerade riktigt bra mot smärtan i några timmar! Dock.. Så efter över 30 timmar av värkar beslöt man att jag skulle snittas, för då var all ork slut.

Väl inne för att snittas tog ingen bedövning, så jag fick sövas. 11:20 på Tisdagen 19/6 kom vår lilla dotter, och maken fick ta hand om henne då jag låg sövd och sedan var sängliggande.. Vi stannade på BB tills på Fredagen, då vi äntligen fick åka hem.

Så... inget gick så som jag hade hoppats, men har världens finaste tjej här hemma. :)