Kämpa allihopa <3 nä alltså den där ?alla gravida får sån utstrålning? fattar inte alls vart den är, är blek fet och sleten. Och börjat bli trött konstant igen. Haha jippi!! just nu känns Juni långt bort och undra hur man ska se ut då när man känner sig sleten nu :p
Någon annan som känner att de inte riktigt hinner med? Går snart in i vecka 28, och känner mig så oförberedd! Jag läser på, införskaffar allt som behövs för att välkomna bebis men eftersom det är första känns det hela nästan overkligt stort och som om jag missar massa saker.. :(
Hej alla fina!
Någon mer som har svårt att sova? De tre senaste dagarna har jag vaknat ett oräkneligt antal gånger per natt. Får därför ingen djupsömn och är helt slut. Någon mer som känner igen sig?
Jag har en teori om att fröken i magen har varit extra livlig de senaste dagarna, iaf har kraften i sparkarna ökat. Tror att det är rörelserna som väcker mig.
Någon som har något tips för vad jag kan göra? Kan inte sjukskriva mig, men kan heller inte gå omkring som en zombie till bf. En sak när man är FL, men svårt att jobba när man är så trött att man mår illa och försöker undvika koffein...
Hej! Jag har också sovit riktigt uselt senaste tiden, inatt räknade jag när jag vaknade, och det var en gång i timmen.. Så även om jag la mig tidigt och idag var ledig så jag kunde sova ut - är jag heeeelt slut när jag väl går upp. :(
Min lilla tös är väldigt aktiv när jag ligger ner och misstänker att det är hon som väcker mig. Så har egentligen inga bra tips, tyvärr.. Men det är frustrerande!
Idag var jag och gjorde glukosbelastning - gick smidigt, trots att jag var hungrig och trött när jag kom dit. Att fasta är inte min grej..!
Fick även höra lillans hjärtljud för andra gången, och mätas. Allt verkade se fint ut, nu inväntar jag bara provresultaten.. :)
Är i V.29, känner av mycket sparkar och ibland syns dom även utåt. Mycket livlig bebbe. Idag fick vi även veta datumen för föräldrautbildning vilket känns spännande.. Har inte så många gravida i min direkta närhet, antingen har jag vänner som har småbarn - men som bor långt bort, eller vänner i närheten men utan barn.. Så ska bli kul att träffa andra gravida. Samtidigt är jag nervös, men så är jag alltid inför att träffa nya människor..
Dock känner jag en viss nervositet och.. ensamhet gällande att bli mamma för första gången. Jag önskar jag hade haft någon nära väninna att ta promenader med, någon som kanske också väntade barn.. Konstig känsla, aldrig trott jag skulle "bli sån" så att säga.. Kanske bara är hormonerna som spökar? Jag har ju min fantastiska make och familj men just att ha en nära vän som man faktiskt träffar och går igenom bebis-grejer med, åh vad jag önskar jag hade en sån.
81 dagar kvar till BF..
Nu har vi gått in i vecka 30.
All form av illamående verkar ha släppt helt, samt att jag inte känner mig lika trött. Däremot har ryggen börjat värka, och andningen är rätt kämpig på jobbet.
Har hittills bara gått upp runt 4kg, men magen står ut som en ballong, får många kommentarer om att jag smalnat av i ansiktet osv.. Så verkar som om jag har en bebis som äter upp mig.. :P
Börjar mer och mer ställa in mig på förlossning och är så grymt trött på människor i min närhet som istället för att peppa bara ska berätta hur ont och hemskt det är.. Liksom, vem som helst fattar väl att det gör ont att föda barn - men att det ska tjatas så oändligt om denna smärta och allt som kan gå fel, när man själv gärna vill höra pepp och saker som gör att man känner sig redo.. Hur har ni känt på den punkten?
Just nu känns allt väldigt tungt. Går snart in i vecka 32, och blev för två veckor sen diagnoserad med graviditetsdiabetes. Tack och lov låg jag precis, precis på gränsen så har bara behövt hålla koll på blodsockret innan och efter måltider, och fått anpassa vad jag äter vilket verkar ha fungerat bra. Ska till specialistmödravården idag och kolla hur det ser ut..
Men känner mig väldigt låg. :(
Har ont i kroppen, känner mig omotiverad och trött. Bebispeppen finns liksom där - men allt annat lägger jag åt sidan, orkar inte med varken vänner eller maken på samma sätt som innan utan går mer och mer in i mig själv. En tung känsla av "Men ingen förstår mig". Barnrummet och alla tillbehör är så gott som klara, BB väskan är inte packad men alla saker finns i hemmet, maken är glad, stöttande och förstående - jag borde liksom "vara lycklig". Vilket - jag är på ett sätt.. Men på ett annat sätt känner jag mig väldigt ledsen och nedstämd? Någon som känner likadant?
Diabetes finns i nära familjen så jag bad om extra kontroller och glukosbelastning, så det upptäcktes i god tid (tack o lov..)
Jo försöker tänka så, egentligen är det ju jättenära - men känns som en evighet! Känns som om jag varit gravid i flera år.. :P
MaTik: Bf: 29/5, inga barn sedan tidigare
beme: Bf 2/6, inga barn sedan tidigare
Bubbel85: Bf 12/6, 1 barn
Kia82: Bf 12/6, 4 barn
Sjuttiosjuan: Bf 13/6 inga barn sedan tidigare
Moorii: Bf 24/6, 1 barn plus en bonusson
wibblywobbly: Bf 9/6, inga barn sen tidigare