Bf juni 2018

Oj, bra tajming på alla barn! :D Jag tycker att det är mysigt med sommarbarn.

Var till mvc idag och tog blodtrycket igen. Samma lika. 140/90 och urinprovet visade bara spår av proteiner. Så tillbaka på måndag igen för nytt tryck och urinprov.

Har mått bra idag! Städat och donat i lugn takt. Sover fortfarande ingenting på nätterna, men får några timmars sömn på förmiddagarna iaf. Nu har jag även testat några dagar att inte vila alls under dagen så att jag ska kunna sova på natten, men det har ju inte hjälpt nånting.. och inatt värkte benen nå enormt och foglossningen var inte att leka med. Måste nog ha kvar mina vilostunder på dagarna. Får se hur det går inatt. Känner mig faktiskt lite trött så förhoppningsvis kan jag sova hyfsat. *håller tummarna*

Här har pojken tittat ut redan!! :D Han bestämde sig att nu var det dags helt enkelt.

Kl. 5 på lördagen knäppte det till i underlivet och jag anade direkt att det är fostervattnet som är på väg ut. Direkt när jag ställde mig upp så forsade vattnet och jag stod i en stor pöl och gapar på maken att jag är inte redo!! Maken ser skapligt förvirrad ut och stirrar på mig. Haha.

Kom in till förlossningen halv 6 och direkt började värkarna mola på. Dom sa att värkarbetet var mycket effektivt och bra. Men när jag kände att ryggsmärtan blev för mycket att hantera så ville jag ha epidural och den sattes kl. 10. Jätte bra narkosläkare och jag kände inte när nålen sattes. Sen blev det nå otroligt skönt att få ta värkarna i lugn och ro och ryggen kändes helt okej. Satt och studsade på en boll och vandrade med gåbordet för att underlätta processen och runt 13-14 (?) var jag öppen 10 cm. Trodde att det skulle gå undan efter det, men nää ingeting hände. Mådde hur bra som helst, men fick inga krystvärkar så då fick dom stänga av epiduralen.. jag fick ångest och var livrädd för smärtan som skulle dyka upp igen. Och ja, ont fick man, men det gick bra ändå.

Dom berömda krystvärkarna fick jag aldrig. Så varje gång jag fick en vanlig värk så fick jag träna på att krysta ändå. Höll på hur länge som helst (osäker på tiden, men runt 2 timmar?). Till slut fick jag bajsnödighetskänslan och det var tydligen bra! Efter många olika förlossningsställningar och precis innan sugklockan skulle komma till användning så kom han ut. :D Hua vilken känsla!! Och personalen var så söta och sa hela tiden hur otroligt duktig jag var och att jag orkade kämpa!

Vi blir kvar minst en vecka på avd 69 för att se hur han utvecklas. Just nu mår han otroligt bra! Känns så overkligt att få vara förälder till en sån guldklimp! Vilken resa. <3

I vecka 35+4.

Det låter som att kroppen förbereder sig ordentligt för dig! :) Snart har alla ni era små hjärtan i famnen! Och jag blev såå förvånad över hur mjuka små bebisars hud är! :) Helt makalöst. Vill äta upp hans små fötter och händer.

Nös idag. Kan bara säga att det var en intressant upplevelse.. :o Kändes rejält där nere. Men jag har haft tur för det svider ingenting när jag ska gå på toaletten (ursäkta infot, haha). Jag har hört att det ska vara en hemsk upplevelse att kissa och bajsa efter en förlossning. Och ändå så har dom klippt mig och så sprack jag lite också, men det kände jag inte ens!

Ni som har fött förut och fått en spricka, kände ni den? Och hur lång tid tog det för er innan stygnen lossnade och underlivet kändes någorlunda normal igen? Jag känner ingen smärta i vaginan, men är svullen. Väldigt öm om mellangärdet bara som känns när jag sitter och promenerar.

Jag kände ingenting när dom sydde. Dom bedövade först och kände bara ett litet stick. Kände sen bara att dom grejade och drog i suturen, men ingen smärta som tur är. Det var elev (elever?) med som fick lära sig hur man syr, så det blev en demonstration under tiden. Helt okej :) Det var lugnt på förlossningen så jag hade massor med personal hos oss hela tiden. Kändes tryggt!

Oj, så pass länge? Vad jobbigt. :(

Jag blev undersökt idag och allt såg okej ut. Hade tydligen ett stort blåmärke på insidan av låret (högt upp, precis vid skarvet). Sköterskan sa att hon glömde ta med sig spegeln så jag kunde se, men jag hoppar gärna över den delen! Vill inte se hur annorlunda man ser ut just nu. Sköterskan sa att det är absolut ingen hemsk syn. Jag är bara svullen och lite blåslagen. Att det ser "fint" ut. Jag får kika sen när det har läkt lite mera.

Bra kämpat alla! :D Jag går in och läser när jag hinner och ser fram emot flera sommarbebisar!

Vi fick ju träffa lillpojken lite tidigare än förväntat och har nu fått testa att vara hemma med honom, men han är fortfarande inskriven på neo. Så himla härligt att få vara hemma, men oj vad kämpigt det har varit! Sömnbristen är ju helt makalöst jobbig.. Har fått sova max 3 timmar i streck dom senaste 3 veckorna.. pust! Och jag är en person som behöver minst 8 timmars sömn annars fungerar jag inte. När jag var gravid var jag väldigt förstående med att sömnen kommer bli lidandes, men nu måste man lägga till sondmatning och pumpa bröstmjölk var tredje timme. Dygnet runt. Ibland känns det som att man blir lite knäpp i huvet.. men som tur är så har sondmatningen trappats ner nu och jag behöver inte pumpa heela tiden. Maten räcker till 2-3 sondmatningar. Och så ammar han på det också. Vilket i för sig är supermysigt. :)

Nu längtar jag tills han blir utskriven, att vi slipper sonden, att jag blir helt smärtfri efter att dom har sytt och att brösten inte ska göra så j**la ont. Då kan man njuta för fullt!

Och jag följer er som kämpar på med förvärkar och jobbiga sammandragningar! Och för er som inte känner nånting än. Snart är era små hjärtan här! :D

Födde i vecka 35+4. Vattnet gick och det var man ju inte direkt beredd på, men jag är så glad över att få mysa med honom lite tidigate än beräknat. Nu sparkar han uppe på min mage istället för inuti. ;)

Tack så mycket för dom snälla orden. :) Det gör mycket när man kämpar hårt! Och det är tur att jag har bra stöd av maken som hjälper till mig allt som jag inte orkar.

Amningen kämpade vi också med, men jag var aldrig stressad över det. Vi tränade i två veckor innan han förstod att det kommer mat från tuttarna. :) Nu ammar han som en fullvuxen bebis. Eller ja nästan iaf. Han somnar ibland väldigt snabbt när amningen bara har börjat, men upp i vikt går han iaf.