Män är ett problem

Jag har en fråga till dem kvinnor som debatterar kvinnors förträfflighet och mäns mindre positiva egenskaper.

Känner ni verkligen att ni vill ha fullständig jämställdhet?
Är ni redo att en man använder sig av nödvärn mot en kvinna och går fri i domstol? Jag har under mitt liv aldrig levt med en kvinna som har betett sig på ett sätt då det skulle vara nödvändigt att använda nödvärn men jag har vänner och en bror som har levt/lever med kvinnor som ständigt skulle förlora i domstol enligt nedan. Dem fetmarkerade omständigheterna torde vara vanligast.

Handen på hjärtat, har ni aldrig vägrat lämna en bostad efter tillsägelse?
Aldrig i vrede skrikit/eller hört talats om att en kvinna har uttalat att ni/hon skall skära av en specifik kroppsdel efter en eventuell otrohet? 

Är ni redo att män upplever det som ett allvarligt hot och oskadliggör er helt lagligt?

Lagen tar upp fyra omständigheter då rätt att bruka nödvärn föreligger:

Mot ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom.
Mot den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning.
Mot den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg.
Mot den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse.

Jag kan meddela att det Man skriver om är en samhällsbild jag delar som familjefar. Kvinnor på min arbetsplats tittar inte på de män som är singlar utan visar uteslutande intresse för gifta män.

Desto högre social status desto bättre, gärna fler än två bilar till huset och en lägenhet i valfritt soligt land är nästintill ett måste. Att man potentiellt rämnar en familj och sedan skall in som någon form av plast-mamma där redan flertalet barn finns i bilden stoppar inte dessa kvinnor.

Needless to say: jag äter min lunch i ensamhet och interagerar endast med kvinnor på min arbetsplats i ett professionellt forum. Aldrig AW, aldrig luncher, aldrig teambuilding. Jag har sett fleratlet män på arbetsplatsen falla i djup misär under flaggan av nyfunnen kärlek... 

Det du skriver skulle kunna vara mina egna ord. I allt.
Jag tror vi lever parallella liv med långsiktighet som hög prioritet.

Det finns ingen drottning i mitt hem heller, jag är fundamentet och stöttepelaren vilket får min fru att kunna släppa den avdankade bilden av att dem som kvinnor skall hålla ihop hemmet. Hon kan fokusera på annat som är bättre lämpat för henne.

Låt mig gissa, ni är "konservativa" bägge två?
Om man ställer alternativen konservativ mot liberal så att säga.

Hon arbetar ideellt med utsatta människor. Hur så?

Det är intressant hur lika man kan vara andra trots att man stundtals kan känna sig väldigt ensam. Jag håller med dig, vi är nog inte så ovanliga i dagsläget men jag ser med förskräckelse på utvecklingen angående uppfostran i samhället. 

Pojkar knuffas i en riktning där ledaregenskaper blir satta i baksätet till fördel för andra egenskaper. Dessa egenskaper är ofta sådana som jag skulle klassificera som mer sekundära för en framtida man än för en kvinna. Män lever i större utsträckning på sina bedrifter och meriter och jag tycker det är viktigt att belysa detta för unga pojkar så att dem gör sina prioriteringar i livet utefter vad dem förväntar sig av framtiden. Traditionella värderingar knuffas längre tillbaka i dagens samhälle och lämnar således mer plats för Södertörns högskola att forma ungdomen...något jag känner är mycket alarmerande.

Tack för konversationen, nu är det tid för familjen resten av lördagen och reseförberedelser som gäller för söndagen.