• shivas

    Att känna lugn under förlossningen

    Hej!

    Jag är nu i vecka 24 och en viss förlossningsrädsla börjar infinna sig hos mig. Det som oroar mig är att spricka "hela vägen" och jag vet inte hur jag ska hantera den maktlöshet jag känner.

    Som jag förstått det så handlar det mycket om att låta saker ta tid på slutet, om möjlighet finns? Låta vävnad och hud "hinna med"? Men det handlar väl också om att ha duktiga barnmorskor som vet när och hur de ska klippa, om det behövs? Att barnmorskorna håller emot så att barnet inte kommer för snabbt? Att känna sig lugn och bekväm med barnmorskorna över huvud taget. Hur kan jag veta allt detta? Och hur gör man för att lyckas ta det tillräckligt lugnt på slutet?

    Har ni några bra tips och råd att komma med?

  • Svar på tråden Att känna lugn under förlossningen
  • shivas
    Annelie 76 skrev 2017-09-30 19:13:09 följande:

    Jag tror att bloggen "baking babies" har det du efterfrågar.


    Tack, jag ska definitivt kolla!
  • shivas
    Annelie 76 skrev 2017-09-30 19:13:09 följande:

    Jag tror att bloggen "baking babies" har det du efterfrågar.


    Eller jag ska göra det så fort sidan fungerar igen.

    Vad knepigt, och vilken otur.
  • Iden

    Är du orolig för just att spricka eller själva förlossningen? Finna mycket bra litteratur angående förlossningsförlopp, smärthantering och sånt. Angående att spricka tänker jag att man är lite mer utelämnad till sina egna omständigheter, såsom förlossningshastighet och självklart även vilken bm man har. Jag sprack men det kändes inget och läkte bra och fort. Inför min andra förlossning är detta därför inget jag oroar mig för. Min bm sa åt mig under krystningen att hålla emot men vid en krystning gick det inte längre och då kom liksom hela barnet på en gång. Jag fick aldrig det där att huvudet var ute först utan det blev mer projektilstil. Ändå gick det som sagt jättebra ändå.

  • mrshudson75

    En bra övning för att förbereda underliv o muskler o förebygga bristningar både inne i vaginan o utanför är att står på huk mycket. Då tränar du också avslappning inför förlossningen o lär dig att slappna av i underlivet. . 
    Du kan också smörja mellangården med olja innan förlossninging för att mjuka upp utanpå.

    Tala med din bm om din rädsla o låt henne skriva in det i din journal så att din bm på förlossningen kan hjälpa dig lite extra när det blir dax för den lilla att komma ut.

  • shivas
    Iden skrev 2017-09-30 20:14:59 följande:

    Är du orolig för just att spricka eller själva förlossningen? Finna mycket bra litteratur angående förlossningsförlopp, smärthantering och sånt. Angående att spricka tänker jag att man är lite mer utelämnad till sina egna omständigheter, såsom förlossningshastighet och självklart även vilken bm man har. Jag sprack men det kändes inget och läkte bra och fort. Inför min andra förlossning är detta därför inget jag oroar mig för. Min bm sa åt mig under krystningen att hålla emot men vid en krystning gick det inte längre och då kom liksom hela barnet på en gång. Jag fick aldrig det där att huvudet var ute först utan det blev mer projektilstil. Ändå gick det som sagt jättebra ändå.


    Tack för att du delar med dig av din upplevelse. Det är bra att bli påmind om att allt är högst individuellt och inte går att planera. Var det ett snabbt förlopp för dig över lag eller var det helt enkelt i slutet som kroppen bara "tog över"?

    Jag är inte rädd för smärtan, även om jag inte för mitt liv förstår hur jag ska lyckas säga nej till epidural även då mitt i smärtan. Jag ser det istället som en otroligt häftig upplevelse som jag hoppas ska gå väl. Jag är istället så fruktansvärt rädd för de skador som kan bli efteråt. Då pratar jag heller inte om att jag tänkt mig bli helt "som vanligt" utan jag är helt ärligt rädd för att få sådana problem som inte läker eller går över. Min mellangård är "kort" och jag har alltid varit så stel och känslig i musklerna och vävnaden där nere både fram och bak att jag nästan upplever det som en garanti att jag kommer bli helt förstörd efter en förlossning.

    Jag ska prata med BM om detta vid nästa besök men eftersom jag får för mig att BM inte är helt ärliga och helt enkelt inte vill förvärra oron så försöker jag hitta annan information också.
  • shivas
    mrshudson75 skrev 2017-09-30 20:41:49 följande:

    En bra övning för att förbereda underliv o muskler o förebygga bristningar både inne i vaginan o utanför är att står på huk mycket. Då tränar du också avslappning inför förlossningen o lär dig att slappna av i underlivet. . 

    Du kan också smörja mellangården med olja innan förlossninging för att mjuka upp utanpå.

    Tala med din bm om din rädsla o låt henne skriva in det i din journal så att din bm på förlossningen kan hjälpa dig lite extra när det blir dax för den lilla att komma ut.


    Tack för tipsen! Ska man tänka på något speciellt när man sitter på huk för att slappna av? Hur lär man sig egentligen att slappna av i underlivet? Speciellt eftersom jag upplever mig som så stel.

    Att smörja och massera mellangården har jag läst om och hade sen tänkt köpa mandelolja för att massera. Det lät som ett väldigt bra tips tyckte jag. Hoppas att det mjukar upp lite. Något borde det ju göra!

    Tack, jag ska absolut prata med BM om detta och hoppas hoppas hoppas få barnmorskor på förlossningen som jag får en bra kontakt med. Annars hoppas jag att antingen jag eller sambon går lös som bulldozers där om att få byta. Väldigt orolig över att barnmorskorna inte ska kännas rätt.
  • Iden
    shivas skrev 2017-09-30 20:47:16 följande:

    Tack för att du delar med dig av din upplevelse. Det är bra att bli påmind om att allt är högst individuellt och inte går att planera. Var det ett snabbt förlopp för dig över lag eller var det helt enkelt i slutet som kroppen bara "tog över"?

    Jag är inte rädd för smärtan, även om jag inte för mitt liv förstår hur jag ska lyckas säga nej till epidural även då mitt i smärtan. Jag ser det istället som en otroligt häftig upplevelse som jag hoppas ska gå väl. Jag är istället så fruktansvärt rädd för de skador som kan bli efteråt. Då pratar jag heller inte om att jag tänkt mig bli helt "som vanligt" utan jag är helt ärligt rädd för att få sådana problem som inte läker eller går över. Min mellangård är "kort" och jag har alltid varit så stel och känslig i musklerna och vävnaden där nere både fram och bak att jag nästan upplever det som en garanti att jag kommer bli helt förstörd efter en förlossning.

    Jag ska prata med BM om detta vid nästa besök men eftersom jag får för mig att BM inte är helt ärliga och helt enkelt inte vill förvärra oron så försöker jag hitta annan information också.


    Jag hade ett väldigt snabbt förlopp, inte på ett vanligt sätt så den delen kan nog vara svårt att jämföra med ut ett generellt perspektiv. Men jag var också orolig för detta med skador innan men landade väl nånstans i att jag inte kan påverka utan för lägga tilliten hos bm. Det jag tror är viktigt är dock att man ibland står på sig om man känner att nåt är fel. se till att din partner vet vad du vill och kan föra din talan.

    Angående smärtan så tyckte jag att den var hanterbar utan bedövning. Jag hann aldrig få nånting mer än lustgas. Men allt jag hade läst hjälpte mig otroligt mkt, andningsövningar och sånt. Bara att läsa massa olika förlossningsberättelser gav mig en bild av just hur individuellt det faktiskt är. Även om jag tänkt mig en naturlig förlossning (pga av olika anledningar) är det inget jag förespråkar eller tycker är bättre. Med facit i hand så känns det som jag omedvetet visste att jag inte skulle hinna ha t ex epidural som alternativ och tack vare det tappade jag aldrig kontrollen. Sen är det säkert hokus pokus tänk iofs :)

    Jag tror bm försöker hjälpa så gott de kan men det är ju aldrig nån från mvc som faktiskt är med på förlossningen sen och faktiskt vet. De utgår från det generella. Förlossningar brukar inte starta med spontan vattenavgång och ha jättesnabbt förlopp (som det blev för mig) så det var såklart inget vi pratat om innan. Däremot hade jag ju läst om det.

    Hitta ditt sätt att förbereda dig som ger dig lugn och trygghet, vare sig det är att läsa eller inte läsa, ta all bedövning som finns eller ingen alls. Det är det häftigaste jag nånsin gjort och jag hoppas att nästa gång kommer gå lika bra.
  • mrshudson75
    shivas skrev 2017-09-30 20:54:45 följande:
    Tack för tipsen! Ska man tänka på något speciellt när man sitter på huk för att slappna av? Hur lär man sig egentligen att slappna av i underlivet? Speciellt eftersom jag upplever mig som så stel.

    Att smörja och massera mellangården har jag läst om och hade sen tänkt köpa mandelolja för att massera. Det lät som ett väldigt bra tips tyckte jag. Hoppas att det mjukar upp lite. Något borde det ju göra!

    Tack, jag ska absolut prata med BM om detta och hoppas hoppas hoppas få barnmorskor på förlossningen som jag får en bra kontakt med. Annars hoppas jag att antingen jag eller sambon går lös som bulldozers där om att få byta. Väldigt orolig över att barnmorskorna inte ska kännas rätt.
    Det kan ju vara lite jobbigt när man inte är van att sitta på huk, men ju mer du tränar desto mer avslappnad kommer du känna dig. Det är faktiskt svårt att spänna sig i hukläge, testa :)

    Mitt allra viktigaste tips ell råd införförlossningen är faktiskt att träna avslappning överhuvudtaget. Träna varje kväll att slappna av i varenda liten del o muskel i kroppen, bra att börja nedifrån, när du kommer till ansiktet så slappna särskilt av i pannan, käken o munnen. En lite lustig o nyttig effekt är att det är nästan omöjligt att spänna sig i underlivet om munnen är avslappnad,det är som livmodermunnen o den vanliga munnen hänger ihop. Så avslappnade läppar :)

    Jag har skrivit förlossningsbrev om det som känts viktigt vid mina sista förlossningar och jag har faktiskt alltid fått positiva kommentarer av bm för det, fött påflera platser i landet och alla har tagit sig tid att läsa, trots att jag är lite krånglig o har många önskemål. 
  • shivas
    Iden skrev 2017-09-30 21:09:04 följande:

    Jag hade ett väldigt snabbt förlopp, inte på ett vanligt sätt så den delen kan nog vara svårt att jämföra med ut ett generellt perspektiv. Men jag var också orolig för detta med skador innan men landade väl nånstans i att jag inte kan påverka utan för lägga tilliten hos bm. Det jag tror är viktigt är dock att man ibland står på sig om man känner att nåt är fel. se till att din partner vet vad du vill och kan föra din talan.

    Angående smärtan så tyckte jag att den var hanterbar utan bedövning. Jag hann aldrig få nånting mer än lustgas. Men allt jag hade läst hjälpte mig otroligt mkt, andningsövningar och sånt. Bara att läsa massa olika förlossningsberättelser gav mig en bild av just hur individuellt det faktiskt är. Även om jag tänkt mig en naturlig förlossning (pga av olika anledningar) är det inget jag förespråkar eller tycker är bättre. Med facit i hand så känns det som jag omedvetet visste att jag inte skulle hinna ha t ex epidural som alternativ och tack vare det tappade jag aldrig kontrollen. Sen är det säkert hokus pokus tänk iofs :)

    Jag tror bm försöker hjälpa så gott de kan men det är ju aldrig nån från mvc som faktiskt är med på förlossningen sen och faktiskt vet. De utgår från det generella. Förlossningar brukar inte starta med spontan vattenavgång och ha jättesnabbt förlopp (som det blev för mig) så det var såklart inget vi pratat om innan. Däremot hade jag ju läst om det.

    Hitta ditt sätt att förbereda dig som ger dig lugn och trygghet, vare sig det är att läsa eller inte läsa, ta all bedövning som finns eller ingen alls. Det är det häftigaste jag nånsin gjort och jag hoppas att nästa gång kommer gå lika bra.


    Jag tror det är en bra idé att läsa mycket men har hållt mig undan mycket för att inte råka läsa fel saker och börja noja över allt och inget som ändå inte går att hantera. Men har du några bra tips på böcker och hur de hjälpte dig så tar jag tacksamt emot det. Eller läste du mest på Internet om andningsövningar och så? Har du tips på några bra sidor i så fall?

    Att lita på barnmorskorna är precis vad jag önskar att jag kunde göra, då hade jag inte känt att jag behövt ha så mycket koll och kontroll för helst av allt vill jag bara åka dit och bli vägledd av de personer som faktiskt har riktig erfarenhet av situationen. Men eftersom vårdpersonalen är så hårt pressad idag så har jag så svårt att slappna av. Jag har som sagt tänkt prata med min BM om detta iaf och hoppas på att hon kan lugna mig lite.

    Tack för alla dina tips och att du tar dig tid. :)
  • shivas
    mrshudson75 skrev 2017-09-30 21:15:53 följande:

    Det kan ju vara lite jobbigt när man inte är van att sitta på huk, men ju mer du tränar desto mer avslappnad kommer du känna dig. Det är faktiskt svårt att spänna sig i hukläge, testa :)

    Mitt allra viktigaste tips ell råd införförlossningen är faktiskt att träna avslappning överhuvudtaget. Träna varje kväll att slappna av i varenda liten del o muskel i kroppen, bra att börja nedifrån, när du kommer till ansiktet så slappna särskilt av i pannan, käken o munnen. En lite lustig o nyttig effekt är att det är nästan omöjligt att spänna sig i underlivet om munnen är avslappnad,det är som livmodermunnen o den vanliga munnen hänger ihop. Så avslappnade läppar :)

    Jag har skrivit förlossningsbrev om det som känts viktigt vid mina sista förlossningar och jag har faktiskt alltid fått positiva kommentarer av bm för det, fött påflera platser i landet och alla har tagit sig tid att läsa, trots att jag är lite krånglig o har många önskemål. 


    Jag ska absolut försöka träna att slappna av fysiskt. Hjärnan har jag relativt bra kontroll över men kroppen är sämre på att lyssna när jag säger till den att koppla av. :)

    Definitivt ska jag skriva ett förlossningsbrev och jag ska vara precis lika krävande som du menar att du brukar vara. Förhoppningsvis har jag lika mycket tur som du. Har du tagit hjälp av din BM med breven eller är det något du själv lyckats komma fram till och vet hur du vill ha det?
  • Iden
    shivas skrev 2017-10-01 11:57:45 följande:

    Jag tror det är en bra idé att läsa mycket men har hållt mig undan mycket för att inte råka läsa fel saker och börja noja över allt och inget som ändå inte går att hantera. Men har du några bra tips på böcker och hur de hjälpte dig så tar jag tacksamt emot det. Eller läste du mest på Internet om andningsövningar och så? Har du tips på några bra sidor i så fall?

    Att lita på barnmorskorna är precis vad jag önskar att jag kunde göra, då hade jag inte känt att jag behövt ha så mycket koll och kontroll för helst av allt vill jag bara åka dit och bli vägledd av de personer som faktiskt har riktig erfarenhet av situationen. Men eftersom vårdpersonalen är så hårt pressad idag så har jag så svårt att slappna av. Jag har som sagt tänkt prata med min BM om detta iaf och hoppas på att hon kan lugna mig lite.

    Tack för alla dina tips och att du tar dig tid. :)


    Att möta förlossningssmärtan av Gudrun abascal tyckte jag nog var bäst. Finns som pocket. Sen läste jag föda utan rädsla också och tyckte den var helt ok.

    Sen finns det i nästan alla böcker om förlossning ett avsnitt som handlar om någon som förlorat ett barn. Ett tips; läs inte det. Det är inte den peppen man behöver direkt.

    Förstår din oro över kontroll, jag önskar också att förlossningsvården kunde prioriteras lite mer....
  • mrshudson75
    shivas skrev 2017-10-01 12:01:42 följande:
    Jag ska absolut försöka träna att slappna av fysiskt. Hjärnan har jag relativt bra kontroll över men kroppen är sämre på att lyssna när jag säger till den att koppla av. :)

    Definitivt ska jag skriva ett förlossningsbrev och jag ska vara precis lika krävande som du menar att du brukar vara. Förhoppningsvis har jag lika mycket tur som du. Har du tagit hjälp av din BM med breven eller är det något du själv lyckats komma fram till och vet hur du vill ha det?
    Jag har skrivit själv, nån gång har jag bett bm att titta ingenom, kommer göra det denna gång då hon o jag tänker ganska lika. I slutet av grav så kommer nog din bm även skriva in en del punkter i din journal som du känner är viktiga. 

    Jag har varit jättenoga med att vara vädligt trevlig i förlossningsbreven, använt ord som gärna,  eller om möjlighet finns osv. Och så har jag varit tydlig med att detta är önskemål om allt är bra med mig och barnet. Om någon komplikation skulle tillstöta så har jag tex skrivit att de givetvis har fria händer :)

    Jag tror att det är lättare att ta till sig ett brev i lite ödmjuk ton, särskilt om man är lite orolig o krävande :D
  • Mandelkanel

    Rekommenderar profylaxkurs. Om det inte finns där du bor så tipsar jag om "innan du föder" av Anna Vilsby. Bok och dvd med övningar för både dig och din partner. Gudrun Abascals böcker fattar jag egentligen inte varför de är så poppis. Jag blev bara mer uppskrämd av att läsa dem. Allt handlade bara om hur fruktansvärt ont det skulle göra men mycket lite om hur man skulle hantera det samt berättelser om folk som förlorat barnet i magen osv. Jag slängde dem i soporna innan förlossningen.

  • emc85

    Mitt råd är att gå en profylaxkurs, det bästa jag gjorde under min graviditet. Jag var väldigt orolig innan förlossningen för att spricka mycket och det som hjälpte mig var att göra en liten handlingsplan i mitt huvud för vad jag skulle göra om jag sprack. Det jag tänkte var att jag skulle söka vård om det inte kändes bra efteråt och om ingen tog mig på allvar inom vården i min närhet så skulle jag skicka en egenremiss till ett bäckenbottencentra för att få hjälp där.

Svar på tråden Att känna lugn under förlossningen