• waldesten16

    Vi som har plussat efter IVF hösten 2017

    Har en fråga kring när ni berättade nyheten att ni är gravida för den närmsta familjen? Jag vill gärna berätta för mina föräldrar och syster under julen och kommer då på tisdag gå in i v. 8 (7+0). Har varit på tidigt vul så har sett hjärtat slå men ska tillbaka den 4 jan igen för kontroll. Min sambo tycker det är för tidigt att berätta men jag tycker att man kanske kan berätta för de allra närmaste. Hur resonerar ni?

  • waldesten16
    Emsoff skrev 2017-12-22 15:03:52 följande:

    Jag/vi har berättat tidigt förut. Men den här gången väntade vi till vecka 14. Haft 4 missfall innan. Och det har varit så jävla jobbigt att berätta om missfall så många gånger. Nu är det ute på jobbet också, och jag har jätteångest över det. Är lite förstörd!


    Förstår att det måste ha varit jobbigt med först glädjen och sedan sorgen med alla missfall. Berättade du själv på jobbet eller råkade det komma ut ? Varför har du ångest ? Är det pga av rädsla?
  • waldesten16
    Emsoff skrev 2017-12-22 20:05:52 följande:

    Jag var tvungen att berätta tidigare. Så de fick veta först. De ville att jag tillfälligt skulle byta tjänst. Längre färdväg och mer krav. Just då var jag trött som en gnu och mådde dåligt av oron för missfall. Så jag bröt ihop.

    Ja, ångest på grund av att nu är det massor med folk som vet. Och hur ska jag kunna berätta för alla om det blir missfall igen.


    Åh vilken jobbig sits. Förstår att du mår dåligt över det. Håller tummarna för att det går vägen denna gången. Har du fått några specifika restriktioner eftersom du har haft upprepade missfall ?
  • waldesten16
    Hey.orange skrev 2017-12-22 12:03:10 följande:

    Mina föräldrar vet om sen innan vi startade denna ivf. Min mans mamma vet sen en vecka tillbaka. Det blir liksom enklare när vi nu ska fira jul ihop och man dricker alkoholfritt osv. Blir inga onödiga kommentarer. Mina bonusbarn är nämligen också med på julen och det är för tidigt att berätta för dem då vi går i in i v 11 på söndag.


    Det lutar åt att jag berättar för mina föräldrar. Vill helst inte men mår så illa och är så yr att det blir bara konstigt annars. De vet att vi är mitt uppe i ivf men vi berättade aldrig denna gången när vi gjorde återföring utan sa att det blir efter jul.
  • waldesten16
    Senua skrev 2017-12-22 09:08:48 följande:

    Vi berättade för föräldrar efter första vul (7+3), men då visste några vänner och mina systrar redan (hade pratat om ivf:en så blev ju lite automatiskt att man berättade om resultatet tidigare). Hade kanske inte berättat för föräldrarna då om det inte vore för att halva familjen redan visste, och det kändes som om man inte kunde vänta hur länge som helst med att uppdatera resten :). Dessutom var dom på besök, så det föll sig liksom bara så.


    Så tänker jag med. Mina föräldrar vet att vi är mitt uppe i ivf men vi berättade aldrig om denna återföringen utan sa att det blir efter jul. Men jag mår så illa och är yr så det kommer bli svårt att dölja. Ska försöka övertala sambon att berätta för de närmaste närmaste familjen.
  • waldesten16
    Miriam Artemisia skrev 2017-12-26 21:10:03 följande:

    Hej ???? hoppar in här

    Är gravid efter tredje återförandet hos Carlanderska i Gbg. Fick tillbaka grodden efter 3 dagars odling, då det var endast 3 av 16 ägg som blev befruktade. Jag har en bra äggreserv trots min ålder, jag är 42. Min sambo är lika gammal och han har dålig spermakvalitet. Få och dålig kvalitet, de gjorde därför ICSI.

    Jag har varit gravid tidigare i livet med en annan man, men det slutade med ett missfall och ett MA. Så jag är skitnervös!!! Ingen av oss har barn sedan innan. Så skönt att den här gruppen finns!

    Har en liten fråga. Hur länge använde ni Lutinus efter plusset? Har förstått att det skiljer sig lite mellan klinikerna när jag läst på nätet. Känns läskigt att sluta!


    Välkommen hit och grattis till plusset!
    Jag gjorde en frysåterföring i stimulerad cykel och denna gången tog jag inte Lutinus alls och det gick vägen :)
  • waldesten16

    Hej alla! Går nu in i vecka 8 och mitt illamående och yrsel ökar. Mår illa konstant dygnet runt och är yr till och från. Har testat alla knep jag läst om men inget hjälper. Ska till mvc på fredag så hoppas hon kan hjälpa mig. Jobbet är en pina det enda jag kan fokusera på är att upprepa mitt mantra "du får inte spy, du får inte spy". Någon som upplever samma som mig som kanske har något tips. Tar tacksamt emot allt!

  • waldesten16
    Hey.orange skrev 2017-12-27 23:17:18 följande:
    Och att äta lite hela tiden. Jag hade alltid med mig mandlar eller råa morötter som jag käkade som snacks. Då gick det bättre. Också banden på handlederna
    Jag har testat det och det hjälper inte. Det enda som hjälper lite är om jag ligger helt plant i sägen/soffan ingen kudde och inte rör mig.  I morse kräkets jag så mycket att jag blev yr och svimmade. Har ringt MVC och de var inte så behjäpliga, har dock en tid i morgon för hälsosamtal. Hoppas hon lyssnar bättre än den i telefonen.
  • waldesten16
    kattnos skrev 2017-12-28 10:54:41 följande:

    Kan ju säga också att jag har haft väldigt lite illamående men när jag har känt av det så har clementiner hjälpt mig. Fast det kanske du redan har provat.


    Tack clementiner går åt här hemma, tur att det är säsong för dem. ????
  • waldesten16
    Miriam Artemisia skrev 2018-01-02 09:24:23 följande:

    Vilken helg jag haft.... jag tog ett digitalt cb test med veckoindikator i lördags. Gjorde ett en vecka innan som visade 1-2 veckor och stigit fint till 3+, vilket stämmer med mina veckor.

    Sedan i lördags kväll får jag en jätteblödning som stannar av under natten. Det var verkligen störtblödning och jag var på jobbet som ensam ssk. Idag när det blir vardag ringer jag gyn och ber om råd. Jag förstår att de inte kan ta emot alla nygravida med blödningar.... får åter återkomma vid ev ny störtblödning. Så efter samtalet satte jag mig gråtfärdig i bilen och köpte ett nytt test med veckoindikator... det visar ffa gravid 3+ (Var heller inte morgonurin den här ggn) och lugnade mig lite trots att jag vet att hormoner sitter i länge efter ev missfall.

    Så det är ?bara? att vänta och se. Ville skriva av mig lite. Har världens underbaraste sambo som stöttar mig. Tack och lov har han världens bästa arbetskamrater som vet om att vi gjort IVF och plussat pga att han fått ta ledigt med kort varsel ggr flera. Så skönt att veta att han också får stöd!


    Oj vilken helg. Förstår din oro. Vad sa gyn när du ringde? Gav de någon förklaring på vad det kan vara om allt är normalt. Håller tummarna att inget mer händer nu och att allt är bra
  • waldesten16
    kattnos skrev 2018-01-02 16:36:54 följande:

    Idag har vi gjort kub-test och fick låg sannolikhet - känns himla bra! Men det häftigaste var såklart att se det lilla livet sprattla där inne! Nu såg det betydligt mer ut som en liten människa än vid första tidiga ul:et för en månad sedan. Veckorna stämde precis också så nu känns allt toppen! Nu får vi börja fundera på när man kan gå ut med nyheten mer officiellt :) åh vad jag är glad idag! :)


    Grattis. Måste kännas skönt att höra.
  • waldesten16

    Sagan för mig tog slut idag. Hade tid för vul och jag och min sambo var spända över att se vad som gömmer sig i magen. Är i v 9 8+3 idag och var på vul i 6+0 då ett litet hjärta slog. Stirrade på skärmen och kräktes nästan när jag ser att säcken är tom. Läkaren letade och letade och tillslut sa att tyvärr så finns det inget foster här.

    Både han och jag tyckte det var konstigt då jag haft så starka känningar. Missed abortation blev hans förklaring. Kroppen tror att jag fortfarande är gravid och stöter inte ut det som finns kvar. Ska tillbaka för nytt vul om en vecka. Är helt förstörd och vet inte hur jag ska ta mig vidare. Så antagligen blir det att framkalla abort efter nästa vul. Smärtan i själen är olidlig

  • waldesten16

    Tack alla för de fina orden. Nu gäller det för mig att bryta igenom detta och ta mig vidare.

  • waldesten16
    andromedae skrev 2018-01-04 23:43:30 följande:

    Beklagar verkligen.

    Vid första graviditeten var vi på koll i vecka 12 "bara för att", då var liten död sen 6 veckor.

    Andra graviditeten gjorde vi VUL i vecka 8 för att slippa vara med om samma. Då slog ett hjärta, men fick MF 2 veckor senare ändå.

    Smärtan var (och är faktiskt fortfarande) enorm.


    Tack ! Tråkigt att höra kring dina erfarenheter förstår att det fortfarande gör ont. Vid din första fick du tabletter eller gjorde du en skrapning? Min läkare sa att efter min kontroll nästa vecka så kommer jag få tabletter som framkallar det. Men vet faktiskt inte om jag klarar det psykiskt.
  • waldesten16
    Nube skrev 2018-01-04 18:51:32 följande:

    Nej! Vad ledsen jag blir, verkligen! Jag skickar massa kramar till dig. Det finns inga ord precis som kattnos skrev.. jag kommer ihåg när jag fick min ofostrig graviditet konstaterat, hur mörk och tom säcken var. Och då hade ni ändå sett fostret redan så fruktansvärd.. livet är verkligen så orättvist ibland. Ta hand om er nu.


    Tack så mycket. Tråkigt med din erfarenhet, förstår att det måste varit hemskt. Om jag får fråga hur var tillvägagångssättet då för att få ut allt ? Min läkare pratade om att jag skulle få tabletter för att få ut allt. Men vet faktiskt inte om jag klarar det psykiskt. Tror hellre att jag vill ha en skrapning så jag slipper se allt.
Svar på tråden Vi som har plussat efter IVF hösten 2017