Vi har äktenskapsförord, för att jag var ung och naiv när vi gifte oss. Nu 20 år senare ångrar jag det. Jag har aldrig jobbat, utan vi har levt på hans inkomst. Jag äger ingenting. Jag har ingenting sparat. Jag har ingen pension. Inte det smartaste draget med äktenskapsförord.
Bygger man inte upp saker och ting gemensamt när man är gifta?
Med risk att kasta sten i glashus här.
Men min fru som går hemma hinner med hur mycket som helst förutom att ta hand om barnet. Och nu när han går på dagis så har hon hemma första veckan själv och tyckte dagen gick långsamt och han titta på serier mm innan hon hämtade honom vid lunchtid. Frågade min mor som gick hemma halvtid och hon sa att hon hade det hur lugnt och skönt som helst när vi var i skolan. Plockade lite hemma och påtade i trädgården.
Men här på FL så verkar det som alla har hybris om hur mycket det är att göra med barn och man hinner inget och mannen skall städa laga mat osv osv osv. Fan polaren är ensamstående mamma och hinner med allt och massor mer. KOllegorna som gått hemma som är killar har tagit hand om hemmet osv och tycker det är hur lugnt och skönt som helst (ja de har gjort allt som kvinnan gjorde när denne var hemma) Är det bara här på FL där alla anser att vara hemma är det jobbigaste som finns medans alla jag känner säger att det är skönt?
Menar inte at hacka på någon men enbart här inne som folk verkar tycka att vara hemma med barnen är ett fulltidsjobb medans alla jag känner tycker att det är hur bra som helst.
Han tjänar 130k i månaden. Hade jag, utan utbildning, jobbat hade min lön knappt märkts. Så vi bestämde gemensamt att jag skulle vara hemma. Det kanske inte var det mest mogna beslutet men jag var ung, han mkt äldre och hade redan gjort karriär och kommit upp i den höga lönen. Är man två som jobbar delar man på hushållsarbete.