Hur är ditt barn perfekt? Och hur har du varit en grym förälder som bidragit till detta?

Jag har ingen aning om vad vi ev. har gjort men vår son verkar vara född lugn och sansad, och beter sig i allmänhet alltid ordentligt och artigt. Han kanske blir arg eller tjurig 4-5 gånger om året och så har det varit sen han var kanske 3 år gammal.

Jag är tacksam och jag tror inte att det bara är vår förtjänst även om vi förvisso försöker ta det lugnt, ta paus när vi är upprörda och resonera om saker. Vi är noga med att alltid ge argument för varför man behöver göra saker på ett visst sätt/just nu och förklara så mycket jag kan om världen och olika "spelregler" i olika sammanhang.

Saker jag inte skulle säga till ett barn är:

"för att du ska ha nåt att fråga om"
"för då kommer polisen och tar en"
"för att jag SÄGER så!"

Det man får på köpet är ett barn som redan från mellanstadiet kan charma/argumentera omkull vissa vuxna och snabbt genomskådar hål och inkonsekvenser i deras resonemang. Jag är väldigt nyfiken på vad han väljer för utbildning lite längre fram.

Jag har ingen aning om vad vi ev. har gjort men vår son verkar vara född lugn och sansad, och beter sig i allmänhet alltid ordentligt och artigt. Han kanske blir arg eller tjurig 4-5 gånger om året och så har det varit sen han var kanske 3 år gammal.

Jag är tacksam och jag tror inte att det bara är vår förtjänst även om vi förvisso försöker ta det lugnt, ta paus när vi är upprörda och resonera om saker. Vi är noga med att alltid ge argument för varför man behöver göra saker på ett visst sätt/just nu och förklara så mycket jag kan om världen och olika "spelregler" i olika sammanhang.

Saker jag inte skulle säga till ett barn är:

"för att du ska ha nåt att fråga om"

"för då kommer polisen och tar en"

"för att jag SÄGER så!"

Det man får på köpet är ett barn som redan från mellanstadiet kan charma/argumentera omkull vissa vuxna och snabbt genomskådar hål och inkonsekvenser i deras resonemang. Jag är väldigt nyfiken på vad han väljer för utbildning lite längre fram.

Vår äldsta dotter är född iakttagande. Hon var vaken nästan jämt, grät nästan aldrig, pratade rent väldigt tidigt, kunde ca 50 ord vid 18 månader, halva alfabetet när hon var 15 månader och hela innan 2. Hon är lydig men argumenterar gärna för sin sak.

Vi har alltid pratat mycket med henne, sedan hon var nyfödd. Förklarat allt vi gjort och berättat varför vi gör på ett visst sätt. När hon visade intresse för tex bokstäver tränade vi på det, när hon ville lära sig om dagar köpte vi scouternas almanacka och hon kunde innan 3 år hur det fungerar med dagar, veckor, månader och år. Vi köpte böcker om rymden när hon ville flyga till månen och böcker om kroppen när hon ville veta mer om muskler etc. Dvs, lyssna in vad barnet gillar och syssla med det. Vi var stolta över hur väl vi lyckats med henne.

Sedan kom lillasyster.... raka motsatsten. Massor av temperament, inget tålamod, inte intresserad av vetenskap, talar obegripligt men är oerhört charmig. På henne biter inga argument. Hon bara skriker om hon inte får som hon vill :)

Så.... Man gör så gott man kan men barnen gör mesta jobbet själva. De gör som vi gör - föregå med gott exempel. Visa respekt och försök låta bli att skrika och skälla. Barn VILL göra rätt, och gör så gott de kan.

När mitt första barn var liten log jag lite för mig själv när andra barn var "stökiga". Att vårt barn var "enkelt" och lätt att ha runt andra berodde ju NATURLIGTVIS på oss och vårt fantastiska föräldraskap!!

Sen kom nr 2 och helt plötsligt trillade jag ner från pedistalen och insåg att det var vårt barns förtjänst att hon var enkel och godmodig.... Idag är det nåt jag skrattar gott åt!

Mina barn är idag 33 och 30 och jag är så otroligt stolt över dem bägge två. Jag har under åren lärt mig att man kan bara göra det man tror är rätt, bita ihop och se om man har lyckats när de blir vuxna. Resan dit är en berg & dalbana och det är inte alltid man njuter av färden, så det gäller att njuta av målgången. Där är jag idag och de är vuxna, ansvarsfulla, empatiska, otroligt generösa och bara så perfekta, de är ju mina barn. Någonstans på vägen gjorde jag och deras pappa något rätt.