För oss med ma/MF i bagaget från Bf MAJ 2018 med syskon,stannar på FL

Det låter ju lovande att man ska kunna försöka direkt igen. Hur länge sen är det du fick ditt MF Zanda?

Jag satsar på att orka jobba i slutet av veckan igen, men lite beroende på om och när jag får tabletter också såklart. Känner mig inte riktigt kapabel att stå och ha lektioner ännu, är lärare nämligen. Alltför nära till tårarna ännu och de kommer bara utan nån som helst förvarning.

Jag tror att tårarna har en läkande effekt om man inte fastnar i sorgen. Jag känner att när de väl kommer är det som att spänningen i kroppen släpper för ett tag. Jag har gjort en lista i dag på fördelar som det genererar att syskonet ( det eventuella) kommer senare än tänkt. Har också haft kraft att fokusera på praktiska saker. Däremellan har sorgen och tomheten kommit. Sakta men säkert framåt...

Samma här. Behöver också veta att vi fortfarande har samma sikte.

Jag vill också att alla hormoner ska vara ur kroppen. Blöder lite fortfarande men har inga symptom. Så otroligt svårt att förlika mig med att fostret var friskt och att det bara var otur. Känns som att det var vår chans till ett till barn :(

Har möte på kliniken nästa vecka. Om slemhinnan är fin och ägglossning är på g borde de inte motsätta sig insättning av ett embryo. Det enda är att jag vill ha svar på analysen av moderkakan.

Ska ni försöka så snabbt ni kan? Låter på ganska många som att man är väldigt fertil precis efter missfall och som din BM sa Linnea kommer ju kroppen ta emot en graviditet enbart om den kan och annars inte. För mig finns dock risken att "slösa" ett fint embryo på dåliga förutsättningar. Vi är snart uppe i 100 000 i kostnader för att försöka få en trea så det är värdefulla embryon.

Vi har tre och de får användas i ett par år till. Tror gränsen för IVF går vid 42 men innan dess kommer vi att hinna försöka mer än tre gånger.

Hur känns det med din ÄL? Hur snabbt kom din ÄL efter missfallet resp att du slutade blöda?

Jag mår helt ok. Härligt att du känner dig lite bättre idag

Vi får förmodligen inte göra en ny IVF på ett tag :( Kliniken vill vara försiktiga pga infektionen. Börjar fundera om det är ökad risk för infektion just vid IVF. Man för ju in en kateter i livmodern för att placera embryot...

Okej, tråkigt att höra men bra att dom är försiktiga. Läkaren i torsdags sa till mig att antagligen får jag vänta på mensen ca 6 veckor och sen, vid ägglossningen därefter, är det bara att försöka igen. Vi fick testa innan också sa han men han menade att det tar ett tag innan livmodern är riktigt redo och innan dess tar kroppen ofta ändå inte emot en graviditet. Tänkte om det kan vara värdefullt för dig också att veta, eftersom ni är begränsade till ett visst antal försök. Kroppen återfår sin fulla fertilitet efter kanske ett par månader menade han, men blir det innan så gör det inget. Hoppas vi alla lyckas igen så fort som möjligt och att du/ni får chansen till ivf när de bästa möjligheterna finns, även om det kan dröja ett litet tag. Kram

Jag tycker också att man hör olika. På 1177 står det att man kan försöka direkt. Får se hur allt ser ut vid VUL om en vecka. Om ÄL mot förmodan är på g och slemhinnan är fin ser jag ingen stor anledning att vänta. Det som talar emot är att vi har tre embryon och att jag blir äldre. Osäker på hur bra ägg de kan plocka under nästa år om inget av de tre fungerar. Det som begränsar oss är hur mycket pengar vi kan och vill lägga på detta. Läkarna säger att vi har goda chanser att få ett till barn vilket också bevisades med den friska lilla som inte fick leva pga infektionen.

Det finns ingen förklaring, på pappret borde vi kunna få barn.

Det kostar både att sätta in ett embryo (16000) och att ta ut ägg. Så vi får nu räkna med minst 16000 och förmodligen 35000 om vi behöver använda alla tre (utöver de 70000 vi redan lagt) för att få ett barn till. I värsta fall blir det ett nytt ägguttag. Första barnet betalades av landstinget och andra kostade oss 16000 eftersom vi kunde använda ett fryst embryo från samma omgång som nr 1 så vi har ändå haft tur i IVF-sammanhang. Är tacksam att vi har möjlighet att ens tänka tanken och försöka få ett tredje barn men det gör inte längtan mindre.

Hur känns det efter din ÄL?