För oss med ma/MF i bagaget från Bf MAJ 2018 med syskon,stannar på FL

Jag har själv blivit mer öppen, för jag har tröttnat på frågan ?är det inte snart dags för nr 2??.

Svar:.. jo då, men man kan inte knäppa med fingrarna, och vips ha ett syskon. Vi har mist 4 ggr bara i år så...?

...om inte annat tänker de nog efter innan de frågar någon annan.

Min mammagrupp från dottern, vet. Det är 5 mammor. Känner att vi är så öppna med allt. En är gravid nu. Men unnar henne det absolut.

Folk måste förstå att inte alla blir gravida i ett. Min mamma vet också... men inte svärmor, som också hintat lite. Hon försökte i 2 år med min man, så hon bör tänka sig lite om.

Det finns de som provar i över 11 år, har mist 10 ggr, och inte har ett enda barn :( vet en kvinna...

1 MA och 3 biokemiska. Full igång med utredning. Har tagit nästan alla prov som finns känns det som... väntar svar på sista... gravid igen, ska ta blodprov för HCG imorgon. Ska se om det ökat som det ska. Är ej i behandling.

Hur har ni det i dag?

Har haft mer blodblandade flytningar och molvärk i dag. Obehagligt. Vill liksom bara att allt som har med ma ska vara över. Fortfarande svagt positivt gravtest.

Känner igen känslan. Man vill bara att allt ska vara över så det blir lättare att blicka framåt.
Själv känner jag ingenting men har inte testat med varken graviditetstest eller ägglossningstest ännu, då jag förmodar att hcg fortfarande är så pass högt att det ger utslag nu med. Väntar ett tag till.
Däremot väntar jag svar på toxoplasma provet som togs för drygt en vecka sen.
Idag när jag loggade in på 1177 på min journal stod det bara att provsvar inkommit och att konsultationsremiss är skickad idag. Undra va det innebär?!? Ska ringa på onsdag och fråga om jag inte hört nåt innan dess

Jobbigt att dina blodblandade flytningar också hänger kvar. Hormonomställningarna spelar nog in en del i dem tänker jag då allt såg bra ut hos mig men att det ändå fortsätter. Hoppas att du går din mens snart och att väntetiden till nästa försök känns överkomlig. Tänk om vi kan få se varandra plussa på löpande band i den här tråden under vintern nu.

Jag kör med Äl-tester och har gjort med förra barnet med. Vi får liksom inte till mys flera gånger i veckan i övrigt med tre kvälls och morgonpigga barn. Äl-veckan kan vi köra 7 dagar i rad. Även om det kan bli lite trist att det blir fokus på att få skaffa barn så är det ändå väldigt trevlig vecka oftast. ; )

Ingen toxoplasmainfektion enl provsvar, så nu vet jag det.

Det skulle synats på provet i så fall, så nej...jag har inte haft det tidigare heller.

Hur har era sambos/män tagit det här med missfallet?
Här är det jag som är den känsliga och gråter medan min sambo redan från början var starkare och orkade se det som att det var bättre det hände nu än att barnet skulle födas och sen inte klara sig pga tex kromosomfel. Och det är ju sant, men i mig bor det en sån enorm sorg också att allt inte gick bra.
Min sambo tänker lite mer att vi tar det som det kommer och att jag ska sluta tänka så mycket på det. Men det är tyvärr lättare sagt än gjort, när allt fokus för min del ligger på att bli gravid igen. Jag vet att det i många fall är bättre att sluta fokusera alltför mycket på det och att det ibland är större chans att det tar sig då, men hur i all sin dar slutar man med det?