För oss med ma/MF i bagaget från Bf MAJ 2018 med syskon,stannar på FL
Zanda skrev 2017-12-02 17:26:47 följande:
<3Klart du kommer att få göra det! Fokusera på lyckan över att se det där lilla knytet så kommer du närmre varje dag som går! <3
Inlägg från: linnea12533
|
-
Tack, hoppas det <3
Klart du kommer att få göra det! Fokusera på lyckan över att se det där lilla knytet så kommer du närmre varje dag som går! <3 -
Åh va fint ändå med ett namn på honom. Själv tror jag att jag väntade en pojke men det var absolut bara gissningar. Kände på mig det bara. Har du pojkar eller flickor sen förut?EnLitenTrea skrev 2017-12-02 20:22:57 följande:Men stackars er, låter som en traumatisk upplevelse,Behövde du skrapas oxå ?
Vi har gett vår pojke namnet Thor, lillebror Thor :)
Kram <3 -
Oj så lustigt det kan bli. Nu känner vi igen dig!Enlitentill skrev 2017-12-02 21:18:14 följande:Hihi, nu vet jag inte vad som gått snett. Helt plötsligt står mitt användarnamn från förra graviditeten här. Jag är Charlieellerså. Bytte då jag inte ville avslöja nya bebisplaner denna gång. Får försöka logga ut och se om jag skriver under mitt nya igen då.
-
Jag har ju som sagt en dotter, och hoppas bara på en frisk liten bebis. Flicka eller pojke spelar absolut ingen roll känner jag. Jag trodde hela tiden när jag väntade min dotter för 10 år sen att det var en kille i magen. Vi tog inte reda på könet men jag bara kände det så starkt och hade typ alla tecken på att det skulle bli en pojke. Men ut kom en tjej och jag är oerhört lycklig över det. Naturligtvis hade jag varit lika glad om det varit en pojke också.vinterbebis12 skrev 2017-12-02 22:20:03 följande:Jag har samma som du. Denna gång var det en liten flicka och nu har jag börjat känna att jag verkligen vill att det ska bli en flicka om vi blir gravida igen. Har aldrig haft någon önskan om kön innan...Hur känner du "enlitentrea"?
Nu känner jag mig rätt säker på att det blir en pojke om vi lyckas få en till. Min sambo har 3 syskon och alla de har fått först en flicka och sen en pojke. Så känns som det blir så för oss också. Om vi får chansen att lyckas igen såklart. Förut såg jag det som så givet men nu känns det inte så självklart längre att vi lyckas. Men vi fortsätter kämpa! Jag hoppas (som någon annan skrev här i tråden också) att 2018 blir vårt år!
Tänk om vi får fortsätta följas åt genom graviditeter och småbarnsår också. Vem vet, vi kanske kan ses nångång i verkliga livet också. Var bodde du förresten EnLitenTrea? -
Absolut, så glad att du vill vara med oss här. Förstår precis vad du går igenom nu. Vad händer nu, ska du på återbesök? Blöder du fortfarande? Själv har jag ju typ inte blödit alls men min kropp har tydligen tagit hand om det själv säger dom.Elinmariajosefin skrev 2017-12-04 06:28:59 följande:
Hoppas att det är okej att jag joinar er! Är 32 år och har en dotter född juli -15. Innan hon föddes var jag säker på att jag ville ha syskon snabbt men hon visade sig vara en väldigt missnöjd bebis och vaknade 10-15 ggr per natt tills hon var 1,5 år. Det gjorde att vi valde att vänta med syskon. När vi väl kände oss redo tog det 5 månader med äl-test och intensivt försökande innan jag blev gravid. Lyckan var total! I vecka 8 hade jag en pytteliten blödning men på 1177 sa dom att det var fullt normalt. Förra veckan fick vi in i vecka 11 och jag valde att berätta för alla på jobbet pga att jag mått så dåligt och ville att dom skulle förstå varför jag inte presterade så bra. I fredags började jag blöda igen och igår fick jag bekfräftat att jag fått en MA i vecka 6. Känns så fruktansvärt att man gått alla dessa veckor med gravsymtom (har verkligen mått skit) och trott att allt är som det ska :( vi hade hoppats på en junibebis och nu hoppas vi att vi blir gravida snabbt (så fort kroppen gjort sitt med denna graviditet) så att vi hinner få ett syskon 2018!
Känn dig fri att skriva här precis så ofta du vill och om precis vad som helst. Vi finns här och gläds åt ljusa stunder tillsammans mellan våra dippar.
Anledningen till att vi inte skaffade en till liten snabbt inpå vår dotter (som nu är 10 år) är precis som för dig att hon var mycket missnöjd som liten och vaknade 10-15 ggr per natt hon med säkert till ca 1-2 års ålder. När den perioden släppte krisade vårt förhållande lite så det kändes inte rätt. Nu är vi redo och hoppas på nytt plus snart, som håller i sig <3 -
Elinmariajosefin: känns som vi har det lite lika för tog 5 månaders intensiva försök för oss också innan jag blev gravid. Så känns dessvärre som det kan dröja lite nu med.
-
Förstår att det känns svårt att berätta för dottern. Min dotter är ju som sagt 10 år och hon visste inte att jag var gravid så när vi sen berättade om vad som hänt så tog hon det bra.Elinmariajosefin skrev 2017-12-04 08:45:23 följande:
Blöder ungefär som en vanlig mens. Ska tillbaka på måndag och se om allt kommit ut. Känns overkligt på nåt vis, hur förklarar vi för 2,5 åringen att bebisen inte är kvar i mammas mage? Blir jag gravid igen kommer jag inte att våga berätta för någon förrän RUL är gjort...
Själv har jag pratat med bm idag då mina bröst ömmar så fruktansvärt fortfarande trots att hcg sjunkit. Hon visste inte vad det kunde bero på mer än att det kanske vad hormoner som spökade då jag aldrig fick någon blödning att tala om vid missfallet. Hon tyckte att jag skulle rådgöra med gyn istället så ska ringa dit imorgon. Knepigt allt är ibland. Ingen blödning som man egentligen SKA ha enl alla. Och så dessa svullna ömma bröst, vilket gör mig sjukt orolig att det ska vara något farligt. -
Den 20/10 såg man på vul anlag till foster som då mätte 4,5mm. Den 3/11 fick jag ma bekräftat. En vecka senare på återbesök såg dom inga rester, enbart en lite förstorad livmoder. Efter det inga ytterligare kontroller men enl läkaren kunde det ju vara så. Så jag hoppas väl ändå att allt är borta. Så jag blir redo att börja om snart. Är det nästa vecka du ska på återbesök Elinmariajosefin?Elinmariajosefin skrev 2017-12-04 17:36:16 följande:
Förstår att du ör orolig linnea12533 :( har du varit på nån efterkontroll tidigare för att se att allt är borta? Mina bröst ömmar också men jag har ju bara blödit sen i fredags så jag hoppas det beror på att allt inte kommit ut än. Man vill ju bara att alla symptom ska försvinna så att kroppen kan börja fungera normalt igen med äl och mens (eller rättare sagt utebliven mens pga graviditet)
-
Tack känns skönt att höra. Jag är så orolig av mig och blir rädd för minsta lilla. Hoppas bara det är hormonpåverkan, att min kropp kämpar för att komma i fas igen och få igång ägglossning. Jag vill ha det nu!!!Charlieellerså skrev 2017-12-04 17:40:52 följande:Jag har vissa månader även som icke-gravid jätteömma bröst och har så haft i många år. Ofta känner jag också då att hormonella påverkan är större. Jag har aldrig tänk på att det skulle tyda på något farligt utan att man är mer eller mindre påverkad av vissa hormoner. Jag tror inte du behöver oroa dig över det men skönt att höra med gyn ändå kanske.
Vinterbebis: vet du om ni hinner med ett nytt ivf försök innan jul nu när mensen kom så pass fort? -
Tack <3Elinmariajosefin skrev 2017-12-05 09:30:48 följande:
Håller tummarna för dig Linnéa! Jag ska på återbesök på måndag. Bad om tabletter i söndags när jag va på gynakuten men dom ville vänta och säkerställa att jag inte var gravid i vecka 6 och att fostret fortfarande levde. Trots att jag vet att det är omöjligt då jag plussade 22/10 och vet med säkerhet att jag var i vecka 11. Mina blödningar har tilltagit nu så jag hoppas att kroppen fixar det själv.
Jag pratade med sköterskan på gyn idag och hon tyckte jag skulle åka och ta nya hcg-prover då de är mer pålitliga än vanliga graviditetstest på att se så att hcg verkligen sjunkit helt, så det inte är rester kvar trots allt. Så ska åka och ta de proverna nu så skulle sköterskan höra av sig till mig imorrn igen med provsvar och efter att hon rådgjort med läkaren.
Hoppas din kropp löser detta själv. Ungefär samma svar fick jag när jag var på det första vul, att fostret kanske bara var 5 veckor och därför så litet trots att jag visste att det var omöjligt. Skulle ju varit i v 8 då, så borde redan då har förstått att det var kört, men hoppet är väl det sista som överger en säger man ju. Hoppas på det bästa för oss alla här, att våra kroppar löser det på bästa sätt och att vi får våra efterlängtade plus 2018!