Hej!
Jag påbörja min första ivf nu i november men vi var tvungna att avbryta pga för få blåsor!
Nu blir det en vilomånad och förhoppningsvis startar vi i januari 2018. Jag tycker att det är så jobbigt att läsa om alla som är i gång!
Så nu startar jag en ny grupp för oss som ska starta ivf i början av nästa år. Även för er som har gjort fler ivf försök men inte lyckats och hoppas på att 2018 är ert år!
Vi kan ju hjälpas åt att få tiden att gå! :)
Ja!!! Spännande. Vi kör den klassiska frågan -varför har ni inte blivit gravida?
Vi har både lite manlig faktor och jag har pcos, så ivf är vårt hopp! Men läkarna är väldigt positiva till att det ska funka bara vi hittar rätt dos! Det är så drygt att vänta!
Gud vad roligt att vi är lite fler! Eller det är ju inte kul att vi har svårt, men det är så skönt att inte vara ensam. Jag bor i Skåne och gör ivf:en på rmc i Malmö! Vi skicka in remissen i slutet av april om var på samtal i september! Men tyvärr har Malmö det så illa att de kan neka en start tre gånger innan man måste börja! Pga av min pcos vill de inge ge för hög dos med detsamma pga överstimullering, och tydligen kan man inte spruta i hur många veckor som hällst så vi fick avbryta när där bara var två! Så nästa gång startar vi med lite högre dos! Så jag håller fingrar och tår att jag får börja i jannuari mensen kommer!
Ååå ja sprutor är jag van vid vid detta laget! Jag har gjort 7 kurer pregotime 3 stumuleringar med Gondel-f och nu ett avbrutet ivf försök! Själva sprutan som får äggen att växa är inte så farlig, det är jobbigare med den som gör att de inte ska skäppa. Den är trubbig större och svider lite när man tar den. Men ju fler gånger man tar den ju bättre blir det :)
Tänkte på det är det någon annan. Som har testa att stimulera innan ni har fått remiss till ivfen? Jag tycker det är drygt att vänta till nästa år :(
Jag har ätit 3 kurer Letrozol och inget händer! Dom ska spola mina äggledare snart så då hoppas vi på plus efter det!
Jag når hur bra som helst, blir bättre av dem... ingen pms eller nått! Jag äter annars medicin mot min hemska pms och dom behöver jag inte ens ta nu när jag äter Letrozol! Det är väldigt individuellt hur man tacklar hormoner såklart! :) Jobbigt att du mär dåligt av dem... :/
Sambon fick sitt svar idag i alla fall, så bra ut. Otroligt lättad att vi inte står inför det problemet också. Men vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Vi ska få en tid nästa år, men den tiden ger mig ju ingenting. Ingen spolning, ingen remiss och ingen stimulering. Utan ända tills dess ska kag gå i ovisshet. Känns tufft över jul tycker jag.
Har alla ni andra remissen klar, eller är det någon mer som väntar även på den? Vad verkar vara den allmäna väntetiden när väl remissen kommer?
Ivf känns ju som mitt ända hopp, men jag får ingen äl ens med stimulering, så hur ska ivf kunna funka? Kan man få ut ägg ändå, eller ta donerade ägg? men Hur stimulerar man i så fall slemhinnan? För det känns ju som de borde stimulera den på mig redan nu? Om ett ägg väl släpper har den ju inget att fästa i annars?
Ska fråga kring det, om man kan testa letrozol och något för slemhinnan. Har ägg, men släpper inget och får ingen slemhinna. Det är som att kroppen tagit semester bara. I fyra år. Har väl antagligen haft någon äl , en gång trodde jag att jah var gravid - antagligen bara en äl jag fick och kände inte igen symptomen.. får små små blödningar av provera/primolut, aldrig några ordentliga blödningar, vilket jag förstått betyder att man haft en tjock hinna liksom, mycket att blöda ut.
Men sambon är kry, vilken lycka! Försöker hitta mig själv i spillrorna av en ledsen dag. Vill hitta den positiva tjej jag var, hon har försvunnit någonstans här i allt elände. Måste försöka ändra mindset, för annars orkar jag nog inte med..
Jag kom liksom aldrig så långt, inte ens med trippel dos fick jag en äggblåsa över 11mm.. och ingen slemhinna. Så inget blodprov, för jag får inte ens en misstänkt äl, det blir bara noll och ingen mens, så piller för den... Så min frustration nu är väl lite att jag inte vet vad jag kan vänta, vad som finns för hjälp och när. Men jag har fått telefontid på torsdag och ska fråga lite mer då. Sen har kag tagit reda på numret till hjälplinjen så man kan få prata av sig nästa gång man blir sådär otroligt ledsen. Jag tror framför allt min sambo behöver avlastning, det blir tungt för honom att bara stå brevid och inget kunna göra.
Förstår dig precis, hela kontoret är på smällen och luncherna handlar om hur snabbt det gått eller hur oplanerat det var.
Och där sitter man och vill helst av allt börja gråta, men istället ska man gratulera ytterligare en... suck!
Jag lämnar tråden nu! Men jag ska hålla alla tummar och tår för er!
För oss hände ett mirakel! Vi fick avbryta första ivf försöket för där var inte tillräckligt med blåsor och inte tillfälligt stora iheller! Vi fick veta att vi inte kommer att klara detta själva pga dåliga spermier och ingen egen ägglossning men efter på något sätt blev vi gravida ändå efter två års försök!
Lycka till (till er alla) <3