Jag kommer ta en lång paus ifrån IVF och familjeliv. Nu behöver jag hitta tillbaka till mig själv. Är väldigt ledsen och vet inte hur lång tid det tar att komma över det här. Var så himla glad över att äntligen få va gravid å så är man inte det helt plötsligt.. så nu blir det träning, dricka vin, resa, å sen efter sommaren nya tag.
Önskar er lycka till alla här i gruppen. Vi hörs!
Vi ska sätta in embryo idag. Är så kluven om jag ska sjukskriva mig resten av veckan och bara vila eller hur jag ska göra. Hur har ni gjort?
Känner ganska mycket molvärk av Lutinusen och är helt slut av all anspänning. Vet inte om det är bättre att jobba och få tankarna på annat eller ta det lugnt?
Vi ska snart åka. Har en bit till kliniken, men är tveksam på om jag får sätta in något. Mår sådär och de va oroliga för överstimulering vid plocket. Har inte fått höra något om äggen dock.
Förlåt men hur långt ska lutinus in? Ska hela hyllan in eller räcker det med halva?
Ja det undrar vi också. Misstänker att resultatet kanske inte var helt bra och dessutom vill de väl kanske se hur det är med mig innan de beslutar något. Förra gången visste vi ju precis hur många ägg och så innan. Men vi får see. En timma kvar nu...
Hur mycket pratar ni med folk om att ni gör IVF?
Jag fick ju direkt meddela min nya arbetsgivare i januari vare sig jag ville eller ej eftersom jag jobbar på landet och varje blodprov och andra läkartid påverkar de timmar jag jobbar. Nu för äggplock tog jag fyra dagar ledigt utifrån vad kliniken sagt men kunde nog gott ha tagit hela veckan. Jag jobbar på en liten skola så det är högt tempo och lite vila men inte precis fysiskt tungt.
När det gäller familj och vänner har det varit lite efter humör. Har insett att man bara ska berätta för de som inte frågar så mycket, för kommer det bakslag igen blir det så jobbigt att säga till många. Samtidigt som man har stort behov av att prata om det! Just exakt nu känner jag för att nita nästa person som medlidsamt frågar hur jag mår/hur det går.... Ibland orkar jag bara inte prata om det utan behöver tänka på annat! Hur känner ni?
Jag har berättat på jobbet också med anledning att jag är borta för läkarbesök hela tiden. Så de undrar. Vi är bara 4 på jobbet så försvinner jag så undrar dem..
Tar du semester eller sjukanmäler du dig när du är hemma? Blir dyrt med massa karensdagar varje månad. Men man vet ju inte i förväg heller hur man ska må av stimuleringen och äggplocken. Svårt.
Jag jobbar på BVC med nyfödda och bebisar varje dag. Ganska psykiskt påfrestande att stötta mammor och gratta till alla nyfödda bebisar etc när de gnäller över sömnbrist och annat och man själv bara längtar efter barn och vakna nätter. Hoppas jag ska fortsätta orka jobba men med fler motgångar vet jag inte om jag kommer orka hålla masken på jobbet och inte bara bryta ihop.
Har inte berättat för familj ännu för jag vill bara vara mitt vanliga jag och inte få någon medömkan eller frågor om hur jag mår. Kanske kommer jag berätta längre fram :)
Något är inte bra med embryot så det blev inte insättning idag. De ska prova att odla det till början av nästa vecka men sa att det var inte så goda chanser. (Om det mot förmodan ser bättre ut då så kommer de att frysa det och boka tid för insättning.)Jag ska avbryta vaginalmedicinen och vi är på väg hemåt. Mycket känslor men försöker samla oss och tänka hur vi ska förbereda oss på alla sätt för nästa vända. Mentalt, fysiskt osv.
Än så länge tänker jag mest positivt även om jag ville sjunka genom golvet när de ringde idag. Man visste ju att det var nåt dåligt om de ringer. Han känt hela känsloregistret sen dess, ganska mycket ilska. Men när vi träffade en släkting på stan med sin fantastiska baby vällde känslorna upp och när vi gick därifrån grät jag. Livet. Enda "positiva" är att jag förmodligen är arbetslös nästa vända och kommer kunna fokusera helt på att tänka på mig själv. Då kanske jag kan skippa att göra förarbetet på distans utan kan bo i Umeå och ha samma vårdpersonal så blir det mindre hattigt.
Till er som är borta från jobbet på grund av IVF rekommenderar jag att ansöka om särskilt högriskskydd via Försäkringskassan. För det behöver ni också ett läkarintyg som intygar att ni håller på med IVF och att det kan innebära mer än 10 sjukfrånvarotillfällen på ett år. Infertilitet klassas enligt Försäkringskassan som en ?sjukdom? och det är därmed möjligt att ansöka om det särskilda högriskskyddet. Får ni det beviljat så slipper ni karensdagen.
Lycka till! Från en som gjorde IVF hösten 2017 med bf 18 juli. <3
Jag har heller aldrig fått ett plus.