Augustibarn 2018

Hej alla, jag har läst i tråden ett tag men inte vågat skriva då jag har haft 4 tidiga missfall i bagaget. Nu är jag i vecka 12+6 å börjar smått slappna av. Jag har bokat ett privat ultraljud till den 8 februari. MEN jag har en barn som är 2 år, och han har åkt på en superförkylning med feber och ögoninflamation. Jag var först orolig att det inte skulle hinna lägga sig tills på torsdag men börjar nu känna att det kliar i mina ögon.

Får man gå på ultraljud med ögoninflamation?

Jag tänker eftersom det är så smittsamt,kanske inte skulle uppskattas av övriga besökare och personal. Jag ska ringa å fråga förstås. Men det känns så jobbigt då jag sett fram emot denna milstolpe och att få se att det är en liten bebis som växer. För mig skulle det stilla mitt sinne enormt. Jag har svårt att våga vara glad. Ville nog mest skriva av mig..

I övrigt har jag fått en liten bula. Jag har mått väldigt imla och kräkts i några veckor. Så var det inte med förra barnet. Nu mår jag bra så det känns bra och oroväckande på samma gång.

Hej alla, jag har läst i tråden ett tag men inte vågat skriva då jag har haft 4 tidiga missfall i bagaget. Nu är jag i vecka 12+6 å börjar smått slappna av. Jag har bokat ett privat ultraljud till den 8 februari. MEN jag har en barn som är 2 år, och han har åkt på en superförkylning med feber och ögoninflamation. Jag var först orolig att det inte skulle hinna lägga sig tills på torsdag men börjar nu känna att det kliar i mina ögon.

Får man gå på ultraljud med ögoninflamation?

Jag tänker eftersom det är så smittsamt,kanske inte skulle uppskattas av övriga besökare och personal. Jag ska ringa å fråga förstås. Men det känns så jobbigt då jag sett fram emot denna milstolpe och att få se att det är en liten bebis som växer. För mig skulle det stilla mitt sinne enormt. Jag har svårt att våga vara glad. Ville nog mest skriva av mig..

I övrigt har jag fått en liten bula. Jag har mått väldigt imla och kräkts i några veckor. Så var det inte med förra barnet. Nu mår jag bra så det känns bra och oroväckande på samma gång.

Tack :) ja ska försöka !

Jag har haft mina missfall tidigt. De senaste i vecka 9. Så jag har ju kommit förbi det. Men hur det kändes när man tillåtit sig att bli glad och det inte gick sen satte sina spår.

Sjukvården säger att det är ju bra att jag (vi) blir gravida och att det är ett bra tecken. Vi har ju fått ett barn. Vissa kvinnor är tyvärr mer drabbade än andra när det kommer till missfall. Man vet inte riktigt varför...

Jag har en bra barnmorska som förstår mina rädslor och som försökte få till ett tidigt ultraljud åt mig,men jag bor i en mindre stad där man måste åka till en större för ultraljud. Och som bekant är mödravården/kvinnovården lite överbelastad. Förstår att någon som har ett problem kommer före mig med oro. Men jag blir inte mindre orolig.

Jag vet nog att det kommer gå bra men jag vågar inte abdas ut förän jag verkligen ser ett friskt litet pyre på ultraljud. Att inte våga lita på sin kropp.

Det känns skönt att man inte är ensam, ingen jag känner har haft missfall och dom undrar om det inte måste vara nåt fel på oss. Men det låter troligt som du säger, att här välkomnas alla ägg. ^^

Vi har iaf kanske fått mormor som barnvakt så vi kan åka tillsammans på ultraljudet på torsdag. Vi föräldrar verkar ha klarat oss ifrån ögoninfektionen. *peppar peppar*

Mitt mantra denna tid har varit. "Idag är jag fri från oro. Idag är allt bra" och dagar som du nämner med symptom som är jobbiga.. stänga av samt rabbla mantrat.

Jag korsar fingrarna att det kommer gå bra för oss. För oss alla här förstås!

Var på ultraljud idag. Fick se en liten busunge som snurra runt och ett hjärta som pickade fint! Vilken lättnad.

Jag har känt något litet fladder ett par gånger men jag tänker eftersom bebis var 7,7mm idag så lär de vara tarmar eller annat som rör på sig. Min lilla hade mycket plats att snurra runt på också. Alltså jag vet att många känner tidigt. Och hade jag inte vetat hur liten bebis var så hade jag nog också trott att jag känt av den.

Vad längesen någon skrev. Vi har vart på ultraljud och fick bf 5 augusti istället för 16 augusti. Ganska stor skillnad. Hoppade fram 2 veckor nästan.. jag hade dock på känn att det var längre gånget än vad dom trodde efter senaste mens..

Bebis rörde sig massor på rul, men jag visste det var en livlig en där inne, har känt väldigt mycket ett par veckor nu. Halva tiden har gått. Känns som om det går fort!

Jo verkligen ett stort hopp! Inte helt fel,väldigt vad firrt det går nu. Halvvägs där! Jag gick dock över med sonen så jag försöker se bf som ett riktmärke bara. Det kan ju komma innan och efter :)

Jag tyckte det var jääättejobbigt att gå över tiden med första barnet. Ett sånt himla antiklimax.

Vi har inte heller gjort kub. Så dan innan vart jag nervös att något var fel. Men min man sa "nä, allt kommer vara perfekt, DET vet jag" så jag vart lite lugnare.

Sen var man lite nervös ibland när hon var tyst även fast hon förklarade innan att tystnad betyder inte att nåt är fel, det är för hon måste koncentrera sig.

Vi valde att säga att vi inte vill veta kön. Vi visste inte med första heller. Ganska kontroversiellt i våra kretsar. Jag är verkligen inte någon med tålamod egentligen och är VÄLDIGT nyfiken. Men jag tänker att jag måste ju ändå vänta tills barnet föds för att få "träffas" så då kan jag lika gärna få veta då. Om jag visste innan tror jag att väntan skulle bli värre :D

Jag känner ju massa sparkar nu men det gjorde jag inte med första barnet så tididgt. Då kände jag mer fladder och sparkarna kom senare.