Inte nu igen! Gjort allting rätt och nu går det åt helvetet ändå!

Med Nr 1 gjorde vi alla fel med sömnen, han somnade under amningen, på oss och vaggades till sömn. Än idag har han jättesvårt att somna själv och han är 5 år gammal! Så med Nr 2 var vi supernoga att lägga henne vaken sedan BB. Och det lönade sig, hon somnade alltid själv och sov i eget rum genom hela natten sedan 6 månaders ålder. Nu är hon 1 1/2 och började klättra ur sin spjälsäng så vi var tvugna att byta till den stora sängen fast utan ben. Och allt vårt hårda jobb är som fulkomligt bortblåst!!! Hon vill inte somna själv och springer ut till oss och vi bär bort henne och så håller det på i 87 gånger på en timme och sen måste vi ligga bredvid för att klockan blivit för mycket. Och då vaknar hon ju naturligtvis på natten och undrar vart vi är. Det är ett jävla helvete åter igen. Jag pallar inte det här. Jag har inte sovit på 5 år och nu ska det här helvetet vi upplevt med sonen upprepar sig trots att gjort allting rätt!!! Vad gör vi nu? Några förslag =(

Ja vet du, jag tror det är ett ganska bra wake up call ibland. Ta alla föräldrar som har barn med olika nedsättningar och diagnoser som har dessa problem hela livet. De är ganska många. Här pratar vi om en övergående period, ganska kort också, relativt sett. Sen kan man säga att man ger sina barn närhet osv, men uppenbarligen tycker inte barnen det räcker. Precis som att ni vill umgås med er partner en stund på kvällen och sen ändå sova ihop...

Det som är orimligt är att tycka "allt går åt helvete" för att barnen inte kan somna själva.

Fast om du läser mitt första inlägg försökte jag vara precis det. Dock så fick jag direkt höra att jag minsann har så stora barn (yngsta är 1 år) att jag inte minns hur det är. Då blev jag lite sur:)