Hon frågade vart hon skulle ta vägen, jag svarade att det inte är mitt problem. Sedan frågade hon om detta var tacken för "allt hon hade gjort". Men jag gav henne 2 timmar att packa och ta med sig det lilla som var hennes. När jag sedan kom tillbaka efter några timmar så hade hon dragit. Och via en gemensam vän vet jag att hon bor hos sina föräldrar för tillfället.
Nä precis, där ser du.. inte ens det visste den människan.
Antagligen visste hon om det och tog sin chans att försvinna fort som fan utan massa problem.
Jag var så irriterad på henne att hon insåg att det var bäst om hon bara försvann.
Hon var överflödig och skulle bort. Jag är så trött på den människan att jag hade kastat ut henne även om hon visste om det. Hon var och är ett avslutat kapitel, PERMANENT.
För att hon jobbade betydligt mindre än mig och hade mer tid över.
Nej det är inte ok med så kort tid men kan ändå tänka mig lättnaden och att då samla ihop sina saker går fort. Och med tanke på att föräldrarna tog emot fort så kände de nog till problemet i hemmet.
Jag skiter helt i det. Det är min bostad. Hon äger ingenting där. Vilket hon insåg.
Nej.
Ja, henens rättighet var att lämna bostaden. Jag var till och med snäll och gav henne 2 timmar att fixa.