Vi som försökt med första barnet ca 1 år

Känner igen mig i det ni skriver. Såg på en bekants Instagram att hon fått barn och började gråta.

Jag tog ut min pstav nov 2016, just då gjorde vi inga seriösa försök för båda tyckte det vore en rolig överraskning att jag skulle bli gravid. Det hände inget på ca 6 månader och då började vi försöka på riktigt, skaffade natural cycles, tog 3 ägglossningstest per dag för att hålla koll men inget hände förutom att jag trodde jag var gravid jämt pga överanalyserande. Nu har vi köpt progesterall och ett glidmedel som ska hjälpa spermierna som vi tänkte testa fram till sommaren, efter det blir det att gå utredning.

Har någon av er testat progesteronkräm?

Där sprack försök 18. Ska ha mens på lördag och neg med predictor early. Trodde verkligen det var något nu, har svettats så mycket under de senaste nätterna och tempen var verkligen lovande. Egentligen är det bra att det tar lite längre tid för vi kommer längre i husbyggande osv. Men jag vill så gärna. Eller vi vill så gärna. Mina släktingar planerar en resa i två veckor okt-nov och då kan vi följa med på den iallafall, lär inte va gravid eller iallafall inte så långt gången. Kört med progesterall nu två försök och går snart in på det tredje.

Tack så mycket! Tänkte ta ett nytt test om tempen är fortsatt hög imorgon. Du ska börja med progesterall dagen efter äl, och när du är säker att äl har skett, annars kan du skjuta upp den. Sluta även med den två dagar innan mens för att inte skjuta upp :)

Jag testar också bidrottninggele denna månad! Kör även med progesterall. Ska bli lite spännande att se om det händer något denna månad. Får ofta äl en vecka efter sista mensdagen och nu har det gått 14 dagar så hoppas ägget/äggen har hunnit blivit riktigt fina och bra så jag blir gravid nån gång! Inne på försök 20.

Wooow stort grattis till er!!! Håller tummarna att det går hela vägen!

Ska nu påbörja en utredning nästa fredag!! Hittade en privat klinik som har sommaröppet och går på landstingstaxa. Känns så skönt att inte vänta flera flera månader som gynekologen sa att han trodde. Fick mens idag och var helt förstörd så tog steget och pratade med privata kliniker.

Killen kommer få lämna spermaprov direkt när vi kommer dit och vi kommer få svar på det medans vi är där, så bra! Fick även bokat med en specialist som är duktig på endometrios som det misstänks att jag har. Känner verkligen lättnad och glädje att vi äntligen kommer någon vart. Försök sen november 2016!

De gör hela baletten med ivf, icsi, inseminering osv :) de heter gynhälsan fertilitetsklinik och ligger i Uppsala, jag bor egentligen i Stockholm men alla får komma dit :)

Haha vilket sammanträffande! Ja, jag fick också en bra känsla av dem! Verkligen super med sommaröppet, jag hade verkligen brutit ihop helt om vi inte kunde börja med en utredning förrän om flera månader... Jag har misstänkt endometrios så ska få träffa en läkare på kliniken som har god kunskap om det, känns otroligt bra! Annars har vi ingen aning varför inte jag blir gravid, båda är unga och friska, äter bra och tränar bra.

Vi avvaktade med att söka hjälp för vi är så unga, 24 och 25 men jag var hos gyn pga misstänkt endo och då ville han att jag skulle medicinera för att sätta kroppen i klimakterium... Då bestämde vi oss för att köra all in med barn istället så utredning nu!

Hur är det med er då, vet ni någon anledning? Har ni försökt länge också?

Ja man får höra från så många att man ska försöka slappna av i sommar och att så fort man inte tänker på det så blir det ett barn... Jo tjena, vi höll på i ett år utan att ha koll på nånting men det blev inga barn, sen höll jag stenkoll på allt och det blev ändå inga barn. Ja det känns skönt att vi har åldern på vår sida, både jag och min fästman har alltid velat ha många barn så vi känner att vi vill gå en utredning.

Oj va tråkigt för dig med äggledarna, men skönt att det finns hjälp att få, tekniken går så mycket framåt med stormsteg! Hoppas allt kommer gå bra för er! Får jag fråga hur gamla ni är?

Nä jag hade aldrig hört talas om den men jag har inte heller gjort något efterforskning på kliniker så har inte koll alls haha.

Hej på er alla kämpar!

Igår var vi på utredningen och hon kunde inte se några endometrioshärdar så enligt vad hon kunde se på ultraljud såg allt jättefint ut. En jättefin äggblåsa och de var på g på andra sidan också. Tog prover i slidan som visade på lite svamp så fick en engångstablett utskrivet för det. Blodprov togs, amh, tsh och t4 som jag kommer få svar på nästa vecka. Jag var även haft blodproppar tidigare så har begärt ut min journal för läkaren ville gå igenom blodanalysen de gjorde, på grund av att en graviditet är nog stör risk för ev blodpropp.

Däremot var min sambos prov inte bra. Låg rörlighet och inte många alls, han ska dock ta nytt prov på tisdag och se om det är någon skillnad så då får vi se.

Känns väldigt bra att vara på gång, och skönt att veta att jag verkar funka iallafall haha. Vi vill inte riktigt säga något om min killes prover än, det tar vi efter han får svar på nästa prov.

Wow, grattis!! Hoppas allt går som det ska!

Så kom mensen igen då. Har typ inte använt nc alls denna månad, är bara så uppgiven och orkar inte tänka på det mer. Orkar knappt va inne här längre heller.

Har iallafall ställt in fokusen på att börja plugga och släppa alla bebistankar, vi väntar på min journal från en annan stad som jag ska ge till läkaren. Inget mer i utredningen tills dess, fästmannens nya spermaprov var jättefint så problemet verkar ligga hos mig.

Sen måste vi nog ändå vänta tills jag fyllt 25 för att få finansierad inseminering/ivf så oktober nästa år då...

Tack så mycket! Hoppas allt går bra för dig! <3

Jävla helvete, att man va så dum och trodde att kroppen skulle bli gravid helt plötsligt. Har mått illa några dagar så tog ett test igår morse, det kom upp nån vit fläck mitt på testet som gjorde att det såg ut som ett streck bakom. Ställde in mig på att jag inte var gravid och bestämde mig för att ta ett nytt test idag. Toknegativt. Känns så jävla hopplöst. I november har vi försökt i 2 år.

Har alltid trott att jag ska vara en ung mamma, alltid älskat barn och barn älskar mig. Tjatade på mamma och pappa om ett syskon varje dag tills dem separerade. När jag lekte med dockor var det ingen lek, det var omvårdnad på fullt allvar, lekte även att dockan skrek mitt i nätterna.

När jag va 13 fick jag till min lycka en lillasyster när mamma träffade en ny. Mamma tyckte att det var en himla tur att jag fick en lillasyster annars hade jag varit en tonårsmamma enligt henne haha. Nu blir min lillasyster snart 11 och hon är den som tjatar på mig om barn roligt nog.

Försöker verkligen verkligen verkligen fokusera på att spara ihop pengar, fixa hus, karriär och lägga bebislängtan åt sidan men den finns alltid där. Även när jag tror att jag inte tänkt på det under en dag.

1 år och två månader kvar tills jag blir 25 och först då kan vi få finansierad hjälp. Som tur har jag världens bästa fästman som också har en stor bebislängtan, han tycker att vi ska göra ett privat försök med inseminering eller ivf om ett halvår<3

Jag är inne här och läser ofta men inte skrivit på ett tag, vill ge en stor eloge till alla oss som kämpar månad ut och månad in, även år. Vi har varandra och det är så skönt att veta att man inte är ensam

Jag har plussat! Vill tacka er för allt stöd ni har gett mig, både fina kommentarer och det jag fått bara genom att följa denna tråd. Lite ironiskt nog blev det plus när jag hade lite annat på tankarna(studier, tomtköp och husbygge)

Kämpa på alla ni starka tjejer och glöm inte bort att leva i denna hemska väntan efter ett plus <3

Ja vi hade börjat utredning men så hux flux gick det av sig själv på typ försök 21 haha! Åh grattis!Tack så himla mycket, haha ja nu får man hoppas att allt går som det ska och aldrig behöver ha dessa typer av problem igen!

Tack så mycket allihopa, och lycka till, jag hoppas att alla ni plussar snart!

Då var jag tillbaka då, missfall i vecka 5. Började blöda pyttelite i söndags och sedan lite mer i tisdags. Sen kom störtblödningen med stora klumpar i onsdags. Blöder bara lite smått nu. Hcg låg på 188 idag.

Tänk att något så "simpelt" som en graviditet ska kännas så omöjligt. Känner mig helt tom, vill gräva ner mig i ett djupt mörkt hål och drunkna i mina tårar.

Vi hade försökt i 1 år och 9 månader för ett plus och det höll inte länge. Ska man behöva försöka lika länge nu igen?

Jag plussade igår! Tyckte det hade spänt och haft sig i magen så fick ett infall och testade på kvällen och det blev plus! Enligt min beräkning så plussade jag på äl+7 men jag tror jag kanske hade äl tidigare. Nu hoppas jag verkligen verkligen att den stannar så det går vägen<3

Tack så mycket fina ni<3 jag tackar den kinesiska akupunkturen jag gått ett tag nu, jag tror det verkligen hjälpte!

Stort grattis!!Kan säga att det inte blir speciellt mycket lättare med tiden, jag är i vecka 30 och fortfarande vågar jag ibland inte tro att jag ska få en bebis. Två års kämpande och ett missfall, men även fast bf närmar sig så kommer tankarna ändå. Varför skulle allt helt plötsligt bara lösa sig? Är väldigt ofta orolig att det ska hända något med bebisen men jobbar mycket med att få bort tankarna