Oj vad intressant. Jag är i exakt samma situation som du ts. Första barnet kom med planerat snitt pga säte och vid själva snittet såg man att jag har en annorlunda formad livmoder varför barnet inte kunde vända sig. De sa att det troligtvis blir samma med nästa barn. Bra tänkte jag. Detta var i oktober 2013 och nu är det dags för andra barnet, med bf i maj. Jag var ju från början inställd på ålanerat snitt men när jag delade mina tankar med barnmorskan sa hon direkt "dem flesta som fött med snitt kan föda vaginalt andra gången". Det var som att hon inte tog mig på allvar. Det var jättejobbigt. Har tyvärr 0 förtroende för min bm, det märks att hon förordar vaginal förlossning. Jag kan riktigt känna det, för jag känner inte hennes stöd. Jag vet att man kan byta men finns ju ingen garanti för att det blir bättre. Nu är jag i vecka 28. Väntar på kallelse från Aurora. Den vägen måste man gå. Vet inte om det ser olika ut i landet men jag måste iaf gå dit. För vad händer om det här barnet faktiskt vänder sig rätt? Då måste jag ha en plan i varför jag ändå vill ha ett planerat snit. Huua. Bävar för den stunden. Jag hoppas så innerligt att det blir samma denna gång dvs säte. Egentligen vill jag inte gå till Aurora. Jag är rädd att dem ska få mig att känna mig tvingad. Som att jag måste förklara mig. Å min bm sen.... suck.
Jag och min sambo träffade en läkare på mvc. Jag ville prata om detta, om min livmoder, förutsättningar, risker osv. Det var ett väldigt bra möte. Vilken otroligt bra och sympatisk läkare! Hon såg mig för MIG och inte vad som är bäst enligt normen (som antagligen min bm gör). Hon sa att hade hon haft något att säga till om (vilket hon inte har, sådana är reglerna, jag måste gå via Aurora) så sa hon at det skulle bli snitt även denna gång. Hon förstod varför jag ville och behövde det och hon tycke det var rätt väg för mig. Hon kompletterande remissen iallafall, skrev om min ångest som jag haft. Jag berättade att föda vaginalt definitivt skulle trigga min ångest.
Nu känner jag mig inte särskilt orolig. I slutändan kan dem inte tvinga en tänker jag. Tyvärr finns det moraltanter överallt, man får stå på sig själv, vara tydlig, tänka på SITT eget bästa. Jag tycker gången är onödig bara. Tänk om man bara hade bestämt snitt på en gång. Det hade sparat så otroligt mycket onödig stress. De är nåt jag måste gå igenom men det känns bara så onödigt.
Ville bara skriva av mig. Å skönt att hitta några likasinnade!
