yes. När sonen fick en depression under högstadiet. Vi hade BUP-kontakt, kurator och läkare, och bra samarbete med skolan men de skickade ändå in en orosanmälan. Mellan raderna förstod vi att det var för att det var "nästa åtgärd på listan" (inte för att de var oroade för oss som föräldrar) och för att det ju tog så lång tid för sonen att bli bättre så det märktes inget på skolresultaten. Jag ringde Soc för tiden vi fått att komma dit fungerade inte alls, men då började vi prata och handläggaren ställde sig frågande till anmälan då vi ju redan hade alla typer av stöd man kunde ha. Hon sa att skolan kunde ha väntat och haft mer förståelse för att det tar tid när man mår så dåligt. Det blev alltså nedlagt innan något mer skedde och rektorn fick bara meddelande från Soc att det blev inget möte.
Sen ungefär ett år senare gjorde de en ny anmälan. Sonen nådde ff dåligt och BUP hade tom fått sjukanmäla honom med sjukintyg för att skolan var lite för "på", då det ff inte gick bra med skolarbetet och detta stressade honom så att han mådde sämre. Då var vi på ett samtal på BUP tillsammans med skolans kurator men handläggaren bedömde efter ca 5 minuter att vi inte hade något hos dem att göra. Vi stannade och pratade mer efter att skolans personal gått och Soc bara bekräftade att vi gjorde precis allt, och mer, som man förälder kan och ska göra när man har en deprimerad ungdom.
sonen mår idag i princip bra (gick ut får ned skolan i våras)
Soc bemöta oss bra, de såg direkt att i vårt fall hade skolan skickat orosanmälningar lite i onödan. I den sista stod det tom att de INTE ansåg oss som föräldrar som behövde stöd, men att de ändå var oroade över om sonen fick allt det stöd som finns (dvs från andra instanser)