20 år och extrem barnlängtan.. hjälp

Sen jag var 15 år har jag velat ha barn. Inget i mitt liv har varit viktigare värken då eller nu. För mig börjar livet med barn. Jag och min dåvarande pojkvän gjorde några försök som misslyckades i 16 års ålder. Sen reste jag lite och alla så att känslan skulle försvinna. Jag träffade några killar i början av 20 årsåldern som jag trodde var the one, men skall sanningen fram så intalade jag nog mig själv det bara för jag ville ha barn så gärna.

Idag, 27 år gammal med en 33 årig fästman i väntan på huset som står färdigt i oktober, fast jobb med drömjobbet och en underbar hund, står vi båda redo. Under 5 års tid har jag tjatat, men sambon har sagt " en sak i taget" och jag har väntat och väntat och väntat. Hållt på att gå under vissa dagar har det känts som då jag i snitt tänkt på barn tre-fyra timmar/dag och drömmer konstant på nätterna om barn och familj och har gjort i 12 år.

Det jag vill få fram är att känslan av att allt runt om är "klart" spelar noll roll för mig, men när min sambo självsäkert och stolt svarade ja på min fråga om att börja försöka i mars istället för maj smälte jag och har gått på moln sedan dess. Flera gånger har jag hoppats att äl skett senare eller tidigare än jag trott för att vi skall råka få barn, men nu i april när jag tar ett gravtest kommer jag kunna göra det med honom och vi båda kommer bli glada eller ledsna tillsammans. Vi kommer vilja skapa ett barn tillsammans när vi har sex vid äl och vi kommer älska detta barnet så mycket.

För bara en vecka sen startade jag en tråd för att få lite hopp om att männen ändrar sig så småningom. Jag trodde inte det var möjligt, men jo! Lita på det ni har och njut av er tid ihop och när ni båda är redo så kommer det kännas så härligt. Med detta sagt kan du ju berätta hur du känner, men förvänta dig inte att han skall ändra sin åsikt på en dag. Det är trots att er stlrsta beslutet i ens liv som kommer påverka er båda resten av era liv. Det är inget någon av er kan ångra.

Lycka till :)