Inlägg från: Anonym (Mamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mamma)

    Bestämt mig för abort men ändå ledsen

    Jag har två härliga pojkar (6,5 och 2,5 år gamla). Idag när min mens var fyra dagar sen tog jag ett graviditetstest. Och ja det var två streck. Men jag kände ingen glädje som jag gjort de två andra gångerna utan bara sorg. Vi har inte använt perventivmedel eftersom sambon när vi försökte bli gravida för andra gången konstaterades ha få spermier och obefintliga odds att lyckas på egen hand. Därför gjorde vi ivf och blev gravida på det andra försöket.

    Mår nu så dåligt över att vi inte skyddat oss, men vi trodde inte att vi kunde bli gravida. Sambon är positiv till tre barn. Men jag känner att två är precis lagom. Jag tror inte att jag mentalt klarar tre. Har dåligt samvete för att jag inte alltid hinner vara en bra mamma till två. Jag har redan nu ett stort ansvar för barnen då min sambo sitter uppe på nätterna och vill vila på dagarna. Lite är det som att jag har tre barn redan nu. Mina graviditet brukar vara jobbiga med kräkningar flera gånger dagligen från vecka 6-24. Och mitt senaste barn var omöjlig att få att sova som liten och har idag selektiv ätstörning. Orkar inte gå igenom det igen. Jag vill som sagt ge allt jag kan till mina två pojkar. Är en person som inte har världens största tålamod så jag känner min begränsning... Vill inte bara vara en grinig mamma.

    Någon annan som gjort abort i liknande situation? Eller någon som har stöd att ge.

    Tänkte ringa abortmottagningen imorgon. Har läst en del på nätet om abort idag och jag förstår att det säkert kommer bli jobbigt.

  • Svar på tråden Bestämt mig för abort men ändå ledsen
  • Anonym (Mamma)

    Och det känns så jobbigt med livmodern som av och till värker. Det är ju en bebis där. Skulle helst göra abort innan hjärtat börjar slå är i vecka 4+2.

  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Bi) skrev 2018-03-11 16:34:39 följande:

    Låter jobbig..

    Tror dock att du också mår extra dåligt över det pga att din sambo inte är den förälder han borde vara. Och inte tar sitt ansvar. Har ni pratat om det?


    Jo vi har pratat om det, men han tycker mest att jag tjatar och borde lugna ner mig (och ibland tycker han att det jag säger inte stämmer) så vi kommer ingenstans i den diskussionen.
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Sofie) skrev 2018-03-11 16:43:35 följande:

    Låter verkligen jättejobbigt. Se till att få prata med någon, oavsett hur du gör. Det kan ju alltid vara skönt att få bolla tankar med en tredje part.

    Jag undrar också varför din sambo inte tar större ansvar för barnen? Jobbar han natt eller sitter han bara uppe länge?


    Han jobbar vanlig kontorstid precis som jag. Han är nog nattmänniska och fastnar gärna i film eller nätdiskussioner. Som värst till kl fyra men oftast till klockan två.
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Bi) skrev 2018-03-11 16:48:04 följande:

    Nja. Det är definitivt inte en bebis. Det är faktiskt inte ens ett foster.

    Och man kan inte göra abort innan graviditeten fastställts med ultraljud vilket inte kan ske innan v 5+


    Tänkte inte på det. Då kommer jag få vara gravid i någon vecka till. Rent psykologiskt känns det värre. Förstår ju att det inte är en ?bebis? där, men ett frö till en bebis är det ju. Tidigare graviditeter har jag älskat molandet, men nu gör det mig bara ledsen.
  • Anonym (Mamma)

    Jag har fått tid på tisdag nästa vecka. Känns skönt men ändå jobbigt. Jobbigt att bara vänta men samtidigt bra att ha tiden om jag mot förmodan skulle ändra mig. Men hopplöst eftersom jag vaknar kl 5 varje dag av gravidhormonerna, humörsvängningar, har super ont i brösten och mår illa. Har en full jobb vecka framför mig som jag hoppas orka med i allt. Tack för ert stöd. Vet ni om man får de första tabletterna i samband med ultraljudet?

  • Anonym (Mamma)
    Anonym (C) skrev 2018-03-12 10:45:21 följande:

    Jag förstår dig! Jag gjorde en abort när mina barn var 3,5 och 2,5. Relationen med pappan var inte bra (det blev skilsmässa senare) och jag mådde fruktansvärt dåligt redan som det var. Tanken på ett till barn då var hemsk. Jag visste att jag inte skulle klara av att vara 3barnsmor då med allt som var, så jag gjorde abort och självklart mådde jag dåligt över det länge. Samtidigt var det, det bästa beslutet jag kunde göra eftersom relationen till mina barn blev bättre vilket det troligen inte hade blivit om jag hade fått en liten då. Inte så som jag redan mådde.

    Försök att prata med någon om det. Jag tackade nej till en kurator pga att jag var så säker på mitt beslut men i efterhand hade det faktiskt varit bra att bearbeta de känslorna också.


    Skönt att höra att det blev en bra upplevelse för dig. Mitt beslut grundar sig just i kärleken till mina barn. Jag vill kunna finnas där för dem som jag gör idag. Den andra delen av beslutet är för cellklumpen i magen. Jag vet att den inte skulle få det liv jag önskat den. Och lite är det också för min skull. Jag skulle psykiskt eller fysiskt inte orka en till graviditet.
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Orkar) skrev 2018-03-12 10:52:31 följande:

    Ska separera från min sambo och även pappa till snart 3 av mina 5 barn. Ska alltså bli ensam med 5 barn. Du känner det som du redan i praktiken är ensam med 3 barn nu så om du känner minsta tveksamhet så behåll och gå isär. Har gjort 1 abort i tveksam situation och ångrar aborten. Killen stack åt andra hållet.

    Är du 100% säker på abort så var beredd på att de kommer visa embryot med ev tickande hjärta på vul och det kan göra riktigt ont i en att se.


    Att ha två barn är stort för mig som är ensambarn. Att ha tre skulle kännas som att va förskollärare. Jag är dock imponerad av dem som klarar flera barn. Jag trodde inte att de brukade visa UL vid abort om man inte vill.
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (.) skrev 2018-03-12 12:13:17 följande:

    Besök abortmottagningen, diskutera med en barnmorska. De är vana vid dessa frågor och kan hänvisa dig vidare om du behöver mer samtal. Dessutom behöver du ju ett preventivmedel (ja så heter det!).


    Jag har självklart bokat tid på abortmottagningen så fort jag bara kunde/fick.
  • Anonym (Mamma)

    Tack för ert stöd. Känner att jag blir tokig av väntan. Gravidhormonerna gör det inte lättare. Försöker fortsatt tänka med hjärnan och behålla det fokuset men sen ibland glimmar tvivel förbi.

  • Anonym (Mamma)

    Helgen har varit så jobbig. Känner stress över beslutet i kombination med stegrat illamående. Jag har varit nära att kräkas flera gånger. Imorgon har jag tiden på abortmottagningen. Sambon har hela helgen pratat om att vi borde behålla barnet, se det som ödet bestämt åt oss. Jag får panik. Jag känner ju att listan med nackdelar är oändligt lång. Men jag vill inte vara en självisk person.

  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Eva) skrev 2018-03-19 07:33:00 följande:

    Jobbigt,men börjar du tvivla?Att din man vill behålla,undrar om han har orken och varför han tänker så?Hur tänker du?


    Egentligen tvivlar jag inte på att det är rätt beslut för mig och våra två barn. Men samtidigt vill jag inte vara en dålig människa bara för att jag väljer abort. Jag tror att han känner att han orkar, men samtidigt tror jag inte han har omsatt det till praktiken. Det kommer inte ändra på att han är uppe sent och gärna vilar på dagen och att han inte gör något alls vid minsta förkylningssymtom (även om jag också är sjuk).
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Eva) skrev 2018-03-19 07:33:00 följande:

    Jobbigt,men börjar du tvivla?Att din man vill behålla,undrar om han har orken och varför han tänker så?Hur tänker du?


    Egentligen tvivlar jag inte på att det är rätt beslut för mig och våra två barn. Men samtidigt vill jag inte vara en dålig människa bara för att jag väljer abort. Jag tror att han känner att han orkar, men samtidigt tror jag inte han har omsatt det till praktiken. Det kommer inte ändra på att han är uppe sent och gärna vilar på dagen och att han inte gör något alls vid minsta förkylningssymtom (även om jag också är sjuk).
  • Anonym (Mamma)

    Detta blir mitt sista inlägg. Jag var på abortmottagningen igår. Ultraljudsskärmen var bortvänd men läkaren berättade vad hon såg, vilket var en hinnsäck och spalt, men inget foster eller gulesäck. Det kändes skönt att det inte gick att se något ?liv? än. Hon bedömde mig till 5+3 (5+4 enligt sista mens). Fick erbjudande om att ta första tabletterna direkt, men valde att först prata med kurator. Det blev många tårar under dagen, men mitt beslut känns fast. Idag påbörjar jag aborten. Mår så illa att jag fått sjukanmäla mig från jobbet. Det ska bli skönt när allt är över så jag kan fokusera på mina barn igen.

Svar på tråden Bestämt mig för abort men ändå ledsen