Är så sugen på en annan man men är gift

Och ett stor jävla svek mot din partner och barn... men det är något du kanske helst inte vill tänka på, eller hur, du vill ju bara se det positiva inte det negativa ?

Du skriver att du inte vill ha några "hemska" kommentarer. SÅ vad är det du vill höra? Medhåll? Att du ska göra som du vill? Skit i din partner och barn kör bara?

Vad räknas som "hemskt" förresten? 

Håller med, så jäkla tröttsamt med människor som beter sig och resonerar som djur men förväntar sig bli bemötta som människor.

Det kan ju kanske bero på att du låter som en älskarinna och resonerar som en älskarinna. Dina inlägg är ju minst sagt motsägelsefulla. I ena sekunden säger du att du inte tänker göra något, för att i nästa sekund snacka om att du bara är ute efter sex med honom. Oavsett hur mycket du försöker få andra att tro att du absolut inte kommer göra något så lyser din osäkerhet igenom och gör dina försäkringar om att du inte kommer göra nåt mindre trovärdiga.

Du skriver till exempel att "du måste tänka över varför du känner såhär". Och det är ganska typiskt för människor i din situation. Man försöker med alla medel rättfärdiga sina känslor eftersom man vet att de är "förbjudna" och skapar skuldkänslor. Samtidigt är de ljuvliga och man vill inte riktigt avstå ifrån dem helt (trotts att man säger det). Så istället för att stänga locket helt och lägga all fokus på att få bort dem på riktigt, med alla medel så göder man dem och lämnar dörren lite på glänt så man kan fortsätta njuta av dem, men det skapar ju som sagt skuldkänslor och då måste man ju rättfärdiga dem för sig själv på något sätt, och vad bättre än den ständiga syndabocken....förhållandet.... tänk va praktiskt, lägger man skulden på den så kan man ju lägga delar av skulden på sin partner och rentvå sig själv. Det är inte mig det är fel på det är förhållande...tadaaa problem solved.

Nästa steg är att börja leta fel på förhållandet OCH sin partner... allt som är bra lägger man åt sidan, allt som är fel förstorar man hundrafalt...syftet är ju inte att hitta lösningar utan att försöka rättfärdiga sina känslor och en eventuell otrohet för sig själv. Sen kan man ju skylla allt på att "jag hade det svårt i mitt förhållande" eller "min partner bekräftade inte mig"... 

Du är väldigt förvirrad och motsägelsefull tycker jag. Och jag tror att din irritation beror ganska mycket på att folk ser igenom din osäkerhet och dina självlögner. Om jag vore du skulle jag bolla detta med någon terapeut istället, att bolla det med dig själv är ju ganska meningslöst eftersom du är partisk och starkt påverkad av dina känslor. Du kommer aldrig kunna se objektivt på det.

En stor del i att vara älskarinna består av att försöka blunda för verkligheten och ljuga för sig själv. Innerst inne vet man att det man gör är destruktivt för sig själv och/eller någon annan men man hitta bra förklaringar och sätt att intala sig själv att det är värt det.

Du är inte en älskarinna än, men ditt sätt att tänka påminner en hel del om det, du vrider och vänder (omedvetet?) på allt så allt så att det ska passa ihop med det du känner för den andre mannen. Du försöker övertyga dig själv helt enkelt. Delar av dig (den förnuftiga delen) säger nej, den andra delen av dig (begäret och belöningscentrum) säger ja.... inte undra på att det blir förvirrat och jobbigt. Det pågår ett krig i ditt huvud och det är oklart vem som kommer vinna. 

Jag tycker som sagt du borde ta kontakt med en terapeut, någon som har erfarenhet och utbildning på såna saker som kan se på det objektivt. Helst innan du börjar analysera sönder ditt förhållande och din partner. För som sagt, analyserna kommer inte bli så bra när man är så förvirrad och påverkad av starka känslor som du är just nu. När känslorna blåst över kommer du undra hur fan du tänkte egentligen och då kan det ju vara bra om man inte gjort allt för mycket skada hemma som man sen ångrar. 

Sen kan det faktiskt finnas problem i ert förhållande som kan påverka såna här saker men det blir svårt för dig att förhålla dig objektivt till det när du är så påverkad. Därför det är bra att bolla det med någon professionell. Du har ju redan tagit ett steg i den riktningen med denna tråd, men otrohet är ett känsligt ämne och såna här trådar tenderar att bli väldigt polariserade.

Om du tänker såhär... är inte ert förhållande värt några samtal med en terapeut som du kan bolla allt med?

Jag tycker det finns en hel del likheter mellan ett rus (alkohol, droger, etc) och förälskelser. I båda fallen slås konsekvenstänket och rationellt tänkande ut och folk blir lite korkade helt enkelt. Och precis som det är svårt att tala reson med någon som är full så är det svårt att resonera med en peson som är förälskad eftersom personen inte tänker klart. Och precis som en full person kan göra de mest idiotiska sakerna som man sen ångrar så kan även  en förälskad person göra idiotiska saker som man sen ångrar när "berusningen" gått över.

Det bästa är väl egentligen att inte göra ett skit och vänta ut "berusningen". Först när den gått över kan man kanske resonera rationellt med personen. Typ gå hem och lägga dig innan du gör bort sig helt på festen. Problemet är bara att få personen att fatta det när hen funderar på att ställa sig på bordet och moona för chefen på personalfesten 

Det jobbiga med förälskelser är att de sitter i betydligt längre än en fylla.

Spelar det någon roll vad man kallar det? Älskarinna eller förälskad, yadayadayada eller blablabla?

Poängen är att det du upplever är destruktivt för både dig och ert förhållande och behöver hanteras på något lämpligt sätt. 

Att försöka hantera det på egen hand fungerar nog inte så bra när man inte tänker klart. Du behöver alltså hjälp utifrån, någon som är opartisk och objektiv som har erfarenhet och kunskap och kan ge dig bra råd eller verktyg för att hantera situationen. Helst INNAN du börjar pilla sönder ert förhållande.

Med tanke på vad som står på spel (ert förhållande och era barns trygghet) så kan iaf jag tycka att det är värt några samtal med någon professionell. Tycker inte du det?

Förälskelse, attraktion, kär, kåt, whatever, starka känslor som påverkar ens omdöme. Känslor är irrationella och man gör lätt misstag då. Vissa gör det när det blir kära, kåta, etc, andra kan klanta sig när de blir arga eller rädda. Vissa hanterar en slags känslor bättre än andra, några kan vara bra på at hantera ilska men suger på att hantera kärlek och kåthet, andra tvärtom. Huvudpoängen är att människor inte tänker klart när de är påverkade av starka känslor.

TS vill ha ett stick i råttan men hon vill också låta bli, hon är delad och förvirrad helt enkelt. Det är väl bra att hon öh stannar till och tänker efter som hon iaf försöker göra i den här tråden än att hon bara gått ut och gjort det som många gör? Visst kan man tycka att det är frustrerande hur hon resonerar och provocerande vad hon överväger att göra. Men samtidigt tycker jag hon ska lite cred för att hon åtminstone försöker låta bli. Hon kunde ju bara skitit i det och bara kört på, finns många som gör så också, eller hur?

Jag har absolut förståelse för varför folk är otrogna, jag har mindre förståelse för   när folk försöker rättfärdiga sin otrohet och skylla ifrån sig, då tapar jag all lust att försöka vara förstående.

Men TS har ju inte varit otrogen än som jag förstått det, och jag tycker som sagt att alla slags försök att låta bli oavsett hur frustrerande det kan tyckas vara bör uppmuntras inte bestraffas. Så det ligger helt i linje med mitt vanliga ogillande av otrohet  Eller så är jag bara ovanligt förstående idag, efter en fin långhelg och skinande sol....

PS! Nej jag är inte jockyracoon

Fast kan man klandra människor för att de tänker och känner saker?
Vem har inte tänkt fel någon gång? Sen kan det ju skilja mellan hur lång man sitter och suger på karamellen och hur långt man låter det gå. Men det viktigaste tycker jag är vad man GÖR av sina känslor och tankar. Jag kan absolut förstå att det kan kännas provokativt att sitta och fundera över att vara otrogen. Tro mig, efter att ha skilt mig pga en otrohet från min dåvarande partners sida så vet jag precis hur ont en otrohet gör och hur destruktivt det kan vara för alla inblandade.

Exakt HUR TS ska hantera situationen tycker jag hon ska bolla med någon som kan sånt och är utbildad till det. Ett alternativ kan absolut vara att desarmera bomben genom att berätta allt för sin partner, då kan de kanske hjälpas åt att med att lösa problemen. Personligen kan jag hålla med om att jag hade tyckt det varit  bättre om min dåvarande partner hade berättat vad hon kände för mig så jag kunde förhållit mig till det och kanske hittat en lösning, men jag är jag och inte TS partner, och TS är TS inte mitt ex. Vi vet heller ingenting om TS man och hur han hanterar kriser så jag kan absolut förstå TS rädsla för att det ska komma fram, det ligger ju en hel del skuld och skam bakom "förbjudna" tankar. Ibland mer än vad det verkligen behöver vara. Jag hade inte klandrat min dåvarande partner för att ha fått känslor för någon annan, inget man gillar såklart men samtidigt något som händer de flesta i ett långt förhållande. Dock håller jag henne fullt ansvarig för hur hon valde att hantera sina känslor.

Men först och främst tycker jag hon ska bolla detta med en terapeut, får hon rådet att prata med sin man om sina känslor så är det väl bra, men jag tror att en terapeut är klart bättre lämpad att ge TS råd om hur hon ska hantera situationen än vad någon på FL är. 

Ang den andra tråden:
Om TS inte varit otrogen än (annat än i tanken) hur ska hon då förväntas hålla med om berätta för sin man att hon "varit otrogen"? I så fall handlar det väl mer om att berätta för sin man att hon är sugen på någon annan?