Är så sugen på en annan man men är gift

En bitter människas tankar...

Så du menar att bara för att du råkade vara gift med en man som svek dig ser alla förhållanden likadana ut som ditt?

Att öppna förhållanden är det enda rätta för alla, bara för att din man svek dig?

Att man skall ta tillvara på alla amorösa tillfällen som ges i livet...För min partner kanske kan vara otrogen mot mig någon gång.

Ditt inlägg här hamnade ju i helt fel tråd, eller hur?

Det TS går och funderar på är ju precis det din man gjorde mot dig, och hennes man är i din sits.

Och du ser ju hur du mår.

Skrev ett långt svar som försvann, men för försöka få till ett igen, även om det inte känns lika aktuellt efter TS senaste inlägg.

Tja, jag uppfattade det som bittert, jag kanske hade fel..Men läs här vad du skrev..

"jag gjorde ?allt rätt?, var 100% lojal mot mannen jag levde i många år med och skaffade barn, hus och företag ihop med. Men han struntade ju fullkomligt i det och bedrog och ljög under ett år eller mer...tänk om jag istället för att uppskatta och hålla fast vid honom hade gett efter för de frestelser som fanns, det hade förmodligen varit bättre för mig och barnen i längden. Jag hade ju kunnat hitta ngn som uppskattade mig istället."

Och tipset du gav till en kvinna som är på väg att göra precis det din man gjorde mot dig, känns ju inte helt lysande..

" Så jag av alla människor tycker nog att du skall utforska varför du känner som du gör faktiskt. Alla här som tycker att man skall uppskatta sin nuvarande relation, ni vet ju inte ett skit om den är värd att ha kvar?! Varför vara med en person man inte längre är kär i när det finns andra?"

För vad?? Nyfikenhet, och löfte om en grov kuk

Ja det är klart att han blev ledsen, men du skall veta att du har gjort helt rätt, i.a.f tycker jag det..Förutsatt att inget fysiskt har hänt.

Nu återstår jobbet att länka ihop er som ett par igen. Tycker inte det skall vara omöjligt eftersom du sagt tidigare att ni älskar varandra. Nyckelordet är kommunikation, ni måste tala med varandra..vara ärliga..ställa upp för varandra.

Jag förmodar att du inte talade om hur nära du var att vara otrogen, utan bara pratade om att känslor som började svikta. Det kanske räcker med det eftersom bollen ligger helt och hållet på dig hur du vill ha det, och fysisk otrohet inte har förekommit. (enligt dig)

Annars håller jag med (man). Allt måste fram...alla snaskiga saker. Din man måste ju också få ta ett beslut om hur han vill ha det. Om inte annat kan det hjälpa honom att gå vidare.

Men lite nyfiken är jag...Vad sa skitstöveln när du ville bryta??

Allvarligt.... ditt äktenskap måste ha gjort dig störd på allvar.

Det här är både enkelt och komplicerat.

Jag fattar det så att ts har berättat för sin man att de har problem för sin man. Jag gissar att ts känner att något är fel. Hon har inte berättat om grova snubben.

Till grova snubben har sagt att hon inte är intresserad. Fast hon kanske är det egentligen i fantasin i alla fall. Men jag kan ha fel här.

Jag tycker att hon inte skulle ha sagt något till grova snubben. Ts skulle ha lämnat det hän och sett tiden ann.

Du tycker att ts ska berätta alla smaskiga detaljer för sin man. Det tycker inte jag. Det är helt fel. Då går det verkligen inte bra om ts vill stanna kvar i förhållandet. Att kommunicera allt är inte alltid bra.

Jag tycker att det var fel att berätta överhuvudtaget innan man har kollat vilka konsekvenser det får.

Ts skulle ha tänkt minst tre gånger på dessa konsekvenser. Låtit det vila ett tag bortom alla experter på den här tråden.

Sedan lust ja. Ska man leva i ett förhållande med dålig eller lite lust. Ja då är man väl bara kompisar och inte ett älskande par. Man kan ju älska en partner som blivit en kompis också. Men ibland är det inte så enkelt. Folk är ibland ihop för barn pengar status osv. och inte för att de är kåta på varandra.

Men människan är skapt för att älska och att älska någon man vill ha sex med. Får man inte det hos en partner så borde man göra slut och hitta någon ny. Tyvärr. Annars kommer man att sakta tyna bort och bli bitter över livet. Att ständigt vara kåt på någon annan tror jag betyder något. Vad det betyder för ts vet jag inte.

Vad ts väljer att göra vet hon bäst själv för det är hon som vet vilka känslor och konsekvenser det finns. Vi andra på tråden vet ingenting om hennes liv. Men för mig i en ideal värld så borde ts och grova snubben bli tillsammans pga att de verkar vara så kåta på varandra. Resten ordnar sig då automatiskt. Det är vad jag tror på är bäst i det långa loppet.

Säger det samma. Ber om ursäkt för hårda ord som jag iof står för. Tycker du har en vuxen och svinskön attityd nu. Strunta i vad VV-morsorna säger här inne. Dom valde kåtheten och något år av lust före kärnfamiljen och hade säkert kul en stund.

Jobba på ert förhållande nu och hitta tillbaka. Om 10 år kommer du att skämmas för tankarna vad du en gång var på väg att offra.

Det finns ingen som förespråkar att man till vilket pris som helst ska greppa efter halmstrån bara man är kvar i en dålig relation/inte matchar med sin partner. 

Utan snarare att saker går sönder. Man kan välja att göra ett försök att laga dem (funkar ibland, ibland inte) eller att slänga. Jag ser här att du är en typisk slängare, men tänk så många vackra klänningar man kunnat få fortsatt god användning av om man kunnat så igen hålen. 

Man kan inte falla för varje frestelse som uppstår förr eller senare i ett långt förhållande. I mitt fall var det en på jobbet, som inte på något sätt kan mäta sig med min man, varken utseende eller intelligensmässigt. Men charma mig set gjorde han. Men inte ger man efter för det, utan väljer ens egna superman.

Vad finns det att fundera över? Att man kan tycka någon annan än sin partner är attraktiv? Att man kan känn lust och / eller kärlek för någon annan än sin partner? Vad är det för konstig med det? Man slutar väl inte vara människa och känna saker bara för att man blir ihop med någon? Du verkar se det som något slags kvitto på att förhållandet är misslyckat och det är dags att dra.

Jag tycker det är fullt naturligt att känna precis samma saker som innan man blev tilsammans även när man är tillsammans. Det viktiga är vad man GÖR av sina känslor.

Bara för att man känner en dragning till någon annan innebär det inte att det är en bra idé att bryta upp sitt nuvarande förhållande och inleda något nytt. Det kan ofta röra sig om en övergående attraktion som det inte är värt att riva upp himmel och jord för.

Givetvis behöver man tänka efter, men det betyder inte att man alltid måste komma fram till slutsatsen att det är något fel på förhållande. Känslor för någon annan oavsett om det bara handlar om kåthet eller en förälskelse kan uppstå av ren slump, det behöver inte bero på förhållandet, eller det kan bero på förhållandet men det behöver inte bero på ett problem. Alla förhållanden går upp och ner av olika anledningar. Under småbarnstiden till exempel är sexlivet sällan bra för de flesta, all fokus ligger på barnen. Blir man då kåt på någon annan så kan man kanske dra slutsatsen till att det beror på att man inte har tillräckligt med sex hemma, men betyder det per automatik att det är fel på förhållandet, "problemet" kan ju vara en naturlig fas i förhållandet.

Så "Om allt var tip top hade man aldrig kärat ner sig i andra" stämmer inte alls, man kan kära ner sig i någon annan helt utan anledning och även om det finns en anledning behöver det inte betyda att det är något fel på förhållande. Inget förhållande är tip top 24/7 år efter år.

Sen håller jag med dig om att man inte ska göda dem och det är det jag menar med "vad man GÖR av sina känslor". Om man känner sig kåt eller kär i någon annan så är det viktigt att man drar i handbromsen tidigt, innan de hinner växa sig stora, och där tror jag väldigt många gör misstaget att haka på karusellen istället för att hoppa av den på en gång. Men det behöver inte betyda att förhållandet är trasigt.

Jag tror många skäms när de får känslor för någon annan och då sätter man igång och ska försöka rättfärdiga dem för sig själv, man vill inte gärna tro att det är en själv problemet ligger hos utan ska försöka hitta yttre "anledningar" att lägga skulden på. Resultatet blir att man sätter igång och letar fel på förhållandet med lupp och granskar minsta lilla skavank och förstorar upp den ggr 100, och är det fel på förhållande lär det ju vara fel på ens partner också och så letar man fel där med och eftersom ingen människa eller förhållande är felfri så hittar man alltid massor med fel och så har man fått det bekräftat att det är inte mig som problemet beror på utan förhållandet / min partner och så känns det lite bättre för att man fått bekräftat att man har en anledning till det man känner.

Och varför skulle det nya förhållandet bli bättre än det gamla? Mycket lite tyder på det.

Sök inte fel på den andre för det enda du kan göra något åt är dig själv.

Jag har provat att lämna en för en annan och i det tillfället var det rätt. Jag föll pladask för nuvarande och han är bästa, smartaste och snyggaste mannen jag någonsin mött, men jag har lyckats attraheras starkt av en annan, trots att han inte kan mäta sig. Skulle jag lämna nuvarande för honom skulle jag definitivt förstöra mitt liv. Så nej, allt är inte så solklart.

Min erfarenhet är att de som pratar om hur "rätt" de gjorde som skiljde sig, är de som är mest osäkra på om beslutet var rätt. De söker s.a.s fortfarande bekräftelse på att de gjorde rätt.