Är så sugen på en annan man men är gift

Jag har absolut förståelse för varför folk är otrogna, jag har mindre förståelse för   när folk försöker rättfärdiga sin otrohet och skylla ifrån sig, då tapar jag all lust att försöka vara förstående.

Men TS har ju inte varit otrogen än som jag förstått det, och jag tycker som sagt att alla slags försök att låta bli oavsett hur frustrerande det kan tyckas vara bör uppmuntras inte bestraffas. Så det ligger helt i linje med mitt vanliga ogillande av otrohet  Eller så är jag bara ovanligt förstående idag, efter en fin långhelg och skinande sol....

PS! Nej jag är inte jockyracoon

Fast du har fel, jag har haft tillfälle att vara otrogen men jag stötte bort honom tydligt och sa att det inte var rätt.

Men sen är det mitt fel att jag låtit attraktionen och fantasierna byggas upp efterhand och inte brutit kontakten för han har varit även en stöttande vän.

Ja jag är kanske kall i detta för det är mitt sätt att hantera det för tillfället...

Jag och min man har haft en del problem med kommunikationen och denna vän har varit stöttande och faktiskt kommit med bra råd. Men relationen började ändras för ett bra tag sen.

Hon är förmodligen rädd för att det ska få konsekvenser. Är det något att förföra sig över? Jag hade också varit rädd för hur min partner skulle ta att jag blivit blivit kåt på någon annan. Jag kan tycka att många kvinnor är attraktiva och fundera över hur det skulle vara att ha sex med dem. Om jag kunde få en krona för alla kvinnor jag fantiserat om.....   Hur många män (och kvinnor) gör inte det? Men det är inget jag någonsin kommer göra, det är fantasier inget mer. Hade det gått så lång som att det blev ett stort problem för mitt förhållande så hade jag förmodligen berättat men samtidigt kan jag förstå TS rädsla.

I TS fall är det väl kanske annorlunda iom att det kretsar kring en och samma person och att hon fått det bekräftat att han vill ha sex med henne. På det sättet har hon ju låtit fantasierna gå lite väl långt men det erkänner hon ju också. Men när det kom till kritan så sa ju hon ifrån och lät bli att låta det övergå i handling, det tycker jag är ett plus i kanten för hennes del. Om hon hade varit otrogen på riktigt så hade jag däremot hållt med dig helt och hållet.

Hur som helst så tycker jag fortfarande att HUR hon ska lösa problemet bör överlåtas till någon som kan sånt. Vi kan tycka och tänka men i slutändan är det TS som avgör, oavsett vad vi tycker om det.

Fast bara för att han är en man så kan han väl vara en vän? Vi har ventilerat våra problem för varandra och det har känts bra men sen ändrades något. Han har kanske alltid haft baktankar vad vet jag, villig har jag inte varit.

Fast om man har problem med kommunikationen och mannen vägrar gå på familjeterapi, hur ska man göra då om man egentligen inte vill lämna och älskar varandra i grunden.

Det är mycket runt om oss som är lite tufft, vill inte gå in på detaljer. Jag har i perioder funderat på att separera men jag vet inte.

Det finns bara en jrockyracoon