Anonym (L) skrev 2018-04-12 12:16:18 följande:
Varför skulle utgången på reflektionen över förhållandet vara given, att det per automatik skulle vara dåligt? Det blir ju en jättedålig problemlösning liksom :)
Mmm...jag har inte blivit kär utanför mina förhållanden när det har varit bra, så funkar jag. Jag menar inte att man skall låta bli att göda känslor, man får ju ha bilden klar för sig först över hur man vill handla och sen utföra. T ex så kämpade jag med ett otroget svin till man för andra människors skull, då dök det upp en underbar man och då höll jag inte igen på känslorna jag fick. Jag kände inom mig att jag inte ville försöka mer och avslutade gamla förhållandet.
Jag tycker väl inte att man skall leta fel på andra, man är ju en enhet ihop. Det jag har svårt för är oärlighet och svek, men även strutsbeteende. Bättre då att folk har kontakt med sitt känsloliv och kan reflektera.
I ts fall så blir jag provocerad av skuldbeläggandet och hejaropen när ts blir vid sin läst. Kom igen, vi är biologiska varelser som har förmåga till starka känslor! Har man inte upplevt hur det är att ha haft högoktaniga flings(nu snackar jag utan otrohet) så förstår man eventuellt inte kraften i det. Det är inte farligt att tvivla och tänka, om man kommer fram till att man är på precis rätt plats så fine. Om man kommer fram till att så inte är fallet så är man i sin fulla rätt att forma sitt liv så länge man är ärlig och ser till att vara så schysst det går. Det finns ingen skam i mina ögon att bli jäkligt sugen på någon, det som behövs är att styra rätt.
Ja varför skulle det vara det? Men av det du skrivit så verkar det verkar vara så du resonerar, blir man kär i någon annan så måste det vara fel någonstans.
Det finns inte en människa på den här planeten som har "bilden klar för sig" över sit undermedvetna. Känslor är irrationella och har inte alltid en rationellt förklaring, människor är heller inte helt rationella. Faktum är att det mesta vi gör gör vi på "autopilot"
Vet inte om jag skulle kalla det för en enhet, snarare ett team, man är två olika personer med skilda tankar och känslor som valt att leva tillsammans. Det är inte så att man smälter samman och delar på samma tankar och känslor bara för att man valde att leva tillsammans.
Att ha kontakt med sitt känsloliv är bra, reflektera är kanske inte lika lätt att avgöra för vi har alla en bias och våra reflektioner kommer alltid påverkas av andra faktorer, det gäller även slutsatserna reflektionerna leder till.
Ja vi är biologiska varelser och är inte alltid rationella, starka känslor behöver inte vara rationella för fem öre eller ha någon speciellt anledning. Att starka känslor är en stark kraft tror jag ingen tvivlar på. Det som ifrågasätt är om man är kapabel att analysera och komma till vettiga slutsatser när man är påverkad av starka känslor. Vi undviker ju att låta bli att låta folk som är jäviga, är känslomässig investerade eller har personliga intressen i något att få bedöma saker i andra sammanhang. Man brukar hellre låta folk som inte har någon koppling till det och kan förhålla sig objektivt till det få avgöra istället.
Håller som sagt med om att det finns ingen skam i att känna saker, det är vad man gör av sina känslor som är det viktiga
Hur många män (och kvinnor) gör inte det? Men det är inget jag någonsin kommer göra, det är fantasier inget mer. Hade det gått så lång som att det blev ett stort problem för mitt förhållande så hade jag förmodligen berättat men samtidigt kan jag förstå TS rädsla.
