Är så sugen på en annan man men är gift

Äh, jag vet inte. Det här med trohet höll jag stenhårt på tidigare i mitt liv, jag gjorde ?allt rätt?, var 100% lojal mot mannen jag levde i många år med och skaffade barn, hus och företag ihop med. Men han struntade ju fullkomligt i det och bedrog och ljög under ett år eller mer...tänk om jag istället för att uppskatta och hålla fast vid honom hade gett efter för de frestelser som fanns, det hade förmodligen varit bättre för mig och barnen i längden. Jag hade ju kunnat hitta ngn som uppskattade mig istället.

Så jag av alla människor tycker nog att du skall utforska varför du känner som du gör faktiskt. Alla här som tycker att man skall uppskatta sin nuvarande relation, ni vet ju inte ett skit om den är värd att ha kvar?! Varför vara med en person man inte längre är kär i när det finns andra? Bara låt bli att ljuga så ser jag inget fel med att lämna det gamla, man vet som sagt inte vad man har någonsin och man känner verkligen inte sin ?livskamrat? i alla lägen. Se till att ha egna pengar och möjligheter, alltid.

Jag ska inte göra något, mina känslor var som starkast när jag skrev inlägget. Det har svalnat nu och förhoppningsvis håller det sig så, men mina känslor svänger kraftigt. Men jag har inte matat dessa fantasier och känslor som jag haft.

Jag och min man har bra sex och egentligen inget att klaga på men vårt förhållande till varandra är kanske inte det bästa och måste jobbas på.

Vet egentligen inte vad jag ville med detta men jag har fått mig en tankeställare om mg själv. Har aldrig sett mig som en person som är otrogen, älskarinna, luder eller den som skadar sin familj för att ha sex med någon annan.

Men som någon skrev, det är inte helt svart på vitt det där med att separera/skiljas...

Jag har ingen förklaring till varför jag känner såhär och varför inläggen är motstridiga.

Som någon skrev tidigare, när det inte är bra i förhållandet hemma då känns den här andra mer lockande för stunden. Men känns mer som att det är en flykt från verkligheten och att jag strider med mig själv om mina känslor.

Men jag känner verkligen att jag älskar min familj och vill inte förlora allt.

Du får tro vad du vill, men inget kommer att hända.

Jag kommer inte tillåta att något kommer hända och det vet den här mannen om.

Jag älskar min man och dessa känslor kommer att blekna bort.

Nej jag har inte sagt upp bekantskapen och vi pratar ibland men vi träffas inte. Pratade med honom senast igår och jag sa typ att den dagen vi blir singlar då kan vi göra vad vi vill.

Hoppas han respekterar det, annars får jag säga upp kontakten.

Han vet att vi pratar ibland, nej hur ofta vet han inte.

Fast där måste jag faktiskt säga emot dig, du kan inte behålla båda, du fått göra ett val och bestämma dig för vem av dem som är viktigast för dig. Hur du än vrider och vänder på det så ÄR det den andra mannen och dina känslor för honom som är problemet. Att hålla på och smaka på båda syltburkarna fast mest på den ena och bara ibland på den andra är ju helt åt helvete  fel oavsett hur mycket du tycker att du uppskattar er "vänskap".

Er vänskap slutade vara vänskap i samma sekund som ni blev kåta på varandra, och han har redan visat ganska tydligt att han vill vara mer än bara vänner. Så att kalla ert förhållande för "vänskap" är inte helt sant. Din "vän" är dessutom en omoralisk skithög när han verkar skita i att du har en partner och tvekar inte en sekund i att orsaka splittring i ert förhållande för sitt eget stora nöjes skull. Tänker han öht på din man och dina barn och vad en eventuell otrohet skulle kunna orsaka dem? Nej det gör han inte eller hur? Han tänker på sig själv och skiter i vad det innebär för någon annan.

Om du ser det från din sambos sida så blir det kanske tydligare.... jag skulle absolut inte ha något emot att min sambo umgicks med en vän och då menar jag vän som i ENBART vän. Jag skulle däremot inte vara sådär jättesugen på att hon umgicks med eller hade kontakt med någon som ville knulla henne och som hon var kåt på och det tror jag faktiskt inte du skulle heller. Hade hon fortsatt träffa honom ändå hade jag bett henne packa sina väskor och umgås med sin "kompis" på heltid istället.

Vad är viktigare för dig, din "vän" eller din familj?
Du påstår att det är din familj, men i praktiken verkar din "vän" vara viktigare än din familj eftersom du envisas med att fortsätta ha kontakt med honom trotts att du VET att det är destruktivt för din familj. Menar du vad du säger eller är det bara tomma ord? Om du menar det så får du väl se till att bevisa det i handling också.

Ja han vet om att han velat ha mig förr men vi båda är ju gifta och har egna familjer. Jag har aldrig gjort något förut fört att min man ska tvivla på min kärlek till honom.

Det har aldrig varit någon problem förut.

Nej jag hade inte tyckt det var okej om min man gjort så mot mig.

Jag ska ta mig i kragen och säga upp kontakten. Vet inte vad jag håller på med, känner mig så förvirrad just nu.

Kanske om den här andra försvinner från mitt liv så kan tänka ordentligt och koncentrera mig på det som är viktigt.

Ja, jag är trött på den här känslan. det har varit mest ångestladdat och gjort mig förvirrad.

Ja, ska prata först med den andra mannen och satsa på min familj