Är så sugen på en annan man men är gift

Fast det är inte som jag leker med elden, jag har känt den här människan i nästan hela mitt liv. Jag ska bara berätta läget och sen får det vara bra.

Det här ger mig sån ångest. Jag har dumpat den gifta vännen för alltid usch hur tänkte jag.

men samtidigt har jag en sån klump i magen att det är kanske dags att lämna maken men är rädd att lämna för jag har varit med honom i så många år. Jag känner att jag har utvecklats och drömmer om ett annat liv men är för feg. Hur blir det med barnen, mår illa av tanken att vara utan dem.

Jag är rädd att detta är en fas eller 30 års kris och vill inte göra något förhastat. Kanske försvinner de här känslorna, känner mig väldigt nere och ledsen och förstår helt att den andra mannen hade baktankar hela tiden. Känner mig sviken samtidigt som jag vet att det är lika mycket mitt fel.

Jag träffade mannen när jag var väldigt ung, vi gifte oss i 20 års åldern. Lite äldre än 30 är jag men runt där.

Ja jag vet inte vad jag sysslade med, idiotisk sak att ryckas med för att jag är förvirrad med vad jag vill. Äckligt, äckligt av mig, glad att jag vaknade upp. Tur inget hände, hade inte kunnat levs med mig själv,

Det var bra att jag skrev ett inlägg här, började tänka i andra banor.

Jag och makens kärlek är stark men det är en del runt om oss som är slitsamt och tär på oss som fan. Vill inte gå in på detaljer. Vi har även växt ifrån varandra och jag vet inte om det är tryggheten jag håller fast vid.

Pratade med honom om hur jag känner och han blev såklart ledsen. Men att det är jag som måste bestämma hur jag ska göra.

Ja, eller hur....nej, jag får nog bestrida det påståendet, bitter är det sista jag känner mig :)

Var skrev jag det? Att alla förhållandet är som mitt var? Och öppna förhållanden, va!? :D

Du vet, det där med gråskalor, har du funderat på det någon gång i ditt liv? Nyanser är också ett rätt vettigt koncept. Vårt förhållande blev slitigt när livet blev tufft, jag tänkte att vad som än händer så har vi varandra. I det läget så borde jag ha övervägt vad som var värt vad faktiskt. Allt är inte värt att rädda, man har bara ett liv. Och att tänka på barnen innebär inte alltid att stanna. Har du upplevt en sådan situation? Om du inte har det så kanske du skall tänka till lite.

Haha, hur jag mår? Tack bra :)

Nej jag har inte varit fysisk otrogen. Han ville men jag sa nej, hände en gång.

Han var väldigt kort och sa att han förstod, han avslutade med att säga ?vi hörs när vi är singlar i framtiden? ,Jag la på.

Nej jag berättade inget om den andra mannen för inget hände mer än att det var en fantasi och tankar som jag matade. Jag har lärt mig en ordentlig läxa, försökte prata med min man igen men han ville inte prata. Det känns jobbigt och jag vet inte om det var rätt att jag sa något.

Jag ska ge honom lite tid och försöka fundera på hur jag vill ha det och kanske hitta tillbaka till varandra igen.

Att det vi höll på med inte var okej och att vi måste koncentrera oss på våra familjer och släppa varandra.

Jag kan inte gå runt och tänka på honom när jag har en man. Det är delvis mitt fel att jag hållit dörren på glänt och inte avvisat direkt. Att jag ville avsluta kontakten för hsn gjorde mig förvirrad och att det aldrig kommer att hända sålänge vi är gifta.

Jag ifrågasatte också hans agerande men han menade mest att han är inte mer än en man och det är inte hela världen. Jag sa att jag tyckte att han utnyttjade min sårbarhet till hans fördel men han bara blånekade.

Jag skrev att jag hade en klump i magen tidigare och jag berättade för maken hur jag kände. Hans reaktion och ledsamhet var/är en riktig tankeställare och ruskade om mig ordentligt. Vad fan höll jag på med? det känns som att jag gick in i en konstig trans och har precis vaknat.

Det viktigaste just nu är att läka och hitta tillbaka till varandra, jag har sårat honom men det kunde ändå ha slutat mycket värre.

Jag kommer aldrig någonsin låta detta hända igen...

Tyckte det passade där

Ursäkta har jag förstått det hela rätt. Har du berättat för din man och grova snubben? I så fall. Det var ett misstag att berätta för din man. Man ska inte så frön av tveksamhet i ett förhållande. Det har av detta blivit ett sår och tvivel som aldrig går bort hos honom. Han är bitter och svartsjuk nu och undrar vad i helvete som pågår förbereder hon någon skilsmässa har hon varit otrogen osv. Bara det faktum att du pratat med din man så kommer ni gå skilda vägar så småningom. Tyvärr. Men hoppas inte. Förhållandet kommer inte att bli bra i fortsättningen. Jag tror att din man säkert har någon kvinna som han fantiserar om men säger så klart inget till dig. De flesta människor har olika de fantiserar om. Men det håller man för sig själv för att inte förstöra det förhållandet man är i. Det är naivt att tro något annat. De konstiga och dåliga råd att du ska öppna dig för alla din make och grova snubben är fel. Grova snubben kommer att sprida detta för eller senare. Din man kommer att undra om inget har hänt och om någon annan där du bor vet eller dina tjejkompisar.

Många hög tex anonym(konstiga runda tecken och plusstecken) verkar hittat på själv efter sin logik och moral eller så har han kanske gått i familjeterapi och lärt sig där eller läst någon familjeterapibok hur man ska göra. Av de som går i familjeterapi så skiljer sig 92% inom ett till fem år. Hans råd var dåliga rakt av. Sorry. Varför vet jag jo jag varit med om detta scenario själv för ca 12 år sedan. Har en ny kvinna nu. Först när du har varit fysiskt otrogen och vill skilja dig ska du säga något, Inte innan. Fattar du vad jag säger? Tänk lite själv rita på ett papper vad händer om jag gör si eller så. Konsekvenstänk. Men jag önskar dig lycka till. Hoppas det går bra vad som än händer.

Men att berätta överhuvudtaget tyckte jag var helt fel. Det sår bara frön av undran och tveksamhet om kärlek från sin partner. Det är min erfarenhet i alla fall. Men du kanske har en annan erfarenhet än min.

?Länka ihop er som par?. Alltså vad är det med en del egentligen? Varför är det så oerhört viktigt att hålla ihop, nästan till varje pris efter vad det verkar. Attraktion, att ha roligt/tråkigt ihop och att verkligen gilla varandra som personer, är det inte viktigt ens? Att tycka att ens partner är det hetaste, häftigaste och mest imponerande som finns, är det inga kriterier så som det är för mig? Jag skulle aldrig nöja mig numera som jag gjorde förut, inte en chans. Då är jag mycket hellre utan och har en grym kk under tiden, som nu.

Fast är det så jävla lätt? Man har levt med samma man i många år, gift sig och lovat varandra i med och motgångar, skaffar barn. Livet för tillfället är väldigt tufft.

Vår relation är egentligen bra men det finns omständigheter som gör att vår relation inte är den bästa. Visst den här vännen har funnits i tankarna i olika perioder nen inte mer än så.

Plötsligt träffar jag på den här vännen och får upp kontakten. Börjar prata om allmänna vänskapliga saker och han är där som stöd för mig när jag behöver stöd och råd.

Efterhand börjar han säga smickrande saker, att han tänkt länge på mig och vad han vill göra med mig.

Jag är inte mer än en människa och han börjar krypa in i mina tankar och tillslut är jag så tänd på honom att jag inte kan tänka på något annat och funderade på att vara med denna vän en natt som jag har länge varit tänd på.

Jag matar mina tankar och fantasier med honom.

Men sen stannar jag upp och tänker, va fan gör jag. Jag vill inte förlora min familj och allt vi byggt upp för att ha sex en gång med någon annan.

Jsg älskar min man och vi måste ha någon typ av hjälp utifrån, vi får se hur det går men vi ska kämpa för vår kärlek.

Efter att jag berättade för maken att jag ville ha en förändring i vår relation och att något måste höras så har tankarna och känslorna försvunnit ifrån den andra mannen. Jag känner mig mer äcklad av honom och mig att jag tillät det och njöt av spänningen.

Jag tycker ändå att jag fått många bra råd här som fått mig till att tänka till på vad jag håller på med och hur den här vännen utnyttjade min sårbarhet för egen vinning i en period då jag inte känner mig stark.

Nej jag och den här ?grova snubben? som ni kallar honom kommer aldrig att bli tillsammans, aldrig.

Vilka ?VV-morsor?? Vi som valde familjen men där vår partner valde åt oss iomed sin otrohet? Är rätt sunt enligt mig att lämna dom åt sitt öde och istället leva ut sina lustar med bättre och snyggare människor. Eller?

Vaddå skämmas om 10 år, du har inte en susning, ingen har det. Förutom att de flesta som väl skiljer sig säger att de borde ha gjort det långt tidigare. Det kan gå åt båda hållen, man har bara ett liv och det gäller att förvalta det väl. Inte att krampaktigt hålla fast i det välbekanta bara därför att man har en föreställning om att det är ?rätt?.