Om din partner varit otrogen, vad skulle du helst höra?

Inget av dem, jag skulle skita fullständigt i om du blev kär eller kåt, om hen betydde allt eller inget, Det enda jag skulle bry mig om är att du VALDE att gå vidare med det och valde att pissa på mig, vår relation och våra barn (om ni har några). Det skulle säga mig att du är en egoist som när det kommer till kritan väljer dina egna lustar/känslor för din familj och det är allt jag behöver veta för att avgöra att jag inte vill ha ett förhållande med dig.

Om TS hade varit kapabel att vara en "bättre och kärleksfullare man" helt på egen hand så hade han aldrig varit otrogen i första taget. Då hade han satt stopp för det på en gång. Bevisligen misslyckades han med det i 1,5 år. Så att "döma" sig själv till att göra bot fungerar sällan bra för det är ju så himla lätt att intala sig att "äh, bara jag håller tyst och gör bot senare så blir allt bra" så det kvittar ju om man råkar bryta sin bot några ggr, man kan ju alltid börja om lite senare.

Människor som resonerar som du, gräv ner sanningen, det man inte vet har man inte ont av, du skdar bara andra genom att vara ärlig, det är bättre att ljuga, osv.... har en tendens göra om sina "misstag" gång efter gång.

Jag tror det ofta beror på om man varit med om sånt tidigare eller inte. Om man inte varit med om det tidigare så är man kanske mer benägen att förlåta och tro på personens löften och ursäkter. Om man varit med om det tidigare som Molly och jag så tror jag man utvecklar en nolltolerans och lämnar på två röda för man vet av erfarenhet att det sällan lönar sig och man vet också av erfarenhet att den som varit otrogen sällan berättar hela sanningen och sällan ångrar sig på riktigt, Oftast ångrar man konsekvenserna det fick men inte det man fick uppleva med den andra.

Vad otrogna människor sällan förstår är att det inte bara handlar om att förlåta handlingarna sådär som att man kanske förlåter ett simpelt misstag. En otrohet får dig att omvärdera den bild du har av din partner. Din partner är inte samma person för dig efter en otrohet, det är en ny person som du inte riktigt vet hur du ska förhålla dig till. Delar stämmer fortfarande med det man trodde om personen men andra delar stämmer inte alls. Så även om du kan förlåta själva otroheten så är det inte säkert att du kan förmå dig själv att älska din "nya" partner.

Vad är det du kommit fram till?

Håller med, 1.5 år är en JÄVLA massa chanser att tänka och medvetna val att fortsätta. Det är nog väldigt svårt att snacka sig ur.

Den frågan ställde jag också barnens mamma när hon kom med samma argument, fick aldrig något bra svar på det 

Har nog alla som åkt fast oxå sagt. Sen krälar de på alla fyra och ber om att bli förlåtna och är inte alls lika kaxiga längre