Fanns eran partner där för er?
Hej,
Ska inom en snar framtid göra en medicinsk abort. Har aldrig gjort någon tidigare och är livrädd för hur jag ska må psykiskt efter detta då det är med blandade känslor jag kommit fram till detta beslut ????
Hjärnan säger en sak men hjärtat en annan men väljer att följa hjärnan i detta fallet.
Är så besviken på min sambo och hans inställning till detta. Han ser fostret som en ?cellklump? och förstår inte varför jag mår så otroligt dåligt över att måsta välja att avsluta livet för denna oskyldiga människa som växer i mig ???? Känner mig som en bödel då det är jag som kommer att svälja tabletten inom några dagar ????
Jag vet att mitt beslut är det enda rätta då jag är så pass gammal att graviditeten skulle bli tuff för min kropp, både jag och han har äldre barn på varsitt håll sen tidigare och jag äter dessutom mediciner som inte är lämpliga under en graviditet (detta var INTE planerat utan blev trots preventivmedel)
Mitt största bekymmer är att jag är livrädd att sambon inte kommer att finnas där under dom dagarna då aborten kommer att vara som jobbigast.
Vi har fått en tid hos barnmorskan och jag frågade honom om den passade och sa han att den gjorde. Han har sitt barn under dom dagarna och vi kom överens om att han skulle fixa så hen fick vara hos sin mamma eller farmor för ett barn ska inte behöva se eller uppleva detta.
Fick idag veta att han inte alls har fixat det utan dom ska på kalas och annat den dagen som aborten ska göras ???? Blev så otroligt arg och ledsen och ifrågasatte hur han tänkte där och bemöttes då av en massa elaka ord om att jag är egoist osv.
Är det egoistiskt av mig att jag vill ha han vid min sida och stötta mig dessa dagar då det är som jobbigast? (Han har så många gånger förklarat att han ska finnas där för mig då det är dags) Är det jag som ställer för stora krav på honom?
Hur har er sambo stöttat er genom en abort?
Hur länge hade ni ont och mådde psykiskt dåligt efter det att ni svalt tabletten?
Tacksam för alla svar ??